Johan i Moçambique

23 november 2005

Vad är mission idag?

Eftersom många frågar vad en missionär gör och är och det är ett ord som väcker många känslor, så har jag här klippt in en del beskrivningar och förklaringar från Svenska kyrkans hemsida. Svenska kyrkan bedriver också utlandsverksamhet via SKUT och Lutherhjälpen, vilka inte omnämns här. Så detta är kyrkans officiella förklaring! Kommentera gärna. Samtal förs om det rimliga i att använda ett så i vissa sammanhang belastat ord som missionär. Man kan också undra varför kyrkoanställda i sverige inte kallas missionärer, varför blir man missionär just när man passerar gränsen utanför Europa? Jag lutar just nu åt att det vore bättre att inte kalla mej för missionär, men däremot att kyrkan och alla som vill kan bedriva mission på en mängd olika sätt. Grunden för mej är inte att alla folk ska bli kristna, men att vara kristen är ett sätt att försöka vara genuin människa!

SKM
Svenska kyrkans mission, SKM, är ett redskap för konkret och handfast samverkan mellan Svenska kyrkan och andra kyrkor i Asien, Afrika, Latinamerika och Mellanöstern, sammanlagt i cirka 17 länder. Svenska kyrkans mission grundades 1874. Idag samverkar vi både personellt och ekonomiskt med andra kyrkor och organisationer. Vägledande för arbetet är delaktighet och öppenhet, ekumeniskt förhållningssätt, relationer och ömsesidighet samt de utsattas tolkningsföreträde.

Utsända ögonvittnen
En av missionens viktigaste uppgifter är att sända ut missionärer som synliga tecken på att vi är en enda världsvid kyrka, där vi delar varandras liv och erfarenheter. För närvarande finns cirka 45 personer i utlandsuppdrag världen över.Det är missionärens uppgift att dela vardagen och vara ett ögonvittne till människor situation, såväl det förtryck och den utsatthet som många människor lider av, som den styrka de visar. Missionären kan vara den samverkande kyrkans enda möjlighet att dela erfarenheter av glädje och smärta med den världsvida kyrkan. En viktig uppgift för missionären är att vara en länk tillbaka till vår kyrka i hemma i Sverige.SKM stödjer dessutom ett stort antal projekt i samarbete med kyrkor och organisationer i cirka 17 länder. Det gäller projekt med olika inriktningar som kyrko- och församlingsutveckling, teologisk utbildning och reflektion, hälso- och sjukvård, utbildning för förändring, mänskliga rättigheter och demokrati samt religionsmöte. Kyrkan är kallad att verka för fred och försoning och ta ställning för utsatta och förtryckta oavsett deras politiska eller etniska tillhörighet.

Missionärens nya roll
Missionens och missionärens roll förändras med tiden. Genom att göra en liten missionshistorisk tillbakablick och sätta missionären i fokus kan vi få en bild av hur missionärsrollen har skiftat.Pionjärmissionären reste ut i missionens barndom på slutet av 1800-talet och bar evangeliets ljus till hedningarnas mörka land, som man uttryckte det på den tiden – missionsfälten grundades..Sedan kom institutionsbyggaren och expertmissionären och byggde skolor och sjukhus. På 1960-talet förändrades kyrkans roll. Många kyrkor blev självständiga och inhemska kyrkoledningar tog över ansvaret för kyrkan, skolorna och sjukhusen och blev också arbetsledare för missionären – medarbetarmissionären såg dagens ljus.Nu talar vi om att en ny missionärsroll håller på att växa fram – närvaromissionären, medvandraren. Detta är frukten av tidigare missionsarbete och knyter oss samman med den världsvida kyrkan. Närvaroperspektivet blir allt viktigare i en tid då vi eftersträvar ömsesidighet och gemenskap.

Verksamhet
SKM bedriver ingen egen verksamhet ute i andra länder. Vi inbjuds att ge stöd och delta i de projekt som systerkyrkor och partners själva bedriver. Vi samverkar både personellt och ekonomiskt med andra kyrkor och organisationer. Vägledande för arbetet är delaktighet och öppenhet, ekumeniskt förhållningssätt, relationer och ömsesidighet samt de utsattas tolkningsföreträde. Vi betonar det teologiska arbetet och förankringen i den lokala kulturen. SKM arbetar genom att samla in medel i Sverige som sedan kanaliseras till projekt i andra länder. Vi samlar inte in och förmedlar kläder och andra produkter utan vill hellre uppmuntra den lokala produktionen i de olika länderna.SKM sänder inte ut någon personal på annat än på förfrågningar från kyrkor och organisationer ute i världen. En del av dem vi benämner missionärer arbetar med sådant som kan kallas biståndsarbete. Gränserna är ibland flytande. Uppdragen är av mycket olika karaktär.

SKM i Moçambique
Moçambique är ett av världens absoult fattigaste länder och ett av de länder som är hårdast drabbat av hiv/aids. Kyrkornas och de religiösa ledarnas roll i arbetet med hiv/aids har uppmärksammats, vilket ytterligare belyser vikten av att integrera denna aspekt i allt arbete som utförs. Präster har en unik roll i det afrikanska samhället som lokala ledare. En god och demokratisk prästutbildning är ett starkt stöd till framtida samhällsbyggande. SKM ger stöd till prästutbildning, samt stöd som gör det möjligt för kyrkan att arbeta långsiktigt med mission och diakoni. I ökande utsträckning används medlen för prästutbildning, men stödet används också till det nödvändiga arbetet för att upprätthålla och utveckla kyrkans missionsuppdrag genom löner till kyrkans personal på olika nivåer.En förutsättning för att kunna delta i och bidra till samhällets utveckling är utbildning. Därför har utbildningsinsatser prioriterats, främst genom olika folkbildningsprogram och yrkesutbildning, men även stipendieprogram för kyrkornas internutbildning och för att ge ungdomar möjlighet till akademisk utbildning.Tillsammans med Lutherhjälpen stöder Svenska kyrkans mission ett projekt för kyrko- och församlingsutveckling i den anglikanska kyrkans arbete i Lebombo-stiftet, kallat Maciene Vision. Västerås stift stöder särskilt det arbetet i en vänstiftsrelation.Under några år har SKM haft missionärer i Moçambique och i september 2003 sändes nya medarbetare till landet.Svenska kyrkans arbete i Moçambique handlar också om att skapa en långsiktig bärkraftig utveckling av landsbygden. Svenska kyrkan stöder genom Lutherhjälpen det program för landsbygdsutveckling som Lutherska världsförbundet, LWF/WS, bedriver. Man arbetar i fem av landets tio provinser. Förebyggande hälsovård är ett prioriterat område i vissa av dem. Arbetet är i första hand inriktat på insatser som syftar till att stödja fattiga att själva formulera sina utvecklingsstrategier och att göra anspråk på grundläggande mänskliga rättigheter. Hos många av våra partners har detta skett genom att mobilisera folkligt deltagande på bynivå, ofta i olika integrerade landsbygdsutvecklingsprogram.

18 november 2005

Missionärskurs

Svenska kyrkan har 6 månaders förberedelsetid innan jag åker till Mocambique. De första 9 veckorna tillbringande jag i Härnösand där Sida Civil Society ligger. Nu är jag i Uppsala på Kyrkans egen utbildning i Kyrkans Hus.

I Härnösand var vi ca 30 personer som ska ut på olika uppdrag i världen. Deltagarna kom från PMU, Afrikagrupperna, Läkare utan Gränser, Rädda Barnen, UBF, Svalorna m.m..m.m. Jag uppskattade mycket at vi var en så blandad grupp och vi hade många intressanta samtal om biståndsarbete, kyrkornas roll osv. Kursen innehöll en "förberedelse för förändring" där vi arbetade med hur vi hittar vår roll i det nya sammanhanget. Vi läste också om HIV/AIDS, kommunikation, personlig säkerhet och inte minst språk. 4 veckors språkträning i Portugisiska fick jag på Centrum för flexibelt lärande.

Här i Uppsala blir utbildningen mer konkret. Vi är tre stycken missionärskanditater, förutom jag så är det Berit och Magdalena som båda är sjuksköterskor. De ska jobba i Tanzania resp. Zimbabwe. Innehållet på kursen varierar från info om lön, försäkring och administration till frågor som kyrkans policy och arbete i frågor som HIV, Rättvis handel, etiska placeringar etc.
I går fick vi t.ex reda på hur Svenska kyrkan är aktiv inom Swed Watch som vill verka för att svenska företag sköter sej korrekt utomlands. Vi kom bl.a in på EU's subventioners konsekvenser för den inhemska sockerframställningen i Mocambique.

Glädjande TV-nyhet just nu är att man är ett vaccin mot Malaria på spåren!

Jag träffade Isaia igår. Han är Mocambiquier och präst från Maputo och forskar i Uppsala från och till. Vi råkade bo i samma studentkorridor! Det var så kul att träffa honom. Han sa att de längtar efter mej i Maputo, att Maputo är en underbar stad att bo i, att det inte fanns någon utpräglad rasism mot vita och att lägenheten jag ska bo i kommer passa mej perfekt. Han hade själv bott där och trodde att mina mocambiquiska grannar och kollegor skulle ta väl hand om mej!

När jag träffade honom insåg jag vilket privilegium det är att få åka ut just för kyrkan. Mina nämaste kollegor och vänner kommer att vara infödda Mocambiquier och inte som för många andra biståndsarbetare; svenskar! Det känns bra att veta att när jag kommer ner kommer jag bli mottagen som en efterlängtad, "en broder"!