Johan i Moçambique

18 februari 2006

Matförhandlingar och lektioner

Hej igen,
Jag måste bara få berätta om maten. Eftersom jag bor på seminariet där också eleverna bor så frågade jag efter ett par dager om jag inte kunde få äta med studenterna. Dittills var det alltid en av studenterna som kom in till mitt rum med mat på en bricka. Jodå, det var en bra idé, jag skulle få sitta med de andra.

Nästa lunch tog jag så plats med studenterna men förtod snabbt att "äta med studenterna" inte innebar att jag skulle äta samma sak som dem... Jag fick kyckling med pommesfrites och coca cola, medan de andra åt ris med fisk och vatten. Detta gjorde ju inte att jag kände mej så mycket gladare, snarare tvärt om.

Nästa dag tog jag ett samtal med Bento som är ansvarig för det praktiska i stiftet. Vi pratade förtroligt om mat i säkert 20 minuter och han sa att de ville ge mej bättre mat eftersom jag var deras gäst, och att studenternas mat var väldigt enkel, bara snäppet bättre en genomsnittlig mat i Mocambique. Jag förklarade att pommes frites inte är basmat i sverige och att det kändes olustigt för mej att äta med studenterna om jag fick annan mat. Vi gjorde då en kompromiss som ser ut så här: Jag äter frukost och kvällsmat själv och lovade att då gå med på en högre västerländsk standard (dvs pommesfrites och kött) mot att jag fick äta lunch på samma villkor som de andra, dock med miniralvatten istället för kranvatten. Dagen efter fick jag kokt potatis och grönskasröra till lunch, och jag håller den ännu för en av de godaste måltiderna sedan jag kom hit. I skolans kök var man oerhört förvånad när jag sa att vi äter potatis i sverige.

Men det är inte lätt att vara padre Johan till lags. Frukosten består av två frallor, en med ägg och en med ost. En frukost så tog jag bort två av de tre ostskivorna på brödet som jag fått och bredde istället på marmelad. Detta noterades av en student och dagen efter när jag öppnade mitt smörgåspaket blev jag mycket snopen: I samma bröd hade de lagt ägg, hamburgerkött och marmelad! Jag trodde i alla fall det, men när jag tog upp denna belägenhet med köket sa dem att det inte var marmelad utan tomatsås. Det är möjligt att det är sant, en mycket söt sås i så fall!

Tyvärr har jag inte rinnande vatten längre. Det stängs tydligen av ibland för att räcka till andra områden. Det går med hinkvatten också, men kallvattnet i duschen var ändå ett av mina glädjeämnen i värmen! I går gjorde jag därför det som inte min kollegor kan göra; jag gick till ett hotell och simmade i poolen och duschade varmt och länge. Utsikten var magnifik från hotellets topp, man såg ut över ocenanens öppna vatten åt ena hållet och över staden åt det andra. det kändes väldigt lyxigt, hoppas ni inte dömer mej för hårt!

Min andra lektion med studenterna gick mycket bättre än den första. Jag gjorde som i sverige, lät studenterna tala med varandra och diskutera utifrån olika frågeställningar. Temat var mission. I en övning lät jag dem välja det hörn i rummet som överensstämde med deras åsikt. Vad är mission? Ingen valde alt. att bygga kyrkor och församlingar. En valde att mission är att vara, finnas till hands som ett gott exempel. Sju valde att mission är att individer ska bli kristna, medan elva valde "mission är att jobba för en bättre värld".

Vi hörs!

3 Comments:

  • HEj Johan,
    du ska inte skämmas alltför mycket för hotellet och dess pool. Vi är många som varit där av samma orsak.(de har även en riiktigt lyxig toalett till vänster efter receptionen)

    Pelle

    By Anonymous Anonym, at 18 februari, 2006  

  • HEj Johan,
    du ska inte skämmas alltför mycket för hotellet och dess pool. Vi är många som varit där av samma orsak.(de har även en riiktigt lyxig toalett till vänster efter receptionen)

    Pelle

    By Anonymous Anonym, at 18 februari, 2006  

  • Hej Johan! Jag har precis läst Karin Sarjas bok om kvinnliga missionärer i sydafrika på slutet av 1800-talet. Man får verkligen nya tankar om mission och det verkar som studenternas syn på mission liknar många av dåtidens kvinnliga missionärers syn på mission - att få människor att lära känna Jesus. I boken skriver Sarja att manliga missionärer blev mer accepterade av omgivningen om de hade fru - hur är det att vara singel och missionär idag då? Blir du accepterad?:)
    Kram på dig
    Martina Larsson

    By Anonymous Anonym, at 22 februari, 2006  

Skicka en kommentar

<< Home