Under mangoträdets skugga

Kl 4 på morgonen körde jag ut min bil genom grinden från mitt hus. Jag var ombedd att hämta Batos farmor och mormor i Sandamela i Gazaprovinsen. Med mej i bilen hade jag också Bato förtås och hans bror och mor. Hans syster Ermelinda ska gifta sej i helgen och jag har hjälpt till en del med förberedelserna, skrivit ut inbjudningskorten etc. Kl. 4 på morgonen visade termometern 28 grader! Det var alltså en varm dag att vänta.

Resan upp gick oväntat bra och vi var framme redan 10.30. Batos mormor och farmor bor i samma lilla by, ganska långt från landsvägen. När jag var där i juni fanns det massor av apelsiner överallt. Nu var det lika fullt med mango, grenarna hängde tunga med klasar av mangofrukt. Här fanns alltid frukt berättade Bato, innan mangon var mogen åt man annanas tex. Finurligt intellegent designat?!

Batos farmor stod i "köket" med rumpan upp när vi kom. Händerna och fötterna var på marknivå! Hon går som en fällkniv och är hur vig som helst trots sina ca 80 år. När vi andra sitter på stolar drar barnbarnsbarnen fram en stråmatta till henne så att hon kan slå sej ner bekvämt på marken...

Varmt blev det. Bilen termomneter visade 40 grader där den stod i skuggan under ett träd. Bato och jag bestämde oss för siesta, jag behövde ju energi till hemresan dessutom. Vi rullade ut två stråmattor och sov gott under ett mangoträd, riktigt skönt trots värmen, men jämfört med att vara i solen var det ju behagligt. Jag titta upp i fruktträdet och funderade på hur stor risken var att jag skulle få en frukt i huvudet. Det hade varit ett oväntat sätt att dö på, funderade vi på på skoj, av en mangofrukt i huvudet...

När vi reste hem steg biltermometern till 46 grader i solen och de stackars gummorna där bak svettades floder. Airkondition i all ära, men den jag har var för svag för dessa omständigheter så vi valde frisk luft genom rutan i stället. I Xai Xai slog plötsligt vädret om. Det började blåsa, regna och blixtra. Inom loppet av en halvtimme hade teperaturen sjunkit till 25 grader. Betydligt bättre! Resan gick bra men det låg fullt av omkullvälta träd på vägen så det var en riktig storm som hade gått före oss.

En påminnelse om vikten av siesta fick vi igår. Jag var bjuden på mottagning hos den finländska ambassadörsparet. Vi firade finlands självständighetsdag och 100-års jubilete av deras regeringsform som bland annat innebar att kvinnor kunde väljas in i riksdagen, först i europa! Ett finska storband spelade och vi bjöds på drinkar och "tandpetsmat". Plötsligt föll en man ihop alldeleds bredvid mej. Jag kände igen honom från golftävlingar vi deltagit i. Allt gick bra men det uppstod förtås stor oro hos oss alla då han låg orörlig ett tag på marken. Han fördes med ambulans till hjärtkliniken där han observerades under natten. Vi konstaterad dock att säkerhetsberedskapen var god; inom 10 meters radie hade han 4 läkare, 3 ambassadörer och en präst...Jag skjutsade hans fru tilllasarettet med deras bil. Vi skulle följa efter ambulansen var tanken men det var inte så lätt i alla rödljus. Vi fick fråga oss fram och kom fram till sist. Antagligen svimmade han bara av värmeslag. Vi konstaterade efteråt att det var kanske inte så underligt. Att efter en varm dag sätta på sej svart kostym och slips och gå på mingelparty är väl inte helt riskfritt. Det är inte utan orsak att det finns siesta. Mellan 12 och 14.30 är alla affärer stängda. De enda som inte tar tillfället i akt att vila då är nog vi västerlänningar, om vi inte är under ett mangoträd i Sandamela förtås...