Åter i Rättvik

En temperaturskillnad på ca 55 grader mötte oss när vi kom upp till Rättvik! Från 35 i Maputo till -20 i Rättvik...

Nu börjar en ny och till viss del ny tid av mitt liv. Fidélia och jag bosätter oss i Rättvik och vi har nya händelser att se fram emot. Om allt går väl så kommer vi barn någon gång i tidig sommar. Vi har redan varit i kontakt med vården och kan bara konstatera att den fungerar väl i sverige! Läkare och sjuksystrar visar mer omsorg och har mer tid här än man kan drömma om i Maputo. Härligt att se! Problemet ed både polis och sjukvård i Mocambique är ju att den egna lönen förbättras bara genom att man "extraknäcker" med så många patienter och förbrytare som man hinner med på en dag.

Det är svårt att sammanfatta 3 år i Mocambique på ett blogginlägg. Jag vet inte än vad det är jag kommer att bära med mej och minnas av Mocambique i framtiden. Det får sjunka in och bearbetas lång tid framåt. Många var med på flygplatsen och vinkade av oss. Gästfriheten, värmen, tacksamheten, glädjen och artigheten är några exempel på vad jag kommer att bära med mej. Men också hur hårt många tvingas slita för att få livet att gå ihop, och hur det mot alla odds ofta lyckas gå i hop.

Det har varit tre väldigt rika år med bröllop som grädde på moset. Jag är glad över att jag bloggat regelbundet. Jag hoppas snart kunna sätt amej ned och läsa igenom vad jag gjort och upplevt!

Tack svenska kyrkan för förtroendet att åka ned till Mocambique och arbeta! Tack till Lebombostiftet för allt ni lärt mej och låtit mej var en del utav! Tack seminarister, vänner, familj och kollegor.

Till sist en bön om att mocambique ska utvecklas på ett bra sätt. Att fler ska få del av rikedomarna men att man bevaras från det värsta av den västerlänska s.k. kulturen.