Mocambique da sorte

...heter det största lotteriet här nere. Ett slags bingolotto med direktsänd dragning och show i TV varje vecka. Redan första veckorna här nere reagerade jag mot lotteriet och jag har skojat med mina elever om att detta lotteri är en stor synd. Lotterier behöver inte vara "syndiga" men i en så här fattig kontext känns det lite makabert att fattiga människor ska hålla drömmmen om att bli rik vid liv, genom att använda de lilla pengarna de har på att köpa lotter. Jag räknade ut att om man köper en lott per vecka så har man spenderat ca 75% av en mocambiqansk minimilön, vilket de flesta heltidsanställda har... Varje vecka får man se i direktsändning hur någon i en fattig stadsdel eller by plötsligt får ta emot ett hus, båt eller bil medan grannarna står och applåderar...

I dag när jag predikade i St Monicas församling tog jag upp detta som tema. Texten var nämligen hur Mattias blev vald som ersättare till Judas, just genom lottdragning! Det kändes bra att få predika ett tydligt budskap om en kyrkan som inte lovar guld och framgång, i ett land som just nu översvämmas av en portugisisk väckelse som lovar just det. "Tro på Jesus och lämna fattigdomen bakom dej..." "Jesus de sorte". Kändes uppkäftigt att få predika över den nu lite oväntade evangelietexten som var hämtad från skärtorsdagen (i repris), då jesus uppmanar oss att tvätta varandras fötter. En realistisk motbild, men kanske inte lika lockande som att köpa en lott...

Igår spelade ungdomarna i några församlingar fotboll mot varandra, därav bilden. Jag spelade för Maxaquene, men jag gick hem tidigt för att se Grabben vid graven bredvid. Appropå fotoll så har Benfica, laget som förföljer mej sedan tiden i Lisabon, varit här i helgen och spelat tre matcher mot lag från Maputo. Jag såg i alla fall deras buss när det escorterades genom staden ledsagandes av sirener och blåljus. Efterssom mocambiqansk TV alltid sänder även portugisisk TV, så är Benfica riktigt stora här. Fortsatt kulturkolonialism? Ja, men samtidigt en motvikt till all engelskspråkig TV som äter upp jorden! Har tänkt tanken ibland att den isolering som Moc upplever pga portugisiskan också kan vara deras styrka, ett skydd mot amerikanisering.??

Att se Grabben i graven bredvid var inte så dumt. Såg den med Bato bl.a. som ju bott i sverige. Det var kul att upptäcka att en del saker i filmen inte fungerar i en annan kultur! Persbrants bil tex, en mindre pick up, visar i sverige att det här är en bondes bil. I Maputo ser nästan hälften av alla bilar ut så! Liksaså förväntas vi skratta när statstjejen vill duscha och bonden förklarar att det tar en timme att värma upp vattnet! I Sverige visar det hur primitivt han bor, här delar han bara verkligheten med de flesta. Min varmvattenberedare väckte mycket uppmärksamhet bland de som reparerade mitt hus... Bato gillade filmen jätte mycket och han drömde om sverige när han kom hem berättade han idag. Han tyckte filmen hade mycket att lära Mocambiquaner om modet att överbrygga klasskilnader m.m.

I morgon ska jag besöka svenska ambassaden för vi ska presentera oss för varandra, sedan ska jag träffa det svenska högstadiet i två timmar och berätta om vad kyrkan är och gör här nere. På fredag ska jag tillbaka till skolan och då ska eleverna ha förberett frågor att samtala kring mej. Ska bli kul!

Ha det så bra!
Johan