Dag 1.
Dagen innan själva den juridiska vigseln. Vi samlades i ett hus som Batos bror Ben bor i. Ben är konstnär och har gjort hela huset till ett konstverk. Hans mål är att det ska bli ett kulturcenter med bibliotek och skola m.m. Många tycker att han är galen som gör ett kulturcenter ute i en "bairro", men han har hålltit fast vid sin dröm i mer än 10 år nu så folk börjar möta honom med viss respekt. Hela tomten är målad i klara färger och han har även en apa på gården. Han har just målat några fina konstverk direkt på utsidan av husväggen.
På förmiddagen satt kvinnorna och lagade mat över öppen eld, huset har ingen elförbindelse. Familjen Muhulove var samlad och vi män satt och pratade i skuggan, och den blivande bruden, Ermelinda, satt med ett hov av damer vid en annan skugga och pratade. Vid 13-tiden hördes så sång utanför grinden. Då kom hela brudgummens familj sjungandes med massor av gåvor på sina huvuden. Framför allt märktes en stor koffert, men också ölbackar och vin och en slaktad ko. Elias, brudens far, berättade för mej exakt vad de hade med sej. Det var nämligen uppgjort i förväg exakt hur mycket brudgummens familj skulle överlämna till brudens familj. Jag frågade förtås på ett fint sätt om de sålde sin dotter, men de ville inte se det så. Antagligen har den innebörden dock funnits tidigare. Nu ser de det mer som en överenskommelse, en tradition, något som hör till.
Brudgummens familj gick in i huset och satt där själva en lång stund och sjöng, jag tror att några av brudens kusiner satt med där inne också. Muhuloves väntade dock utanför tills de blev inbjudna i salen. Kofferten öppnades och cermonin kunde börja. Pappa Elias skulle kläs i kostym, mamma Celeste skulle kläs i klänning och capulanas, mormor och farmor fick kläder med och till sist fick även bruden sin klänning för morgondagen och brudnäbbarna sina klänningar.
Även en summa pengar överlämnades. Brudgummen gav pengar till bruden i ett litet tygknytte. Bruden gick till sin far och förklarade att hon fått ett erbjudande om att lämna familjen och bli bortgift. Far och bror höll små korta tal där det framgick att det accepterat erbjudandet. När Ermelinda satte sej igen var de flesta tårögda och ledsna. Den här delen av ceremonin handlade om avsked från det gamla livet, och det behövde sörjas. Ermelinda och Gabriel har varit förlovade i 10 år och har barn ihop, men båda har bott kvar hos sina föräldrar.Därför blev bröllopet ett stort steg, även om de varit tillsammans länge.
Dag 2.
Denna dag motsvarar mycket ett svenskt bröllop. Vigselregistrering, kyrka, fest, bröllopsfoton. Min uppgift var att vara chaufför åt familjen och kören.
Dag 3.
Denna dag besöktes brudparets nya hus. Eftersom det inte är färdigbygt än så får Ermelinda bo hos Gabriels föräldrar tills vidare. Vi samlades i Ermelindas föräldrahus och gick sedan med alla gåvorna från bröllopsdagen till det nya huset. Det blev en lång procession genom stadsdelen. Väl framme bjöds det på mat. Det började regna så några av oss fick sitta i grannhusen och äta, stämningen var hög och många dansade och sjöng.
Det sista som hände innan vi gick hem var att några utvalda äldre i familjen: gammelföräldrar, faddrar fastrar etc, gav goda råd till brudparet. Jag fick följa med som fotograf. Det var inne i en sängkammare och ganske mörkt och trångt. Brudparet satt i sina bröllopskläder på sängkanten med alla andra i tur och ordning skickade med kloka ord på vägen... Ingen dum idé eller hur?
