Instituto para o ministerio comunitario

Den 15-16 september gick det stora startskottet för Maputos nya "institut", Institute for community ministry, som Padre Juliao tagit initiativ till. Vi hade ett symposium här i Maxaquene där jag bor. Sakkie Kloppers och Stephan de Beer från den Sydafrikanska moderorganisationen deltog som föreläsare. Organisationerna som var repressenterade i detta nya sociala nätverk var mest kyrkor, men också ett par kvinnor från Maputos "departement för kvinnor och social handling." Jag summerar här kort de olika inläggen från föreläsarna. Den mesta tiden gick dock åt till samtal och gemensam reflektion.

Sakkie Kloppers ämne var "Att följa Jesus i ett engagemang för de exkluderade".
-Hur kan staden vara en plats för helande och våra gemenskaper (samhällen) redskap för mänsklig värdighet?

Han menade att kyrkan kan inte bara bjuda in hemösa, gatubarn och andra utsatta till kyrkan. "Vi" kan aldrig veta vad "de" behöver utan de måste upptäcka det själva. Självständigt "ägandeskap" av sin egen situation och samarbete viktigare än hjälp.

Sakkie utgick från bibeln och påminde om att Jesus själv var utlänning i Egypten. Han blev inte heller människa för att vi skulle bli andliga. Kropp och själ hör ihop. Vi ska inte ge till andra det vi tror att de behöver. En ny insikt som jag fick var att Jesus tex aldrig gav bort mat till andra, han åt alltid tillsammans med folk och lyssnade på historier. Jesus åt med både tullindrivare och fariseer. Sakkie påpekade också hur viktigt det är att inte namnge andra grupper. Man blir lätt vad folk säger åt en att man är!
Det var t.ex Fariseerna som "namngav" folk inte Jesus! Vilket språk använder vi till andra.
Ska vi boxas mot en bild av verkligheten eller mot verkligheten?
Sammanfattningsvis handlade hela Sakkies tal om värdet av samhörighet, fest och glädje, mer än om omsorg och bistånd. "Himmelriket är som en fest"

Pastor Marcus, Generalsekreterare i Mozambiques kristna råd talade om Slaveri. Vad finns det för slaveri idag? Att någon köper en an annans liv och dennes rättigheter. Vi samtalde om skillnaden mellan tjänande och slaveri etc. I grupper diskuterade vi slaveri i familjen, kyrkan resp samhället, Afrika, Världen. Det var intressant att se med vilket frimodighet alla manliga pastorer och präster tog upp frågan om förtryck i kyrkorna och familjerna av kvinnor. Blev positiv överaskad.


Stephan De Beer talade om stadens teologi. Jesus var ingen filosofi utan en människa. Kyrkan måste inkarneras i staden. Vi måste erkänna att fler människor blir helade i "stadlivet" än i kyrkan. Radikal inkarnation innebär att finna stadens egna utrycksmedel för Gud. De exkluderade människorna i staden måste få vara kyrka, inte ha en kyrka för dem. Viktigt att kyrkan rymmer alla, både den förtryckte och den som förtrycker. Rik och fattig ska skapa teologi tillsammans. Hur skulle en kristen stadsteologi se ut i Jerusalem t.ex. Måste inte den inkludera även Judar och Muslimer?
Hur gör vi staden vacker? Stephan och jag åt middag i stadsparken på fredagkvällen. I talet på lördagen tog han upp den parken som exempel på skönhet i staden. Men, det är bara en skönhet för dem välbeställda. Varför är inte parken i andra änden av staden lika vacker, där de hemlösa sover? Är det inte kyrkans arbete, att tillsammans med dem göra parken vacker?

Den sista talaren var pastor Kattie. Hon hade med sej en kvinnan som arbetat med prostution, som också berättade om sin väg tillbaka till ett värdigt liv. De gjorde en poäng av likssom Sakkie tidigare gjort, att inte namnge folk. Vi talar därför inte om prostituerade, för sådana männskor finns inte. Det finns bara männsikor. En del männsikor utätts för eller arbetar med prostitution, men är likafullt just männsikor med egna tilltalsnamn. Som pastor hade hon insett att kvinnor som begår prostutition inte passar in i det korrekta lyrkliga mönstret. Deras "söndagskostym" är inte fin nog för ett kyrkobesök. Är inte det lite märkligt när det var för sådana som "de" som Jesus kom?

Julaio avrundade detta symosium med att tacka alla som deltagit och Västerås stift som gjorde mötet möjligt med finansiell hjälp. Det mest konkreta resultatet av mötet blev att dep. för kvinnor och social handling bjöd in alla kyrkor till ett möte om tiggeri. De berättade att Maputo snart skulle anta ett arbete för att hjälpa/få bort tiggeriet på gatorna. Ofta klagar bara kyrkorna på beslut i efterhand, men hon hade nu insett värdet av att kyrkor och andra NGO´s deltar i beslutsprocessen redan innan.