Synoden i Maciene 2008

Förra veckan var en av de intensivaste sedan jag kom ned hit. Vi präster var i vackra och sköna Maciene, en plats jag älskar mer för varje gång. Där finns ett stort lugn i naturen och människorna är så oförstörda av stress och andra nutidsjukdomar. Vi var dock där för att arbeta intensivt från morgon till kväll. De första tre dagarna hade vi det årliga prästmötet. Det består mest av rapporter från de olika församlingarna. Ett ämne som kom upp och diskuterades var häxkraft och trolldom, ngt som de flesta församlingar på landet upplevde som ett reellt problem. Bland annat hade några stött på att några familjen tvingats att lämna bort sina döttrar till andra familjer, för att betala av moraliska skulder som de ärv av sina förfäder. Ett possitivt inslag i mötet var att vi varje morgon hade en timme tyst meditation tillsammans! Det vill jag rekommendera även för svenska prästmöten!

Efter prästmötet tog Stiftsfesten vid. Denna helt galna tillställning då mer än 1000 personer åker till Maciene utan att ha någonstans att sova. De har program i kyrkan hela natten med sång, körtävling och rapporter från de studiegrupper som arbetade under lördagen. Jag gick och la mej kl 22... På söndagen bad vi vid kyrkogården och gjorde fint på gravarna innan den stora avslutningsmässan tog vid då vi marcherade genom huvudgatan och avslutade med att inviga den nyrenoverade katedralen! Den har blivit väldigt fin och ni som varit där kommer knappt att känna igen er.

På måndagen fortsatte aktiviteterna direkt. Nu med kyrkomöte, eller synod som man säger här nere. Alla präster är självskrivna i synoden, (-även jag!), övriga 50% är lekmän som valts ut i de olika distrikten. Jag valde till min egen förvåning att ta på mej en ganska aktiv roll. Å ena sidan ska jag ju lämna stiftet och ville inte lägga mej i inre angelägenheter. Å andra sidan är jag ju här för att kunna ge andra perspektiv än de som redan finns. Ett av mina inlägg kom faktiskt med i protokollet som en rekommendation från synoden! Det var när vi pratade om stiftets HIV- och Aidsarbete. Jag föreslog att stiftet skulle våga prata mer öppet om värdet av att kondomer används och finns tillgängliga och att man skulle se kondomer som en hälsoprodukt och inte som något som förknippas med synd. Jag visste att detta var en kontroversiell ståndpunkt då många präster har en nästintill katolsk syn på preventivmedel. Till min stora lättnad så fick jag medhåll från både domprosten Carlos och biskopen och det blev alltså en slags rekommendation av det hela!

Ett annat ämne som diskuterades mycket var om lebombostiftet skulle öppna upp för prästvigning av kvinnor. Padre Juliao hade förberätt ett väldigt fint inlägg till försvar för kvinnors rätt till prästvigning. Även debatten som följde visade att många präster är öppna för en förändring och många redovisade hur deras tänkande förändrats under de senare åren. Några av prästerna, inte minst bland de yngre som arbeter på landsnygden, hade väldigt lite på fötterna och de deklarerade sitt motstånd mot att prästviga kvinnor på väldigt bräckliga grunder. Deras argument var dock så uppenbart svaga att de inte ens behövde bemötas. De handlade mest om att "kvinnor har större krav på renhet och hygien, och de skulle aldrig klara av att bo på seminariet" och liknade argument... Intressant var att ingen präst hade teologiska argument mot prästvigning av kvinnor utan endast praktiska argument. Några menade att man kan inte vara präst i Mocambique utan att ha en prästfru som tjänar församlingen tillsammans med sin man, men var kan man hitta en man som är beredd att arbeta oavlönad? När det röstades behövdes 2/3 majoritets beslut för att godkänna en nyordning. 23 röstade för, 10 röstade emot men hela 22 stycken avstod och förslaget gick därför inte igenom. Biskopen deklarerade att han för egen del fullt ut respekterar och accepterar att andra biskopar prästviger kvinnor och att gästande präster från andra stift kan tjänsgöra i mässor i Lebombostiftet oavsett om de är kvinnor eller män.

Mycket annat diskuterades naturligtvis också under det 3 dagar långa mötet. Hur utveckla kyrkans skolor? Hur förändra teologiutbildningen? Hur kan prästfruarna få bättre utbildning? etc etc. Man noterade i protokollet det goda samarbetet med vänstiftet Västerås och Svenska kyrkan och andra partners. Jag fick tillfälle att berätta vad samarbetet betyder för oss i sverige och jag sa att vi ber för dem i våra gudstjänster varje söndag!