Hemma igen...

Hej,
Igår kom jag och Moisena mfl. hem igen från Pretoria. Resan gick bra. Vi stannade i Pretoria 10 dagar, men det var klokt av oss. Moisena fick en bra eftervård och fysioterapeuterna var förundrade över hur stark hon var och snabbt kunde lära sej hoppa på kryckor. Nu återstår bara att fortsätta hålla såren rena, ta bort stygnen om 2 veckor samt "kona" in en protes om 6 veckor.

För mej har det varit väldigt lärorikt att följa sjukvården på nära håll. I Sydafrika är tex. religion fortfarande ngt helt naturligt. Alla läkare och vårdare, sjuksystrar m.m. talar självklart om hur mycket bönen har betytt för Moisena. När hon gick med kryckor första gången, redan 2 dagar efter operationen sa fysioterapeuten: "Oj, det måste ha kommit in mycket bön i den kroppen!". När operationen var över sa kirurgen: "Nu pastorn är det din tur att jobba, nu kan jag inte göra mer".

Maputo ser sej likt ut det lilla jag sett idag, men många berättar om explosionerna som var skrämmande. Man tror att runt 150 personer dog och de flesta av dem var barn. Mahlazene, där st Monicas församling ligger, "min" egen församling, hör till de mest drabbade områderna. Tydligen var det där som vapnendepån låg.

Mocambique är ett drabbat land just nu av många skäl. Översvämningar i Zambezi, cyklonen i Inhambane och torka på många andra håll. När vi hade prästmöte i Macienne förra veckan samlade biskopen in information från alla präster om vilka behov som fanns i deras områden och regioner. Man räknade med att ca 10 000 msk var i mer eller mindre akut behov av mat, utsäde eller nya hus. Enligt nyheterna evakuerades hela 60 000 msk pga av översvämningarna.

Jag känner at jag äntligen är hemma. Har rest så mycket att jag inte hunnit sätta mej in i allt som händer. Sedan februari har jag rest till Macienne, Niassa, Zambesia, Tanzania, Macienne igen och så nu till Sydafrika. Allt har varit bra ochhelt fantastiskt egentligen. Men nog är det skönt med sin egen säng som omväxling...

Explosion i Maputo

Igar exploderade ett vapenlager i Maputo, nara flygplatsen. Enligt nyheterna ar ca 72 peroner dodade och sjukhusen i Maputo fylls av personer som skadats. Explosionen varade i mer an 3 timmar. Jag har talat med Juliao idag, som rest tillbaka till Maputo. Han sager att vad han vet sa mar de flesta bra som jag kanner. Kyrkorna i Bagamoyo och Zimpeti har dock skadats. Manga hus har gatt sonder i hela maputo, aven i centrala delarna.
En egoistiskt tanke nu ar att det var tur att Moisena inte har eftervarden i Maputos centrallasaret. Manga av manniskor har amputerats pa sina ben under explosionen och sjukhusen overfylls.
Moisena har just atit for forsta gangen sedan i tisdags och jag har sett henne le. Hon trande pa att stalla sej upp och terapeuterna sa att hon var starkare an de trodde. Skona budskap mitt i kalabaliken...

operation

Jag ar kvar i Pretoria. Moisena opererades igar och lakarna sager at allt gatt bra. Hon ar dock valdigt trott och sover mest hela dagen idag. Vi har flyttat henne fran sjukhuset till en vardcentral dar de ska trana med henne, kryckgang m.m.
Vi blir kvar i Pretoria till onsdag antagligen. Jag har agnat mycket tid at ekonomin. Jag har ansokt om at fa sa billig sjukvard som mojligt, men eftersom manga ar inolverade sa blir det till at forklara samma sak flera ganger.
Personlaen pa sjukhuset har dock varit valdigt bra och Moisena har behadlats som en princessa. Sjuksystrarna samlade ocksa in klader till henne och familjen i en spontan gest av givmildhet.

Under utanför ramarna

"Den som vill se under måste gå utanför ramarna". En präst i Västerås skrev det till mej och det blev inspiration till att verkligen göra någonting för Moisena, en 20 årig tjej i Bagamoyo. Måndagen den 19 mars har hon fått tid för operation i Pretoria, Sydafrika på ett privat sjukhus. Tack alla ni som stött henne med pengar och böner. Jag har fått en lista av Bertil Ramnerö från Stiftgården i Rättvik med namn på alla er, vänner, ungdomar på Stiftgården och syföreningar, som skänkt pengar till operationen. Jag ska göra mitt bästa för att tacka er mer personligt så snart operationen är avklarad. Till dess får ni följa utvecklingen här på bloggen. Vi åker tidigt i morgon bitti med bil till Pretoria; Jag, Mosiena och hennes mamma och Padre Juliao.

När vi hade SKM's missionärseminarium var en av uppgifterna att skriva om en person vi träffat genom vårt arbete. Jag skrev om Moisena och publicerar nu ett utdrag så ni får en bild av vem hon är.

"Moisena Johane är en tjej på 19 år och är näst äldst i en syskonskara på 7 personer. Hon bor i ett hus med sina föräldrar i Bagamoyo, ett ytterområde i Maputo. Henna pappa är pensionerad bilmekaniker och hennes mamma säljer frukt och grönsaker på den lokala marknaden. Alla hennes syskon studerar. Moisena slutade skolan redan efter årkurs 3 pga sina sjukdomssymptom som gav sej till känna redan när hon var bara 1,5 år gammal.

Moisena lider av två tumörsjukdomar. Hon lider av samma sjukdom som den s.k ”elefantmannen. ”Dels är hennes ena smalben ordentligt svullet och kan bäst liknas vid ett elefantben. Troligtvis går benet inte att rädda, men vi vill at hon får en fin protes som gör det lättare för henne att gå än vad hon kan göra nu. Hon har också en kärltumör i ansiktet som växer sej allt större. Den påverkar hennes talförmåga men kanske framförallt hennes sociala liv och möjligheter. Moisena är egentligen en jättesöt tjej, men ena halvan av ansiktet är ordentligt vanställt och hon kommer ha stora svårigheter att få arbete eller gifta sej. När jag promenerar med Moisena ser jag hur alla vänder sej om efter henne och stirrar, särskilt hennes ben är uppseendeveckande.

Jag tror att det finns goda förutsättningar för Moisena att få ett bättre liv. Dels har hon en fungerande familj, visserligen fattig men den ger henne ett socialt stöd och hjälper henne så gott den kan. Hon har träffat flera läkare men ingen som har haft kompetens nog att vara till någon hjälp. Familjen har lagt ut massor av pengar under årens gång på mediciner som inte gjort någon nytta. Jag träffade henne redan 2003 då hannes far besviken talade om att pengarna de samlat in inte räckte till medicin, bara till en läkartid.

Jag gläds över att kyrkan är en plats där Moisena är accepterad. Hon går i kyrkan i Bagamoyo varje söndag och det är så skönt att se att hon inte isolerat sej från omvärlden trots sin vanställda kropp. Hon går däremot ofta fram för förbön och vill förstås inget hellre än att bli frisk. När jag delade ut nattvard till Moisena första gången rös jag till, jag var så oförberedd på hur hon såg ut.

Jag och en svensk läkare beslutade oss för att hjälpa Moisena med en operation som ska äga rum i mars. Jag vet att jag går utanför det som är min arbetuppgift. ”Det enskilda fallet” är ofta den person som Jesus kallar vår nästa. Just nu är Moisena vår nästa. En präst i Västerås sa ”att den som vill se under måste gå utanför ramarna”. Familjen har själv redan ordnat med pass och visum m.m. för att hon ska kunna åka till Sydafrika.

När Moisena träffar mej är hon alltid blyg men glad. Hon säger väldigt lite. Hennes far säger dock att hon är en glad tjej som ofta går omkring och sjunger när hon är hemma. Hon har höns och getter inne på gården och hon hjälper till hemma med det mesta. I Guds ögon är Moisena vacker. När jag ser på henne med nya ögon ser jag att hon inte är ful, man vänjer sej liksom. Samtidigt är hon handikappad och lider av sitt ben. I Guds rike kanske hon skulle kunna leva som hon är, accepterad av alla. I Bagamoyo däremot är det ett stort kors hon måste bära genom att alltid vara den annorlunda."

I Tanzania

Jag skriver bloggen fran Uhuru hostel i Arosha i Norra Tanzania, i foten av det hoga Mount Kilimanjari. Resa hit gick bra forutom att fisken pa kenyas flygplats i Nairobi inte var god. Fran Nairobi till Kilimanjari flog jag med Precios airways, med ett litet propellerplan. Det sag inte sa nytt ut men det tog mej ju hit...

Resan med bil i Mocambique var lang och harlig. Simon Strom, Anders hagman och jag korde upp en av de bilar som ska anvandas av Tectona Forest. Vi besokte tre skogar som drivs av Vasteras Stift: Levas Flor i Sofala, Tectona i Zambesia och Chiqweti ni Niassa. Har tyvarr ingan bilder att ladda upp annu men landskapet var majestatiskt i Zambesia, med hoga berg och boljande grona landskap. I Tectona invigdes hornstenen till ett laberatorium och jag och Anders Hagman fick halla champagne pa den forsta byggstenen, tillsammans med borgmastaren.

Nar vi var i Levas Flor fick vi besked om att en cyklon var pa vag at vart hall. David som ar direktor pa Levas Flor skickade en mattransport till Beira for att vi skulle klara oss tre veckor om cyklonen skulle forstora vagarna dit. Cyklonen vande dock soderut igen. Inhambane och Vilanculo fortordes dock av cyklonen. Lodgen som vi bodde i forsta natten vid Inhambane finns kanske inte kvar idag. Pa vagen stannade vi ocksa vid Esperanca Bertas memorial. Det ar biskop Sengulanes hustrus dodsplats. Ett sjukhus, kyrka och skola dar arr uppbyggt och uppkallat efter henne. Vi tog manga kort dar, de sista korten som togs innan cyklonen antagligen, det mesta sags vara forstort nu.

Det var roligt att fa se skogarna som stiftet driver. De ger ca 1200 manniskor jobb under hogsesang. Samtaidigt finns fortfarande manga problem att brottas med. De flesta som fatt jobb har aldrig haft lonearbete tidigare. Vi fick hora om arbetare som slutat efter 2-3 manader for att de var nojda med den lon de fatt! Det finns ju ingen orsak att arbeta om man redan har pengar!? Andra kanske ville dela med sej av arbetet till sina syskon etc. Det ar helt klart mycket som hander nar manga i en by far jobb, affarer och kiosker oppnas och fler far jobb nar pengarna borjar cirkulera. Skogarna ska ocksa utbilda sin personal i HIV och Malaria fragor och har kommer den anglikanska kyrkan in som viktig samarbetspartner. De ska ocksa hjalpa arbertarna att planera sin hushallsekonomi.

Har i Tanzania har alla SKM medarbetare i Ostra och Sodra Afrika samlats for konferens om mission. Kul att traffa alla avlagsna kollegor!

hemma

Hej,
Jag ar tillbaka valbehallen i Maputo efter en fantastiskt men intensiv resa pa 300 mil i bil!
reseberattelse kommer inom kort!