Kristihimmelfärdshelgen

Hej,
Har just kommit hem från Sydafrika där jag haft en ledig helg tillsammans med några andra skandinavier. Själva kristi himmelsfärdsdagen är ingen helgdag i Mocambique så då jobbade jag som vanligt. Undervisade i data och om kejsar Konstantin som använde Kyrkan för att ena romarriket under 300 talet. Firade mässa hemma hos biskopen, men mässan skilde sej inte från de torsdagsmässor som vi alltid firar i hans hus.
I fredags åkte jag till White River. Deltog i en golftävling bl.a. som går under det eleganta namnet "Nordic Golf Tour 2006". (Foto: Marko Kauppinen) Det gick inte så bra för någon, aldra minst för mej. Skönt att njuta av den sydafrikanska naturen dock! Sydafrika är bergigt och grönt om än kallare! Vi hade bara 6 grader under natten. Jag fick bl.a reda på av norrmännen att det arbetar en norsk sjömanspräst i Östra Afrika som ska komma till Maputo nästa vecka. Vi har nu kommit överens om att träffas. Å ena sidan känns sådana här tillställningar lite främmande men tanke på den vardag som de flesta här lever i, å andra sidan kan man alltså knyta kontakter och för min del få insyn i annan del av livet i Mocambique. Jag kommer bl.a utnyttja denna "bro" position som jag har genom att samla in leksaker m.m. av familjer på svenska skolan för att skänka till kyrkans dagisverksamhet i Bagamoyo.

Det är lite tragiskt att se hur stor skillnaden är mellan Mocambique och Sydafrika. Bara man passerar gränsen till Sydafrika så ser man bananodlingar, citronträd, vinodlingar m.m. På den Mocambiquanska sidan är den brunt och nedbränt, inte ens djur finns tydligen kvar i de här södra delarna, bortsätt från naturreservaten. I Sydafrika kan man se giraffer och apor längs bergssluttningarna. Är det jordbrukspolitiken det är fel på? Beror det på att staten äger allt land och ingen privat investerare törs investera i något som den inte äger? Att Västerås stift satsar på skogsbruk är nog inte så dumt. Få andra investerare har mod eller resurser nog att odla något som tar så lång tid att få avkastning av.

Ha det så bra!
Johan

Kontrasternas land

...kallas Mocambique i turistinformationen. För varje vecka jag är här instämmer jag alltmer i det påståendet. Denna vecka har jag besökt Aidssjuka på Moder Teresas hem, sett barn som lever på soptippen, sett melodifetivalens finska monster på TV samt spelat golf... Det hände så mycket denna vecka så jag tar det i turordning måndag till söndag.

Måndag
en svenskdag. Introducerades på den svenska ambassaden och fick träffa ambassadör Maj-Inger Klingvall. Tyvärr hade de inte nåtts av informationen att jag var i landet förrän nu så de undrade vad jag gjort de första 3 månaderna i smyg. Jag anmälde dock at jag var präst redan när jag kom så det var den interna kommunikationen som inte fungerat. På eftermiddagen var jag inbjuden till högstadieungdomarna på skandinaviska skolan (se bilden, fotot är från deras hemsida) . Jag presenterade mitt och kyrkan arbete här nere, och de fick i uppgift att förbereda frågar till fredag, då jag lovade återkomma.

Tisdag
Föreläste om den kristna förföljelsen på 200 och 300 -talet. Vi pratade om morderna martyrer och jag tog Åke Green som et moderns exempel! När de frågade vad jag tycket om partnerskap och jag försvarade svenska kyrkans beslut gick den ett sus genom klassrummet! Jag kände för ett ögonblick att de förlorade all tillit till mej och jag han tänka att nu är det bara att packa och åka hem! Men det blev bra. De undrade på vilka grunder kyrkan kunde fatta detta beslut och jag lovade göra en hel lektion kring hur svenska kyrkan arbetat. Det finns bra information på engelska som kyrkan tagit fram just för sina systerkyrkors skull. Undervisade sedan i engelska en timme innan jag åkte till Skandinaviska skolan och spelade gubbtennis!

Onsdag
En man kom in till kyrkans kontor och sa att hans fru var svårt sjuk och behövde komma till sjukhuset. Hon kunde inte åka chappa pga svår diaré. Jag insåg snabbt att det var nu jag fick stå till svars för min bil, så det var bara att ställa upp. Det tog säkert 40 minuter att komma ut till Bagamoyo där de bodde, bilen fylldes av den sjukakvinnan och grannar och vi kom till sjukhuset relativt snabbt. Hur det har gott för henne vet jag inte, men det blev en påminnelse om att transporter är ett av Maputos stora problem. Ska återkomma till det. På kvällen ledde jag en veckomässa på seminariet.

Torsdag
Äntligen hade Joakims gamla dator kommit på plats och installerats på seminariet. Joakim var min föredrädare här nere. Eftersom jag hade med mej en bärbar dator hit behövde jag inte ha en stationär dator också. Jag har därför försökt övertyga biskopen om att seminaristerna kan använda den om jag bara för undevisa i hur de ska använda den. Och idag fick jag har min första lektion! Även en av vaktmästarna deltog intresserat. Några hade skrivit på dator förut, medan andra rörde musen och tangentbordet med stor försiktighet och tvekan. Tycker att detta är det mest betydelsefulla jag lyckats genomföra hittentills och jagf ska nu ha privatundervisning med seminaristerna i datakunskap varje torsdag. Hela lärarkolleget står bakom och inser att en blivande präst har nytta av detta. De har inte internet, men de kan i alla fall skriva arbeten och skiva ut. På kyrkohistorien redovisade två elver ett studiebesök hos en baptisktkyrka.

Dr Olle ringde när jag satte mig i bilen och undrade om jag ville spela golf! Efter som jag inte provat på det i Maputo än så tog jag med glädje chansen. Det var en trevlig upplevelse. Maputo golfklubb var säkert fin till revolutionen 1975, klubbhuset är stort med förfallet. Man kan i alla fall se att till 1975 fördes statestik över klubbvinnare och hole in ones på fina skyltar på väggarna. Nu är det en mycket enkel klubb, med många mocambiquier roligt nog. Grästet är inte så kort som i sverige etc, men banan var ändå helt OK med trevliga utmaningar under de 9 hålen. Getter t.ex... Ovanlig för mej var att en caddy stod och väntade på mej med de klubbor som jag skulle få låna av läkaren. Han bar sedan inte bara min klubbor utan gav kloka råd och fungerade lika mycket som tränare och coach som bärhjälp. Banan var en skön oas i denna stad som annars är fylld av ljud och avgaser.

Fredag
De skandinaviska eleverna hade skrivit massor av frågor som låg i ett stort träskrin. Vi samtalde om allt från demoner och helveten till prästskjortor och abort. Skulle gärna träffa de fler gånger, men tyvärr åker många hem i sommar. Skandinaviska ungdomarna här lever säkert i en väldigt speciell situation på ont och gott.

Stephan de Beer från Sydafrika kom hit för att i morgon leda ett seminarium med religiösa ledare i Maputo. "Leadership foundation" heter rörelsen som har till mål at stötta religiösa ledare i socialt samarbete i storstäder. Syftet är att kyrkor kan samarbeta med andra organisationer och företag för att bidra till lösningar på socialal problem. Läs gärna mer på deras hemsida http://www.tlf.org.za/ Leadership foundation samarbetar med UNISA, University of South Africa och har sin bas i Pretoria. Samarbete finns även med Västerås stift och Stiftsgården i Rättvik för att utbilda svenska präster i detta arbete. Stephan skulle bo i mitt hus, det visade sej att även fru och barn följde med! Men det ordnade sej bra. Några föramlingsbor i Bagamoyo har fått sova på golvet, jag vet inte vilka, men det stod två sängar med madrass och lakan och myggnät utanför dörren till mitt hus när vi kom hem på kvällen!

Lördag
Hela dagen ägnades åt Leadrship foundation somalltså ska grundas i Maputo. Deltagare var pastorer från Anglikanska kyrkan, metodiskyrkan och frälsningsarmén. Även Maputos komminikationsminister var med och förklarade de problem som finns pga den ökande trafiken m.m. På eftermiddagen gjorde vi studiebesök hos Moder Teresas hem för Aidssjuka. Det var ett modernt och bra sjukhus från 1985. Där bodde både små barn med Aids och vuxna. De fick alla bromsmedicin, men de flesta räknade med att dö där, några få kunde åervända hem efter att fått behandling. De var 6 systrar på det här stället och det fanns 6 systar till på ett annat center i Maputo. Över allt på väggarna fanns bilder på Moder teresa och texter som "Fred börjar med ett leende". Centret låg väldigt nära sopstationen i maputo. den var full fick vi reda på tidigare under dagen. det är orsaken till att soporna sällan flyttas bort från trottoarerna. Departementet för landfrågor har i uppgift att hitta ett nytt ställe. Även kyrkogården är full!

Att besöka soptippen var deprimerande. Folk bodde där inne i röken fick vi veta. Folk som lärt sej demontera för att sälja på marknaden. De var så bra så jag fick inte åka in med bilen för de kunde demontera den också... Vi såg massor av barn som lekte och åt bland soporna också.

På kvällen såg vi melodifetivalen med carola och monstren. Ville vissa fam. De Beer lite europeisk kulturhistoria så vi åt chips och varma mackor som man ju ska! Att gå från en miljö till en annan är en färdifghet man snabbt övar upp här...

Söndag
Gudstjänst i Bagamoyo. ledde den själv då Juliao var i en annan församling. Jag predikande om Moder Teresa och de Finska monstren. Ingen ska ankalga mej för att inte ha dagsfärska predikningar! Jag tyckte nämligen att monstren såg allt mer beskedliga ut för varje land som gav de de poäng. Jag såg det som en bild av att med kärlekens kraft kan även monter förvandlas. texten var nämligen att Jesus ger oss ett nytt bud: Älska varandra! Som Martin Luther King sa: Om vi ska leva efter öga för öga och tand för tand så är snart hela världen blind och tandlös...

På eftermiddagen hade Bato bjudit mej till sin svägerskas sons ettårskalas. Jag skriver om det bara för att berätta at det var den sämsta väg jag någonsin kört på!!! Området hette CMC, uppkallat efter en italiensk byggfirma. Kadaffi gav bistånd till Maputo 2001 som användes för att bygga denna väg i asfalt. Nu återstod ca 30% av asfalten vilket gjorde vägen fullständigt värdelös. men den är huvudväg och massor av folk pendlar på den varje dag, nästan 2 mil! Vassa kanter, asfalt, hål och gropar och mjuk lös sand blandat om vart annat. En bil vi mötte fastnade med karossen mot en hålkant och kom inte upp! deta var det sämsta biståndsprojekt jag sett hittentills i Maputo! Så kom ihåg, en asfalterad väg är bara bättre än en sandväg om du har resurser att underhålla den regelbundet!

ha en bra vecka!

Mocambique da sorte

...heter det största lotteriet här nere. Ett slags bingolotto med direktsänd dragning och show i TV varje vecka. Redan första veckorna här nere reagerade jag mot lotteriet och jag har skojat med mina elever om att detta lotteri är en stor synd. Lotterier behöver inte vara "syndiga" men i en så här fattig kontext känns det lite makabert att fattiga människor ska hålla drömmmen om att bli rik vid liv, genom att använda de lilla pengarna de har på att köpa lotter. Jag räknade ut att om man köper en lott per vecka så har man spenderat ca 75% av en mocambiqansk minimilön, vilket de flesta heltidsanställda har... Varje vecka får man se i direktsändning hur någon i en fattig stadsdel eller by plötsligt får ta emot ett hus, båt eller bil medan grannarna står och applåderar...

I dag när jag predikade i St Monicas församling tog jag upp detta som tema. Texten var nämligen hur Mattias blev vald som ersättare till Judas, just genom lottdragning! Det kändes bra att få predika ett tydligt budskap om en kyrkan som inte lovar guld och framgång, i ett land som just nu översvämmas av en portugisisk väckelse som lovar just det. "Tro på Jesus och lämna fattigdomen bakom dej..." "Jesus de sorte". Kändes uppkäftigt att få predika över den nu lite oväntade evangelietexten som var hämtad från skärtorsdagen (i repris), då jesus uppmanar oss att tvätta varandras fötter. En realistisk motbild, men kanske inte lika lockande som att köpa en lott...

Igår spelade ungdomarna i några församlingar fotboll mot varandra, därav bilden. Jag spelade för Maxaquene, men jag gick hem tidigt för att se Grabben vid graven bredvid. Appropå fotoll så har Benfica, laget som förföljer mej sedan tiden i Lisabon, varit här i helgen och spelat tre matcher mot lag från Maputo. Jag såg i alla fall deras buss när det escorterades genom staden ledsagandes av sirener och blåljus. Efterssom mocambiqansk TV alltid sänder även portugisisk TV, så är Benfica riktigt stora här. Fortsatt kulturkolonialism? Ja, men samtidigt en motvikt till all engelskspråkig TV som äter upp jorden! Har tänkt tanken ibland att den isolering som Moc upplever pga portugisiskan också kan vara deras styrka, ett skydd mot amerikanisering.??

Att se Grabben i graven bredvid var inte så dumt. Såg den med Bato bl.a. som ju bott i sverige. Det var kul att upptäcka att en del saker i filmen inte fungerar i en annan kultur! Persbrants bil tex, en mindre pick up, visar i sverige att det här är en bondes bil. I Maputo ser nästan hälften av alla bilar ut så! Liksaså förväntas vi skratta när statstjejen vill duscha och bonden förklarar att det tar en timme att värma upp vattnet! I Sverige visar det hur primitivt han bor, här delar han bara verkligheten med de flesta. Min varmvattenberedare väckte mycket uppmärksamhet bland de som reparerade mitt hus... Bato gillade filmen jätte mycket och han drömde om sverige när han kom hem berättade han idag. Han tyckte filmen hade mycket att lära Mocambiquaner om modet att överbrygga klasskilnader m.m.

I morgon ska jag besöka svenska ambassaden för vi ska presentera oss för varandra, sedan ska jag träffa det svenska högstadiet i två timmar och berätta om vad kyrkan är och gör här nere. På fredag ska jag tillbaka till skolan och då ska eleverna ha förberett frågor att samtala kring mej. Ska bli kul!

Ha det så bra!
Johan

Europeisk filmfestival

Hej,
Några enkla rader för att sammanfatta denna vecka...

Kom just hem från en spansk film "ensamma kvinnor". Den visades gratis på det fransk-Mocambiquanska kulturcentret. Såg den tillsammans med Manuel, som bor på seminariet och snart ska prästvigas. Det pågår en EU-sponsrad filmfetival just nu. På lördag kommer sveriges bidrag; "Grabben i graven bredvid". Varje dag under 2 veckor visas nu filmer från 13 olika länder i Europa. Det här kulturcentret var väldigt fint, där fanns scen, biograf, bibliotek m.m. Kommer säkert gå dit fler gånger.

Biskop Ytterberg och Åsa Tham har nu lämnat Maputo och sköter skogsaffärer mer norrut i landet. Det var roligt att ha de här några dagar. De lyckades övertala mej att sitta med i en av stiftets skogsprojekts styrelser. Så nu ska jag snart bli expert på Teak, som ska odlas i Zambezi-området. Lär ha orsak att återkomma mer om detta när arbetet tar fart. Intressant för mej att få se andra delar av landet och få sätta mej in i stiftetes skogsarbete här nere.

Idag ledde jag gudstjänsten i St Monica igen. S.t Monica var mamma till St Augustinus som levde i Alexandria på 300 talet. Att vara en Mamma som gav tro till Augustinus "räcker" för at bli helgon. Eftersom Moncia hade helgondag (och namnsdag) den 4 maj så firade församlingen lite extra. Jag fick välsiga nya röklin, ljus och ett nytt träkors. Jag välsignade också fem personer som ska jobba i församlingen. Bestämde mej för att bli medlem i församlingen! Har ju nu både firat deras helgon och haft min första predikan och första egna gudstjänst där, så jag tyckte jag kunde bli medlem. Församlingen är så ung och liten jämfört med Bagamoyo så det känns kul att kunna stödja den lite extra!

Igår bjöd Bato in mej till hans skola där han bjudit in ungdomar, mest killar, till att ha diskussion. Temat var äktenskap denna gång. Det var roligt att få bidra med några svenska perspektiv. I Mocambique är det många som väntar väldigt länge med att gifta sej för at man inte har råd. De berättade att många män helst vill ha både hus, arbete och bil innan de gifter sej. Alla tyckte dock att man skulle gifta sej av kärlek. Det fick mej at föreslå temat till nästa diskussionsmorgon: -Vad är kärlek?

Ha det så bra!

"Jag är välsignad"

Nu är alla rum i hela huset välsignade! Sengulane klippte ett gulblått band jag satt upp vid ingången. Han ledde bönen som var mycket konkret för varje rum. Om nåden att få vila, tvätta sej, laga mat, arbeta etc! Även bilen välsignades. Biskop Ytterberg från Västerås Stift stod för den mer praktiska teologin. Han skvätte välsignat saltvatten med en lövruska fyra gånger i varje rum, en gång för varje vägg, samt i och utanpå bilen. Jag fick även köra bilen ca 30 cm under gudstjänsten.

Jag höll tacktal efteråt och överlämnade en tavla från Världens kristus utställningen till bygmasatre Mario. Den föreställer den heliga familjen när de bygger ett hus, Jesus och Josef var ju som bekant snickare!

Vi skålade i champagne och jag bjöd sedan på tårta och småbakelser inne i stora salen. Tårtan föreställde en bibel. Att skära tårta en en speciell tradition i Mocambique. Den som firar något skär först och alla applåderar, sedan skickas bitarna runt till var och en tills alla fått. Kvinnan som bestält tårtan åt mej skickade ett sms och frågade om festen gått bra. Jag svarade då att jag är mycket glad. Många personer kom, nåra studenter, många som jobar i kyrkan, både från huvudkyrkan vid seminariet och från 24 Julhu, där jag bor. Det kom också personer från svenska och finska ambassaden, skandinaviska skolan och sida. Då svarade hon på mitt sms och sa; "I mocambiquansk kultur betyder det att du är välsignad!" Jo, idag kändes det så. Lyckat att både Ytterberg och Åsa Tham (stiftsjägmästare) kunde vara med, så det blev ju bra till sist trots alla förseningar! 20 minuter innan invigningen stängde jag igen ytterdörren med nycklarna innanför... lite extra dramatik in i det sista. En snickare lyckades dock lirka upp dörren med en krok genom ett förnster!

Så har då Svenska kyrkan fått ett litet lokalkontor med prästgård även i Maputo!