Bloggen avslutas!!!

Hej,
Tvärtom mot vad jag utlovat kan jag nu meddela att det blir ingen direkt fortsättning på denna blogg. Jag och Fidelia väljer att lägga upp bilder och annat på facebook istället. Mocambique-bloggandet var mycket roligt men jag börjar inse att jag är tillbaka i Sverige och blogg-motivationen har bedarrat betänkligt!

Men kanske kanske kommer det bli mer bloggande senare, men då inte i form av en dagbok utan kanske mer som debattinlägg eller funderingar kring vår samtid.

Men, eftersom jag vet att några väntat på en bild på underverket så kommer här en avslutande blogg bild: Alexander.

Ett resultat av vistelsen i Maputo...

Åter i Rättvik

En temperaturskillnad på ca 55 grader mötte oss när vi kom upp till Rättvik! Från 35 i Maputo till -20 i Rättvik...

Nu börjar en ny och till viss del ny tid av mitt liv. Fidélia och jag bosätter oss i Rättvik och vi har nya händelser att se fram emot. Om allt går väl så kommer vi barn någon gång i tidig sommar. Vi har redan varit i kontakt med vården och kan bara konstatera att den fungerar väl i sverige! Läkare och sjuksystrar visar mer omsorg och har mer tid här än man kan drömma om i Maputo. Härligt att se! Problemet ed både polis och sjukvård i Mocambique är ju att den egna lönen förbättras bara genom att man "extraknäcker" med så många patienter och förbrytare som man hinner med på en dag.

Det är svårt att sammanfatta 3 år i Mocambique på ett blogginlägg. Jag vet inte än vad det är jag kommer att bära med mej och minnas av Mocambique i framtiden. Det får sjunka in och bearbetas lång tid framåt. Många var med på flygplatsen och vinkade av oss. Gästfriheten, värmen, tacksamheten, glädjen och artigheten är några exempel på vad jag kommer att bära med mej. Men också hur hårt många tvingas slita för att få livet att gå ihop, och hur det mot alla odds ofta lyckas gå i hop.

Det har varit tre väldigt rika år med bröllop som grädde på moset. Jag är glad över att jag bloggat regelbundet. Jag hoppas snart kunna sätt amej ned och läsa igenom vad jag gjort och upplevt!

Tack svenska kyrkan för förtroendet att åka ned till Mocambique och arbeta! Tack till Lebombostiftet för allt ni lärt mej och låtit mej var en del utav! Tack seminarister, vänner, familj och kollegor.

Till sist en bön om att mocambique ska utvecklas på ett bra sätt. Att fler ska få del av rikedomarna men att man bevaras från det värsta av den västerlänska s.k. kulturen.

Gott nytt år!

I dag slutade det regna efter att ha varit skyfall i ett par dagar. I söndags var det nätt och jämt att jag kunde åka tillbaka från kyrkan då centrala Maputos vägnät var vattenfyllt!
Uppe i Inhambane stängdes riksvägen av pga regnet. Tragiskt med regnet i Mocambique som var så efterlängtat av alla, men när det kommer kommer det för mycket för snabbt. Många har tvingats evakueras från sina hus.

I Bagamoyo tog vi farväl i söndags och Moisena gav tack i kyrkan för sin operation. Henns familj slaktade en get som vi åt på eftermiddagen. Vi fick en fin skål av församlingen. Min predikan handlade litet om medicinmän bl.a

Nu ska jag inte predika mer förrän jag är i Sverige! Ska bli kul att komma hem och träffa er alla igen. Här återstår mest packning och åter packning just nu och förtås... Ett riktigt gott nytt år!

Johan

Despedida 1

Idag tog vi farväl av St Monicas församling. Efter gudstjänsten tackade vi för oss och alla kom fram till koret och tog avsked. Som minne av församlingfen fick vi två burkar med honung vilket skulle symbolisera att vårt förhållande är "sött", dvs gott.

På eftermiddagen kom Moisenas föräldrar förbi och hälsade på. De hade med sej grytlappar, brödpåse samt en klänning som Moisena sytt åt oss på sin sykurs. Det var väldigt roligt att se vad hon redan lärt sej göra med symaskin.

Grön jul

Enligt almanackan är det snart dags för jul ser jag. Om jag inte varit präst med predikouppdrag på julafton hade nog julen gått mej helt förbi detta år... drygt 35 grader varm i genomsnitt på dagarna och inga adventsljusstakar, igen adventskallender inga granar... Endast om man går till de exklusivare varuhusen i Maputo ser man att dekorationerna består av tomtar och Jesusbarn. Men de måste man vara intresserad av reklam, för tomtarna smälter ihop med alla andra extrapriser och erbjudanden och man läger knappt märke till dem. Om vem vill shoppa när det är närmare 40 ute? Högsommaren firas i Mocambique, nu är tid för strand och party och staden blommar upp något.

Jag och Fidélia ägnar mest tid åt att packa inför hemresan nu. Dessutom ska det avskedspredikas i de viktigaste församlingarna. Och så de sista inköpen på marknaden; en sådan häär finns inte i sverige

...så en skön och grön jul på er alla!

Thabo Mbeki...

...höll ett av de avslutande föredragen på AACC som avslutades idag på eftermiddagen. Mbeki talade om vårt tema, Lasarus och orden "Africa, go forth in faith! Ett litet bibelstudiem signerat Sydafrikas expresident alltså! Talet lovordade AACC som en av de viktiga krafterna för ett bättre Afrika. En av få (ända?) organisationen som enar folk från hela afrika!

Generalsekreteraren talade efgter Mbeki och hade faktiskt modet att ta upp Zimbabwefrågan. Han tackade Mbeki för den tid han lagt ned på fred i Zimbabwe men utmande honom också att gå vidare och bli den man som faktiskt bidrar till förändring och nystart i landet. "Det handlar inte om huruvida vi tycker mindre om Mugabe, det handlar om att vi älskar det Zimbabwiska folket så oerhört mycket mer..."

För att sammafatta mötet rent personligt känner jag att det här var en viktig avslutning på min tid i Mocambique. Efter tre år i den Mocambikiska myllan var det nog dags att få utmanas och lyftas av den ekumeniska rörelsen. Det finns verkligen en kraft som jobbar hårt och vill förändra Afrika, med mängder av kunskap och erfarenhet. Det blev också tydligare för mej vad den ekumeniska rörelsen står för och vill.

Igår firade vi Lucia i Anglikanska kyrkan, inte AACC men den skandinaviska skolan. Jag talade till barnen och berättad en saga.

Kvinnor och Zimbabwe i fokus

Mitt löfte att skriva varje dag visade sej vara tomt...
AACC mötet fortsätter med full kraft men mycket tid att blogga blev det inte!
I går var jag på ett miljösminarium om klimatet, vi var tyvär inte så många. Det är första gången som AACC har miljö som ett av sina huvudämnen. Vi fick lära oss att bara ca 3,5% av världens alla växthusgaser kommer från Afrika. En nyttig påminnelse mitt i all Maputos dieselrök... Man talade i alla fall om ett gemensamt ansvar och många hoppas förtås att Afrika ska hoppa över hela kol och olje-fasen i sin tekniska utveckling och direkt hoppa på solenergi och vind och vattenkraft. Solkraften torde ha en enorm potentioal här, men våra 4-5 regndagar per år!

Mäns våld mot kvinnor är det stora temat så här långt och man gör ett tydligt och radikalt försök från AACC´s sida att stärka kvinnans värdighet i Afrika. Man hade en mycket bra morgonbön igår som i bönens form dramatiserade hur kvinnor förslavas, omskärs, säljs, omyndigförklaras och förakktas på 1001 olika sätt på denna kontinent.

Idag deltog jag på ett möte om Zimbabwe. Flera representanter från Zimbabwe eller fok som arbetat i Zimbabwe talade om nuläget. En läkare beskrev att TV-bilderna från Etiopien på 80 talet är den bild som bäst beskriver hur många har det i Zimbabwe idag. Inga journalister får ju visstas i landet så vi får väldigt lite information om den kollaps som pågår, menade hon. Människor svälter bokstavligen ihjäl. Förhoppningsvis vågar AACC göra ett uttalade som är lite kraftigare än det många grannländers poltitiker har vågat göra.

ciao för nu!