26 svenskar på besök

Hej,
Vill bara berätta att västerås stift är på besök med 26 deltagare. Alla har kommit fram med tillhörande bagage! Vi har redan träffat flera kyrkgrupper och sjungit tillsammans och besökt nationella danskompaniet. På lördag åker vi till stiftsfest i Maciene!
Jag ska lägga ut fler bröllopsbilder efterhand! Tack för alla fina uppvaktningar och hälsningar från sverige som vi fått!
kram

Bröllop!

15 år av fred

Mocambique firade 15 år av fred den 4 oktober. Man hade en stor sammandragning i Maputos basketarena för att fira. Alla religiösa samfund deltog samt repressentanter för regeringen och de två stora partierna; FRELIMO och RENAMO. (Renamos ordf. boykottade dock då han inte tycker att landet har fred och att arrangemanget var FRELIMO styrt.)

Alla religioner hade sina symboler på väggarna; judendom, konfucianism, jainism, islam, kristendom, buddhism, hinduism, traditionell religion m.m. Det leddes bön av katolska ärkebiskopen (känd i hela världen för sitt uttalade om HIV smittade kondomer från europa), en hinduisk dansgrupp dansade en bön och av en muslimsk imam reciterade koranen. Jag tyckte dock att kyrkorna tog väl mycket plats, mellan varje tal var det gospelkörer som sjöng om Jesus och även mötesledare uppmanade publiken att ropa "Immanuel" och Halleluja. Det märkliga med mocambique är dock att ingen verkar bry sej! De andra religionerna kommer snällt år efter år och tycks finna sig i att höra att det är Jesus som ger fred. Biskop Sengulane delade ut fredskonst av återvunna vapen till president Guebusa och till de som undertecknade fredsfördraget i rom 1992.

Stämningen var god och när reprsentanter för FRELIMO och RENAMO kramade om varandra under "Herrens frid" jublade hela publiken.

Igår var jag och Fidélia på äktenskapsskola hemma hos biskopet tillsammans med 5 andra "nya" par. Det var en väldigt bra dag måste jag säga. Dagen hade 4 teman: Skrattet, allvaret, gråten och förnyad glädje. Vi fick lära oss det mesta och även prata med varandra på plats(parvis) om visa frågor; vad uppskattar vi mest hos den andra? vilka välsignelser har vi taget emot de senate 6 månaderna? vad är våra största problem? hur kan vi arbeta med dem? vad vill vi att den andre tänker på? Biskopen talade om äktenskapet från bibelns perspektiv och jag måste erkänna att jag blev överaskad över hur många perspektiv han hittade som jag aldrig tänkt på. Även Angolas biskop var där och han talde om våld i hemmet, HIV, demokrati i familjen etc. Sengulane talade om hur man ska undvika att använda extremt språk till varandra, som att inte säga "du gör aldrig... eller du gör alltid..." Vi fick blanketer att fylla i inför vår egen begravning. Vi fick tips om hur man gör med hushållsekonomin och att inte mannen får hemlighålla sin ekonomi från kvinnan tex. Mannen får inte heller komma hem och säga at han köpt eller byggt ett nytt hus till familjen. Överaskningar får man ge men inte hur stora som helst!

Hur som helst var det en bra dag och jag blev inspirerad att göra ngt liknade i sverige med våra perspektiv. Jag vet att en del församlingar har äktenskapsskola men jag trodde aldrig att det skulle kännas så här värdefullt att delta.

Jord och vatten

Nu är det inte längre bara i badrummet som vattnet forsar fram. Himlen öppnade sej i förrgår och vi drabbades av ett äkta afrikanskt skyfall. Det gick inte att sova när vattnet sköljde ner över husets plåttak. Idag var det dock inget regn, men det märks att regnperioden närmar sej och den tycks börja lite tidigare i år än förra året. Regn i brudkronan måntro? Lyckligtvis kommer nästan allt regn under nattetid så det ska nog ordna sej.

Eftersom vår bröllopsfadder, Vittor, förlorade sin bror förra veckan så har jag och Fidélia följt en begravning på nära håll. Ungefär så här går det till när någon dör i Mocambique.
1. Vi samlades vid lassarettet och hade bön vid kistan.
2. De flesta följde med till broderns hus och satt där en stund. Någon läste ur bibeln och prästen började planera inför begravningen med alla närvarande. Fri bön för den döda och de anhöriga. Några stannade och åt efteråt.
3. Begravningen i kyrkan ägde rum bara 3 eller 4 dagar efter dödsfallet. Man firar mässa i kyrkan med kistan stängd, men vid avskeded tas locket av. Jag var med som en präst av 4. Traditionen här är att alla präster som kan medverkar. I sakrestian innan begravningen gjorde dem upp vem som skulle predika etc. Flera av bibelorden läste vi präster upp redan i processionen in i kyrkan!
4. Efter kyrkan åkde vi ut till begravningsplatsen. Där var många olika begravningar samtidigt så vi såg flera processioner med sörjande på väg till olika gravar. Den stora skilnaden mot en svenskyrklig begravning var att alla som ville öste jord på kistan. All jord (eller sand...) låg i stora högar vid graven. När kistan var nedsänkt öste vi ner jord på den. Bara mot slutet kom dödgrävarna och öste i med spadar. När all jord var tillbakalagd satte de anhöriga ned blommor i jorden och några hademed sig vatten som de vattnade med. När vi lämnade graven var alltså allt redan klart och i ordning. Jag tyckte faktiskt om detta konkreta sätt att begrava. I europa har så mycket symbolik blivit bara symboliskt. Här upplever jag att symboliken har dubbla funktioner, både en symbolisk och en praktiskt. Kistan ska ju grävas ned! I nattvarden lfinns liknande praktiska symboler; handtvagning sker symboliskt men prästen ska ju ha rena händer när nattvarden ska delas ut etc etc...

För min egen del handlar mycket om bröllopsförberedelser nu. På söndag ska jag på äktenskapsrådgivning. 4 präster ska dela med sej av sina äktenskapliga erfarenheter! Även på lördag är det äktenskapsskola, men då inte bara för mej, utan för alla som gift sej de senaste 6 månaderna eller kommer att gifta sej i år. Vi ska alla ta med oss en present till vår partner. Jag har köpt ett tennisracket (ingen sa att det skulle vara romantiskt) till Fidelia. Det får symbolisera att vi ska spela ihop från och med nu.