Existensmaximum
Hej,
Nar kyrkans tidning skrev om mej sa berattade jag at jag trodde mej mota nara livet upplevelser i Moc. Nu har den forsta kommit...
Vi hade en fantastisk dagsutflykt i onsdags. Ni som sett gokboet minns kanske att mentalpatienterna flydde med en buss och gjorde en utflykt? Sa kandes det nar en buss full av ungdomar och jag akte till en liten by utanfor Xai Xai i onsdags. Bussen var full, dessutom full med ved trodde jag. det visade sej vara atbar ved, mandioka... Resan tog 4 timmar och ungdomarna sjong oavbrutet afrikanska gospelsanger med gitarr och trummor...
Nar vi kom fram hade gudstjansten redan borjat men det var en harlig forsamling. Mycket dans... Man dansar tre ganger har jag upptackt. Under fridshalsningen da alla dansar till alla och skakar hand. under kollekten da alla dansar fram i koret och lagger en slant i korgen, och efter nattvarden nar allt narmar sej slutet...
Efter massan fick vi mat. Mandioka med socker, stuvad mandioka och bonor... fest i byn! Detta var upptackten till malaria kampanjen. ett 30 tal myggnat delades ut redan under gudstjansten under forboner och valsignelser. de med de minsta barnen fick komma fram forst... Sedan valsignades all mandioka upptravad framfor altaret. Det fanns mer plats i bussen pa hemvagen...
Biskopen har ocksa kallat in mej for enskilt samtal. Han sa att nu ar jag hans barn. Darfor ska jag aldrig behova vara hungrig... Han sa att bankerna kan vara sa langsamma ibland sa jag skulle alltid saga till om jag behovde hjalp eller pemgar till mat! ibland blir man odmjuk. ...och ni vet att jag ar i trygga hander
De senaste dagarna har varit svalare, i dag rent av lite kallt. Mycket regn. i morgon bitti kl 5 ska jag pa pilfgrimsresa till en by dar mocambiques anda helgon bodde. vi ska sova over dar sa det blir nog spannande. Biskopens sekreterare marta har gett mej en inkopslista till denna utfard: Jos, vatten, kex och toalettpapper...
ha det sa bra allihop!
Nar kyrkans tidning skrev om mej sa berattade jag at jag trodde mej mota nara livet upplevelser i Moc. Nu har den forsta kommit...
Vi hade en fantastisk dagsutflykt i onsdags. Ni som sett gokboet minns kanske att mentalpatienterna flydde med en buss och gjorde en utflykt? Sa kandes det nar en buss full av ungdomar och jag akte till en liten by utanfor Xai Xai i onsdags. Bussen var full, dessutom full med ved trodde jag. det visade sej vara atbar ved, mandioka... Resan tog 4 timmar och ungdomarna sjong oavbrutet afrikanska gospelsanger med gitarr och trummor...
Nar vi kom fram hade gudstjansten redan borjat men det var en harlig forsamling. Mycket dans... Man dansar tre ganger har jag upptackt. Under fridshalsningen da alla dansar till alla och skakar hand. under kollekten da alla dansar fram i koret och lagger en slant i korgen, och efter nattvarden nar allt narmar sej slutet...
Efter massan fick vi mat. Mandioka med socker, stuvad mandioka och bonor... fest i byn! Detta var upptackten till malaria kampanjen. ett 30 tal myggnat delades ut redan under gudstjansten under forboner och valsignelser. de med de minsta barnen fick komma fram forst... Sedan valsignades all mandioka upptravad framfor altaret. Det fanns mer plats i bussen pa hemvagen...
Biskopen har ocksa kallat in mej for enskilt samtal. Han sa att nu ar jag hans barn. Darfor ska jag aldrig behova vara hungrig... Han sa att bankerna kan vara sa langsamma ibland sa jag skulle alltid saga till om jag behovde hjalp eller pemgar till mat! ibland blir man odmjuk. ...och ni vet att jag ar i trygga hander
De senaste dagarna har varit svalare, i dag rent av lite kallt. Mycket regn. i morgon bitti kl 5 ska jag pa pilfgrimsresa till en by dar mocambiques anda helgon bodde. vi ska sova over dar sa det blir nog spannande. Biskopens sekreterare marta har gett mej en inkopslista till denna utfard: Jos, vatten, kex och toalettpapper...
ha det sa bra allihop!
posted by Johan Linnman at
6:56 em
1 Comments:
Hej Johan.
Vi som skriver dessa rader är Berit och Christer Siwertsson. Vi arbetade för SKM och den Anglikanska kyrkans södra stift i Moçambique mellan åren 1994 och 1997. Vi var placerade dels i Maputo, men större delen av tiden i Maciene, där vi arbetade på sjukhuset. Christer som Hälso- och sjukvårdsplanerare samt Medical Assistant och Berit som apotekstekniker. Vi var de första missionärerna som SKM sänt ut till Moçambique. Mycket av vårt arbete var därför också att hjälpa till med att lägga grunden för det samarbete som numera är väl etablerat mellan SKM och den Anglikanska kyrkans södra stift, med biskop Sengulane som ytterst ansvarig på plats i Maputo. Västerås stift fanns med redan på den tiden, men då mera i marginalen. I dag är man betydligt mera involverade än vad man var då, vilket är bra. Kanske har du hört talas om oss?
Det är roligt att läsa vad du skriver om. Mycket av det du tar upp känner vi väl igen och har upplevt själva. Vi hade under vår tid varken vatten, el eller telefon de första åren av vår placering uppe i Maciene. Telefon fick vi aldrig tillgång till uppe i byn. Numera finns ju möjligheter till att använda mobiltelefon och det absolut söder om Beira, vilket bör underlättar betydligt både för missionärer, andra biståndsarbetare, men inte minst den inhemska befolkningen i landet. Att lägga sig i 38 graders värme var vardag för oss, intill dess att vi fick el 3 timmar per kväll. Då lät vi installera klimatanläggning i vårt sovrum. Det var närapå som att få ett nytt liv efter detta.
Det är positivt att man spinner vidare på det arbete vi la grunden för under vår tid, nämligen att förebygga malaria. Vi lyckades under vår tid reducera malariafallen till några få fall/år år hos befolkningen som var bosatt i Maciene. När vi började vårt arbete 1994 var det något hundratal fall/år. Åtgärderna är ganska enkla, men trots detta är det väldigt svårt att hålla sjukdomen tillbaka. Det måste vara en ständigt pågående process. En av de enklare åtgärderna är att skydda allt vatten utanför hyddorna från kontakt med mygg. I annat fall lägger myggen larver i vattnet och vattenförråden blir till myggfabriker. Det bästa sättet är således att hålla nere mängden mygg och i tillägg myggnät på natten.
Vi ser att du upptäckte en mygga under ditt nät, men orkade inte slå ihjäl den. Ett råd - gör det nästa gång! Man vet aldrig, även om inte all mygg är av malariamyggsläktet. Vidare bor du uppenbarligen i en del av Maputo som inte är att rekommendera när det gäller myggbett.
Vi brukar hälsa på i Moçambique varje år, oftast i november. Vi var således senast där i november 05. Vid det besöket upptäckte vi att vattenpumpen uppe i Maciene och som vi för övrigt under vår tid lät installera, var föremål för en så kallad 10-års service. Det var naturligtvis inte gjort på grund av brist på pengar i kyrkans kassakista, varför vi – när vi kom hem, lyckades övertala SKM att tilläggsbudgetera med 60 000 kronor för denna nödvändiga service. Borrning och installation kostade i runda tal en halv miljon kronor under vår tid och en service som förlänger livstiden på pump och borrhål ytterligare 10 år i dag kostar 60 000 kronor. Det är en viss skillnad. För någon vecka sedan fick vi så beskedet från SKM, att man tilläggsbudgeterat för detta. Nu är det bara för installatören ABB/Technel i Maputo att sätta igång med detta arbete.
Vi ser också i det du skriver att någon skyllt landets nuvarande problem på oss européer. Det är något nytt. Visserligen är alla medvetna om kolonialtiden och det elände befolkningen då var utsatt för. Vi har nog den uppfattningen att de flesta i Moçambique i dag är ganska insatta i de problem landet brottas med och det är förmodligen utan tvekan med råge den utbredda korruptionen bland landets makthavare.
Är det något du funderar över så hör gärna av dig. Kanske kan vi vara till hjälp? Vi kommer med intresse att följa dina ”öden och äventyr” under din fyraåriga ”resa” i Moçambique via din blog. Vidare har vi av och till också kontakt med Pelle Söderbäck.
Hälsa från oss till biskop Sengulane, Sr Bento, Dona Marta, Padre Carlos i Maciene och alla andra som vi känner.
Med de bästa hälsningar
Berit och Christer Siwertsson.
By
Anonym, at 07 mars, 2006
Skicka en kommentar
<< Home