A Hosi a yibe na nwine!

(= "Herren vare med er" på ronga...)
Tjo ho, nu är jag äntligen en riktig och vanlig präst. Kom just hem från min första aldeles "egen" mässa utan hjälp av annan präst! Var i en St Monicas församling ca 1,5 mil från Maputos centrum, i ett område som heter Mahlazine. Första gången jag var där men en av seminaristerna visade vägen. Det var en ganska liten kyrka bygd av plåtskivor. Ca 100 personer var där, mest barn och ungdomar. Runt om denna plåtkyrka håller man på att bygga en kyrka av sten. Det såg rätt roligt ut med "två kyrkor i en!" Sten kyrkan tar lång tid att få klar då man skaknar pengar, man började bygga 2003 och hoppas nu att en utländsk kyrka ska vilja hjälpa till att få klart bygget. Det saknades även vatten i Mahlazine. En fin brunn stod vid kyrkan som hade byggts av amerikanska pengar, men vatnet hade torkat ut...

Jag hade god hjälp av församlingens kateketer at leda mässan. Församlingarna här kan liturgin så bra så man behöver ofta bara sätta igång böner så sköter församlingen resten! Jag predikande och fuskade på engelska ibland då jag hade hjälp av en seminarist som kunde lite engelska. Jag predikade om hopp och om den Mocambiquanska givmildheten utifrån Apostlagärningarnas text om at de första kristna delade allt med varandra. Ett exempel på detta fick jag när jag körde hem, tre gånger om. först ville de ge en del av kollekten till bensinpengar åt mig, men då fick jag vänligt förklara att svenska kyrkan betalar min bensin. På väg hem så slutade en vindrutetorkare att fungera och regnet öste ner. Jag svängde in på närmaste bensinstation "Petromoc" där tjänstvillig personal genast satte fast bladet åt mej utan att vissa minsta intresse av varken att få betalt eller få dricks. Väl hemma i Maxaquene, där jag nu äntligen flyttat in, (och packat upp kartongerna jag packade före jul hemma i sverige, tala omjulafton på nytt!!!!) gick en kille runt och tvättade bilarna för alla som var inne i den här kyrkan som jag bor granne med. Något för sverige att ta efter? Tänk att få åka iväg med nytvättad bil efter gudstjänstbesöket!

Evangelietexten handlade om lärjungarna som stängde in sig i ett hus av rädsla och sorg. Jesus stod plötsligt mitt ibland dem och sa frid vare med er! (ronga: "A kurula ka Hosi a kube na nwine ni hakhale") Jag drog paralleller till alla västerlänningar som låser in sig i Maputo med beväpnade vakter och allt. Har de frid? Finns inte friden i att mötas och lära känna sina grannar?

För att runda av kan jag konstatera att det är väldigt skönt att ha ett hem. Tyvärr var det mycket strul hela veckan med små saker som krånglade; läckande vatten, smutsigt, doft av målarfärg etc... Elen visade sej vara usel så en svenskägd elfirma kommer hit nästa vecka och drar om varenda elledning! trist med skönt att det blir gjort, inget roligt att vara rädd för el...

Har tyvärr inget kort på huset än men det kommer senare. Ni får hålla till godo med en bild från ett av alla dessa malariaseminarium som äger rum i kyrkans regi. Nu senast ett stort där biskopen bjudit in företrädare för alla religioner för att gemensamt "som gudsfruktiga människor" för alltid utplåna malaria! Ha det så gott!