Chefsbesök

Hej,
Helgen som gick fick gå i improvisationens tecken. Planerna ändrades varje dag veckan innan. Denna helg har Lebombostiftet "pilgrimsfärd" till Zandamela och Machanga. För några år sedan dog Biskop Sengulanes fru Esperanca Bertha i en bilolycka i Machanga och begravdes i Zandamela. Eftersom biskopen ser hela stiftet som sin familj bjuder han med så många som möjligt på årsdagen av sin frus bortgång. Jag fick skrämselhicka för ett par veckor sedan när en av tanterna på stiftet sa att hon ville åka med i min bil till Machanga, som ligger uppe i Sofala. Jag hade inte tänkt att resa och framförallt inte med egen bil. De som har bil åker upp dessa ca 900 km på en dag vilket ju är helt vansinnigt, särskilt med tanke på att det är en bilolycka som ska minnas... 900 km på en dag skulle jag inte ens köra på svensk motorväg annat än i nödfall. Vägarna norr om Xai Xai är dessutom mycket dåliga.

Nu visade det sej att min svenske biskop Ytterberg skulle komma hit denna helg och vara i Maputo. Jag skylde därför med glädje på detta och behövde inte ta mej till Sofala. Vi bestämde istället att Ytterberg och jag skulle åka till Zandamela på lördag morgon och möta sengulane och c:o där. Dagen innan meddelade dock Ytterberg att hans plan blivit inställt. På fredagen kom dock en annan grupp svenskar. 10 st chefter från både kyrkan och privata företag var på fortbildning i Sofala och mellanlandade i Maputo 4 timmar. Ola Söderberg, stiftsprost, hade därför bett mej att träffa gruppen på flygplatsen och prata om mitt jobb. Även deras flygplan ställdes dock in, eller var överbokat snarare, och de blev 2 timmar för senade. Jag hade dock redan beställt lunch för dem ute hos Padre Elias och Bato. Deras hus och kyrka ligger bara 15 minuterns promenad från flygplatsen. Min idé var att de skulle tycka det vara en skön promenad och en möjlighet att få se en skymt av Maputos förortsliv. När nu 4 timmar förvandlades till 2 blev det jäktigt, men vi han: checka in bagage 14-14.20. 14.20-15.00 besök hos Elias med lunch och 15.15 passera passkontoll och gå till gaten! Halva gruppen valde dock att stanna på flygplatsen och äta där. Andra halvan tog jag med mej i bilen och var hos Elias på 5 minuter. Vi han både äta, se kyrkan, höra dagisgruppen sjunga en rörelsesång och lyssna på en sång av tre ungdomar innan vi reste tillbaka, jo jag hann berätta om mitt arbete också men jag tjuvstartade i bilen...

Väl tillbaka på flygplatsen tackade cheferna för denna upplevelse. Trots den korta tiden var de glada att jag "tvingade" ut dem i Maputo. De bekräftade det jag hoppades, nämligen att bakom plåtskjul och gränder döljer sej inte bara missär, utan där finns också människor som lever sina liv med mycket glädje och genorisitet. Det han de här chefterna upptäcka på 45 minuter och även bli berörda av.

Kvartod gjorde dock att jag inte hade planerat för lördag och söndag för egen del. Jag avstod helt fräckt från pilgrimsresa och valde istället att resa till Krugerparken med Petter och Jonas som var lediga i helgen. Det var min tredje resa till Kruger men första gången jag sov över där. Priset var en positiv överaskning: för ca 230 kr fick man både boende och entrè till parken för två dagar. Eftersom man dessutom inte behövde passera sydafrikanska gränsen 2 ggr samma dag kommer jag försöka mej på denna lösning i fortsättningen. Jonas och Petter följde med på en morgontur (kl 4!) och fick se en stor lejonhona inom armslängs avstånd! Jag kände mej krasslig och valde att sova istället. Vi såg många andra fina djur under dagarna. Många djur har fått ungar nu under försommaren, bl.a en apfamilj som satt i ett träd och plockade loppor från varandra.

När vi reste in i Sydafrika stod jag upp för moral och rätt! Det kommer alltid fram folk till oss som ser vita och rika ut och ber att få hjälpa oss att komma igenom tullen snabbare. Om man betalar några rand och ger de passet så tränger de sej före i kön och kommer sedan tillbaka (i bästa fall) med allt fixat och klart. De här människorna jobbar inte i tullen, men tullen verkar inte heller ha något emot dem eftersom de får fortsätta dag efter dag. Åker man ofta igenom tullen är det förtåss frestande att betala en slant för att slippa köa. Men när en kille för tredje gången erbjöds sej att hjälpa oss brast jag ut i högljudda klagovisor! Jag skälde ut honom efter noter och bad honom ge ett ända skäl till varför vi skulle komma före de andra i kön. Han såg till sist mycket förlägen ut och bad om ursäkt. Han ville bara hjälpa oss sa han. Någon ursäkt fick han dock inte, jag fortsatte nämligen att ryta att det inte var av oss utan av alla före oss i kön han skulle be om ursäkt.
"-Tror du att tanten där och flickorna där och farbrorn där vill att jag ska gå före dem i kön?" När folk började vända sej om och höra varför jag var så upprörd smet han ut med svansen mellan benen. Ha! Där fick de! Johans kamp mot korruptionen har börjat!