hemma i Maputo

jo...sa kanns det ju nar man kommer hem igen, fran sydafrika. Gladjande besked nar jag kom tillbaka var att det jobbas med min lagenhet nu antligen! Biskopen beraddade att han gatt till de som restaurerar lagenheten och hotat med att grata om de inte blir klara inom en vecka... Tydligen tog detta ovanliga hot skruv for nu jobbar flera personer i huset. de har malat och putsat golv och bytt tak. Nu vantar de på nya fonster. Alla fonsterkarmar var genomruttna...
Tror aven att jag ar pa vag att kunna kopa en bil. Aterkommer nar jag vet mer. Behover bil for att kunna ta mej till Bagamoyo och Macienne bla. Aven for att flytta mej inom maputo för den delen, även om minibussar funkat bra pa dagtid.

Veckorna framaför mej kommer präglas av sverigebesok. Mina foretradare har, Pelle och Maja kommer hit for att jobba med ett projekt dar Malardalens högskola ar inolverat. Pelle och jag kommer ocksa traffa andra svenska organisationer som finns har, afrikagrupperna bl.a. Darefter kommer en delegation fran kyrkans hus som jobbar med ekumeniska kontakter.

På lördag ar det festgudstjänst då Biskop sengulane firar 30 år som biskop. Folk kommer att gå i processioner till kyrlkan fran olika håll i staden. Sengulane blev biskop 1976 och var då en av de första Mocambiquanska biskoparna, ett ar efter Mocambiques självstandighet. De första 10 åren var jobbiga da Frelimo inte gillade kyrkan utifran sin marxistiska politik. Mellan 80 och 84 (om jag minns rätt) var alla kyrkor förbjudna. Sengulane berättade att det fanns 2 undantag. Kyrkan fick besöka sjuka och ha minnes gudsjänster över döda. När Sengulane kom till någon by frågande han alltid om någon frivillig ville vara sjuk idag. Sedan kom hela byn till det huset och man firade gudstjanst. På samma sätt samlades man regelbundet i olika hus för att minnas sina döda! När kyrkan bliv tillåten igen 1984 sa hade den växt sej betydligt större än den var innan den förbjöds! De gamla kyrkobygnanderna var nu för små och man fick bygga nytt eller vara utomhus. Så kan det gå!