Gott nytt år!

I dag slutade det regna efter att ha varit skyfall i ett par dagar. I söndags var det nätt och jämt att jag kunde åka tillbaka från kyrkan då centrala Maputos vägnät var vattenfyllt!
Uppe i Inhambane stängdes riksvägen av pga regnet. Tragiskt med regnet i Mocambique som var så efterlängtat av alla, men när det kommer kommer det för mycket för snabbt. Många har tvingats evakueras från sina hus.

I Bagamoyo tog vi farväl i söndags och Moisena gav tack i kyrkan för sin operation. Henns familj slaktade en get som vi åt på eftermiddagen. Vi fick en fin skål av församlingen. Min predikan handlade litet om medicinmän bl.a

Nu ska jag inte predika mer förrän jag är i Sverige! Ska bli kul att komma hem och träffa er alla igen. Här återstår mest packning och åter packning just nu och förtås... Ett riktigt gott nytt år!

Johan

Despedida 1

Idag tog vi farväl av St Monicas församling. Efter gudstjänsten tackade vi för oss och alla kom fram till koret och tog avsked. Som minne av församlingfen fick vi två burkar med honung vilket skulle symbolisera att vårt förhållande är "sött", dvs gott.

På eftermiddagen kom Moisenas föräldrar förbi och hälsade på. De hade med sej grytlappar, brödpåse samt en klänning som Moisena sytt åt oss på sin sykurs. Det var väldigt roligt att se vad hon redan lärt sej göra med symaskin.

Grön jul

Enligt almanackan är det snart dags för jul ser jag. Om jag inte varit präst med predikouppdrag på julafton hade nog julen gått mej helt förbi detta år... drygt 35 grader varm i genomsnitt på dagarna och inga adventsljusstakar, igen adventskallender inga granar... Endast om man går till de exklusivare varuhusen i Maputo ser man att dekorationerna består av tomtar och Jesusbarn. Men de måste man vara intresserad av reklam, för tomtarna smälter ihop med alla andra extrapriser och erbjudanden och man läger knappt märke till dem. Om vem vill shoppa när det är närmare 40 ute? Högsommaren firas i Mocambique, nu är tid för strand och party och staden blommar upp något.

Jag och Fidélia ägnar mest tid åt att packa inför hemresan nu. Dessutom ska det avskedspredikas i de viktigaste församlingarna. Och så de sista inköpen på marknaden; en sådan häär finns inte i sverige

...så en skön och grön jul på er alla!

Thabo Mbeki...

...höll ett av de avslutande föredragen på AACC som avslutades idag på eftermiddagen. Mbeki talade om vårt tema, Lasarus och orden "Africa, go forth in faith! Ett litet bibelstudiem signerat Sydafrikas expresident alltså! Talet lovordade AACC som en av de viktiga krafterna för ett bättre Afrika. En av få (ända?) organisationen som enar folk från hela afrika!

Generalsekreteraren talade efgter Mbeki och hade faktiskt modet att ta upp Zimbabwefrågan. Han tackade Mbeki för den tid han lagt ned på fred i Zimbabwe men utmande honom också att gå vidare och bli den man som faktiskt bidrar till förändring och nystart i landet. "Det handlar inte om huruvida vi tycker mindre om Mugabe, det handlar om att vi älskar det Zimbabwiska folket så oerhört mycket mer..."

För att sammafatta mötet rent personligt känner jag att det här var en viktig avslutning på min tid i Mocambique. Efter tre år i den Mocambikiska myllan var det nog dags att få utmanas och lyftas av den ekumeniska rörelsen. Det finns verkligen en kraft som jobbar hårt och vill förändra Afrika, med mängder av kunskap och erfarenhet. Det blev också tydligare för mej vad den ekumeniska rörelsen står för och vill.

Igår firade vi Lucia i Anglikanska kyrkan, inte AACC men den skandinaviska skolan. Jag talade till barnen och berättad en saga.

Kvinnor och Zimbabwe i fokus

Mitt löfte att skriva varje dag visade sej vara tomt...
AACC mötet fortsätter med full kraft men mycket tid att blogga blev det inte!
I går var jag på ett miljösminarium om klimatet, vi var tyvär inte så många. Det är första gången som AACC har miljö som ett av sina huvudämnen. Vi fick lära oss att bara ca 3,5% av världens alla växthusgaser kommer från Afrika. En nyttig påminnelse mitt i all Maputos dieselrök... Man talade i alla fall om ett gemensamt ansvar och många hoppas förtås att Afrika ska hoppa över hela kol och olje-fasen i sin tekniska utveckling och direkt hoppa på solenergi och vind och vattenkraft. Solkraften torde ha en enorm potentioal här, men våra 4-5 regndagar per år!

Mäns våld mot kvinnor är det stora temat så här långt och man gör ett tydligt och radikalt försök från AACC´s sida att stärka kvinnans värdighet i Afrika. Man hade en mycket bra morgonbön igår som i bönens form dramatiserade hur kvinnor förslavas, omskärs, säljs, omyndigförklaras och förakktas på 1001 olika sätt på denna kontinent.

Idag deltog jag på ett möte om Zimbabwe. Flera representanter från Zimbabwe eller fok som arbetat i Zimbabwe talade om nuläget. En läkare beskrev att TV-bilderna från Etiopien på 80 talet är den bild som bäst beskriver hur många har det i Zimbabwe idag. Inga journalister får ju visstas i landet så vi får väldigt lite information om den kollaps som pågår, menade hon. Människor svälter bokstavligen ihjäl. Förhoppningsvis vågar AACC göra ett uttalade som är lite kraftigare än det många grannländers poltitiker har vågat göra.

ciao för nu!

Inledningsbön

Första dagen har nu passerat av AACC 9th general assembly.
Inledningsgudstjänsten hölls på Maputos basketarena och var inte helt fullsatt. Alla hade nog inte kommit eller hunnit få korrekt information. Det var dock fint med bl.a en stor konferenskör. På eftermiddagen var Joaquim Chissano och nuvarnade presidenten Armando Guebuza med på seminariet bl.a.

Inledningsbönen löd:

"Omvandlade Gud, medan vi samlas under temat "Afrika, gå ut i tro", påminn oss om att ditt uppväckande av Lasarus tillbaka till livet är en gudomlig inbjudan, ett orubbligt hopp för alla människor på vår kontinent. Omskapa din kyrka idag. Omvandla oss så att vi varje dag lever som omvandlare. Låt oss uppfyllas av viljan att bli öppningar för liv. "

All African Council of Churches!

I morgon börjar den stora ekumeniska konferensen med AACC i Maputo. Deltagare från världens alla hörn är med och deltar under en vecka. Jag har idag träffat 7 svenska deltagare bl.a. Tyvärr var det struligt redan från början; deltagarlistorna i receptionen var utskrivna utan ordning! Namnen var inte sorterade på vare sej land eller bokstav eller något alls! Mycket frustration i köerna alltså när alla fick leta efter sitt namn själva för att kunna skriva in sej. I receptionen satt en unga mocambikanska som inte talade engelska... Jag blev själv en av dem som ännu inte hunnit bli registrerad.

I morgon drar det dock igång det hela, med öppningsgudstjänst i Basketarenan Maxaquene.
Jag hoppas kunna raportera här dagligen från mötet.

Esperança Berta 10 år efter olyckan

Vi hanterar minnet av de döda på väldigt olika sätt i Moçambique och Sverige. Ännu ett exempel har jag fått uppleva den gångna helgen samt även helgen innan. Esperança Berta, Fidélias mor och Biskopens fru, dog den 26 november för 10 år sedan. Förra helgen uppmärksammade de närmast sörjande hennes minne vid graven i hembyn Zandamela. Då var vi ca 60 personer samlade i en enkel högtid med nedläggande av blommor vid graven efter en mässa i kyrkan. Några höll tal och några hade skrivit sånger som tackade Gud för Bertas liv.

Nu i helgen samlades ca 400 personer i en mer officiell semoni vid den plats där hon förolyckades. Olof Lövestam från Svenska kyrkan var också där och framförde hälsningar. De var 7 personer i bilen när olyckan inträffade, förutom biskopen och Berta så var två av Fidelias bröder med samt två internationella gäster från England; Elisabeth, Linda och Robert. Både Elisabeth och Robert var med i helgen. Elisabeth var den som var svårast skadad av de överlevande och hon vårdades länge både i Mocabique och London men är idag nästan helt återstäld. Hon berättade att Gud förskonat henne genom att redara ut alla minnen från olyckan. Det kändes väldigt stark att både Robert och hon var med. I gudstjänsten fick de en uppgift som aldrig varit möjlig att ens komma på i sverige tror jag. De fick bära in, i evangeliprocessesionen, en liten model av den bil som de färdades i, en Land Rover. De var fyra överlevande som bar in bilen tillsammans. På bilens tak hade man tejpat fast en bibel. När jag hörde om dessa planer tänkte jag att detta kommer ju bli helt traumatiskt. Men tro det om ni vill, det blev jättebra! Det kändes mer lekfullt än dystert och de firade livet och inte döden. Symbolismen man ville förmedla var att Den resa som de gjorde då ännu inte avslutats. Deras uppgift att sprida evangeliet tog inte slut för att bilen krockade. Hela platsen Zove, en liten mycket fattig by, andas hopp och framtidstro på grund av olyckan. I Bertas namn har man byggt en kyrka, en skola, brunn och ett hälsocenter.

Vi sov alla på golvet i kyrkan och jag kunde inte sova mycket. Hela natten framfördes musik av olika grupper från olika församlingar, med trummor och dans. Söndagens gudstjänst började kl 6 så vi kunde åka de 90 milen hem redan kl 8!

Idag får vi också ägna en tanke åt de 1,5 miljoner i Mocambique som lever med HIV på den internationella aidsdagen. Dagen uppmärksammas här med konserter och mycket annan information.