postludium akt 1

Sitter på flygplatsen och väntar på ett café. Väntar på att flyga hem med ett ca 5 timmar försenat plan. Tar tillfället i akt att skriva ner några av de intryck och minnen jag har från den senaste veckan. För att börja i bakvänd ordning så har jag idag predikat i Bagamoyo över texter på Kristi förklaringsdag. Eftersom min vän och kollega Bertil avslöjat att han använde min senaste blogg i sin predikan, insåg jag att det kunde ju jag också göra. Stjäla lite av sej själv brukar inte kosta mycket. (Så tack Bertil för tipset och dina uppmuntrande ord!) Predikade alltså om att Gud finns/fanns på Robben island.

Efter ca 3 timmar av gudstjänsten, som var ovanligt maffig med extra tryck i både sång och dans, så tuppade en av deltagarna av… Jag smet ifrån altaret den sista halvtimmen av gudstjänsten och fick vara ambulans istället. Hon brukade ha problem med hjärtat och var inte så orolig själv, men det kändes bra att få göra lite nytta när jag nu var den enda i kyrkan med bil. Bilen fylldes av de som ville göra sällskap, om det var bilfärden eller sjukhusbesöket som lockade förtäljer icke historien. Vi får hoppas att det gick bra med tjejen, själv var jag tvungen att fortsätta till flygplatsen. Där mötte mina vänner Juliao, Elias och Bato upp, samma trio som mötte mej när jag kom för 6 månader sedan!

Mycket hände den senaste veckan som är minnesvärt. Några exempel:

Det regnar in i mitt nyrenoverade hus, på samma ställe där jag pekade och frågade för 4 månader sedan om det bara var övermålat eller verkligen lagat… Jag har brutit av nyckeln till låset dessutom, igår, lagom till att Bato flyttar in som husvakt!

Utanför porten ut mot gatan, sitter en man ocj säljer dvd skivor. Han ger alltid full bytesrätt i fall skivorna inte fungerar. Förra fredags köpte jag ”fel” film av honom och bad att få byta. När jag såg honom igen efter helgen kom han med den nya filmen jag ville ha. Inga kvitton, inget tjaffs, bara pure ärlighet!

Ibland är Maputo så enkelt och effektivt så man blir glatt överraskad. Jag ringde och felanmälde att min internetuppkoppling inte fungerade. 45 senare, kl 21 på kvällen, kom en kille på moped och bytte ut mitt trasiga modem. Ingen snack, inhet tjaffs!

Jag har fått punktering också: Jag körde fel i mörkret ute i Bairro Aeroporto, som är ett slags Ghetto med europeiska mått mätt. (jo, de flesta vägar där är inte bredare än en meter och vattenfyllda, vet inte vad kravet är för att kalla ett område ghetto, men jag har inget bättre ord.) Jag skulle hälsa på Bato på kvällen och lyckades med att köra fel gång på gång. (ja just det, bilvägarna är alltså bredare än 1 meter…) Naturligtvis fick jag punktering då. Bilen omringades av barn som skrattade åt den vite mannens (och prästens?) ordföråd som var mycket begränsat och olämpligt att skriva på en blogg. Därefter kom en man ut från en pub och erbjöd sej fixa punkteringen. Det enda han ville i gentjänst var att jag anställde honom i min firma, som han utgick ifrån att jag hade… Då dök i alla fall Bato upp och allt gick mycket fort, för ca 50 kr i tack avgift hade han lejt några killar som bytte däcket på nolltid. För samma summa pengar kunde jag också reparera det söndriga däcket dagen efter. Det tog 20 minuter.

Ett spännande minne från Maputos golfklubb. Jag råkade träffa en get i foten (klöven?) när jag slog ut med drivern. Geten verkade inte lida av detta utan betade vidare. (Getter förstår inte när man skriker "får"...) När jag kom tillbaka till samma hål någon timme senare hände något som aldrig hänt tidigare enligt min medspelare. Folk kände igen mej och skyndade sej att skydda getterna genom att driva bort dem från fairway! Jag svarade dock med ett perfekt utslag och hoppas därmed aldrig bli hånad på detta sätt igen!

När jag flög ut från Maputo i kväll hade jag många minnen. Vad mycket jag fått uppleva sedan den 9 februari när jag lämnade Arlanda i goda vänner lag med tårtkalas. Nu går ridån ner efter första akten i mitt Maputoliv. Jag ska ha några veckors ledighet i Sverige samt medverka i Rock for Moc förstås. (länk finns till höger!) Livet i Maputo fortsätter dock utan mej. Kvar finns killen jag mötte på sopberget vid vägkanten i morse. Våra ögon möttes en stund när han lyfte ögonen från den bok han hittat. Kvar finns Blomförsäljarna och dvd killen, Avgaser och sopor, stränder och empregador. Människor som skrattar och sjunger, människor som gråter och skakar, barnen som bärs på mammas rygg och barnen som inte har någon mamma alls.
Maputo.