Pastor Holger firar pingst

Det här förblir förhoppningvis en av de mest minnsevärda pingsthelger jag kommer att uppleva. Allt blev fel, hm hm, -annorlunda menar jag! Jag tycker att det redan är en rolig historia, men tyvärr fick det en del negativa följder också... (Pastor Holger är en person som jag skyller alla mina misstag på, han visade sej i sverige ibland också, men likssom far i huset sällan träffar tomten, så har jag heller aldrig träffat Holger...)

OK, Vi tar det från början. I tisdags berättade min handledare padre Juliao att han vill att jag ska leda gudstjänsten och predika i en kyrka som ligger i Zimpehti, vilket uttalad ungefär som Sint Petri, alltså S.t Petri. Jag frågade inte om vägen eftersom jag varje söndag har seminarietser som följer med mig i bilen och som hjälper till under gudstjänsterna. I Zimpethi skulle ungdomsgruppen välsignas och få sitt nya namn och det passade ju bra att jag åkte dit som är ungdomspräst. I torsdags träffade jag så mina seminarister och jag frågar klassen vem av dem som jobbar i St. Petri församling. Det utbryter en stunds förvirring och någon säger att det är ju Padre Elias församling, och det vet jag att det inte är. De diskuterar med varandra och jag tappar tålamodet och ringer Padre Juliao direkt från klassrummet och ber honom upprepa var jag ska. Han svara då återigen Zimpethi och jag upprepar till seminaristerna direkt "Sint Petri". Seminaristerna funderar en stund till innan de fastslår att det är Manuel som jobbar där. Mmanuel har pluggat klart men jag känner honom väl då det var han som tog hand om mej när jag bodde på seminariet mina första två månader. Jag skickade Manuel omedelbart ett sms och berättade at han skulle få åka med mej på söndag och att vi skulle jobba ihop.

I lördags åkte jag till en stor ungdomssamling i Aeroporto, den församling som kallas San Pedro och där Padre Elias är präst (Batos pappa för er som träffat Bato i sverige.) Det var en fantastisk upplevelse på många sätt, alla församlingar uppträdde med sina ungdomsgrupper som sjung sånger för varnadra. Några av grupperna var oerhört duktiga! En gospel kör höll hög klass likssom en manskör som sjung i samma stil som Ladysmith Black Mombaza. När programmet var slut träffade jag några ungdomar från Zimpethi för att rådgöra om söndagens gudstjänst. En kille berättade att de skulle heta St. Augustinos ungdomsgrupp i fortsättningen. De visste att jag skulle leda gudstjänsten på söndagen och de såg fram emot det. Inspirerad av detta ungdomsmöte med säkert 200 ungdomar gick jag hem och började förbereda min predikan. Jag tyckte det skulle bli kul och jag var inprirerad av att få predika på pingsdagen inför alla dessa ungdomar. Vilken ära och vilken möjlighet! Jag inser att det går att bygga predikan på språk som tema, eftersom pingsten handlar om att alla plötligt förstod varandras spårk. Jag frågade också Bato om han ville översätta från engelska och han skulle ändå dit sa han så han gjorde det gärna.

Söndag!
Väckarklockan väcker mej 5.45. Jag duschar och äter frukost och ger mig iväg för att hämta upp Manuel kl 7 som vi har bestämt. Vi hämtar upp bato kl 7.20 och anländer vid kyrkan 7.40. Kyrkan och församlingen är nybildad får jag veta och allt är mycket provisoriskt och enkelt, utan tak t.ex. Inte många har kommit än och vi klär oss i ordning för mässan och kommer igång kl 8. Det kändes lite som att vara i sverige. 15 grader, sol och friluftsgudstjänst. Jag tänker några gånger att det var tur att jag inte bjöd med svenska ungdomar som jag tänkt, eftersom det mest var barn där och några enstaka ungdomar. Inte alls den fest jag räknat med men trevligt och gemytligt. Dessutom kommer ungdomarna lite sent ibland och Juliao hade väl aldrig sagt att det var en stor ungdomsgrupp, kanske var det en barngrupp??? så mässan fortskred utan att jag ont anade. Precis när jag kom till själva nattvardsdelen visade sej att en till padre hade dykt upp så vi välsignade nattvardsgåvorna tillsammans. Återigen slog mej tanken att jag undrar om att allt står rätt till, -här finns inga ungdomar men det finns en präst, var det inte så att ungdomarna ville att jag skulle komma för att de inte hade en präst? jaja, i Mocambique kan allt hända och kommunikationen fungerar inte alltid så bra (-trots att det var pingsdag!)

Kl 10.20 är mässan slut och det är dags för övriga meddelanden. Jag passar på att smyga åt sidan och tar en titt på min telefon. Oops! 21 missade samtal! jag förstår omedelbart vad som skett men jag kollar ändå på ett av sms:n "Vi väntar på dej i Bom Sematarian". Jag ringer omedelbart diakonen där och han förklarar lungt med med viss ilska i rösten att jag borde vara där nu. -Är ni fortfarande kvar frågar jag? ja, vi väntar på dej! När jag kommer tillbaka till min plats står församlingen föreståndare upp och berättar hur glad han är att jag ville besöka deras lilla församling och jag lyssnar artigt och håller ett litet tal tillbaka och berättar vem jag är, sedan förklarar jag för Bato och Manuel att jag åkt fel och att de väntar på oss i Zimpethi vad det nu är för något. Innan vi åker hinner jag också fråga församlingen -Är inte det här St Petri församling? Så här efteråt inser jag att det kanske inte var vad de ville höra just när de tackat för att jag kommit, att jag åkt fel, men det var i alla fall ett gott skäl att komma därifrån... Av någon anledning följer denna andra gamle präst med också i bilen. Vet inte varför men antagligen tolkade han mitt "Vamos" som ett imperativ, inte som en besrivning av mej, Bato och Manuel...

Ja, så är vi då framme den barmhärtige samarierns kyrka, som jag nu har förtått ligger i området Zimpethi och inte har något med Petrus at göra över huvud taget. Det är en stor kyrka, massor av ungdomar både utanför på vägen och inne i kyrkan. De där inne sjunger för fullt. Jag rådgör med Bato innan vi stiger ur bilen om att det är ju inte rimligt att fira mässa nu, när de har väntat två och en halv timmar och säkert är hungriga. Nej, instämmer Bato, det räcker att du ger de välsignelsen och kanske säger några ord. OK, ut ur bilen och snabbt förklara för diakonen att jag har inte försovit mej, jag har inte slarvat jag har firat mässa på annan ort. Vi kan väl inte fira mässa nu säger jag, ni har väl redan börjat med gudstjänst? Jag ser mej runt och ser att flera ungdomar är klädda i vita liturgiska kläder och stor beredda att börja processionen in i kyrkan ...mässa alltså. Högmässa... 3 timmar till, minst.

Jag ber om något att dricka och blir visad till en brunn på gården. Jag bestämmer mej för att inte bli magsjuk och tar en klunk vatten, byter om, ringer till studenterna från Mälardalens högskola att jag kan inte äta lunch med dem för jag blir lite sen, men jag hinner nog skjutsa er till flygplatsen...Stämmningen är dock på topp innen i kyrkan och när de sjungande ungdomarna ser processionen får de ny kraft. Volymen ökar i styrka och trummorna bankar på i förnyad energi. Jag får nästan en tår i ögonvrån när vi går i mittgången. Jag tänker dels att -hur många minuter skulle en svensk församling vänta på en försenad präst som de inte får tag på? 15 minuter? 30? för att inte tala om en svensk ungdomsgrupp? 2,5 timme och sedan glada för att få börja? Detta är pingsdagen tänker jag, här är Guds Ande. Jag hade plötsöligt all den energi jag behövde.Väl framme vid altaret viskar diakonen att han bett den andre prästen att predika, eftersom jag nu haft vänligheten at köra hit honom. Jag vet inte vad jag ska tänka, det var ju till dem här jag skulle predika, inte till de 15 i församlingen som jag fortfarande inte vet vad den heter...

Sången tystnar och jag ska ha inledningsorden. Jag fattar ett blixtsnabbt beslut. Jag predikar nu! Ingen ska få stoppa mej när jag kommit så här långt. Jag ber om ursäkt för min sena ankomst och förklarar den med babels torn, att sedan den tiden finns språkförbistring och missförtånd på jorden. Jag behövde rättfärdiga mej på detta sätt, jag tycker ännu inte att jag har gjort något fel, men jag kände mej mycket missförtådd. Jag plockar fram några bilder ut den predikan jag nyss haft i församlingen utan namn och avslutar med att i dag på pingsdagen ser vi fram emot den dag då vi alla ska kunna förstå varnadra.Efter den galma prästens predikan som var på ronga fick jag så äntligen välsigna ungdomsgruppen som bytt namn till ungdomsgruppen Augustinus. de var alla klädda i en slags uniform och jag tog återigen till orda och sa några ord om Augustinus som jag lyckligtvis hade aktuell då han var ämnet på torsdagens seminarium...(!) Det Augustinus lyfte fram i kristendomen på 300 talet var att det är endast av nåd vi får ta emot Gud och hans välsignelser. Det är inte fär våra förtjänster och prestationer... Därefter fick teckna ett kors med olja i ungdomarnas pannor och välsigna dem och deras grupp inför sitt framtida arbete.

Kl 13 var själva mässan slut. Återigen ser jag på min telefon innan det är dags för de meddelanden etc som ska hållas efter gudstjänsten. Jag inser att om studenterna ska hinna med flyget är det bäst att åka iväg. Bato och jag lämnar fest och mat och hinner äta en pizza med studenterna innan vi skjutsar dem till flyget. Jag släpper av Bato på vägen hem och tar sikte hemmåt. Jag tänker att det blev ju en ganska bra dag till ändå. Roliga minnen och frågor utan svar: -Vad skulle hända i sverige om det stiger fram en okänd präst i en församling och börjar med att säga att det är första gången han är här. Skulle han också få fortätta till slutet innan någon förklarar att han är på fel plats? -Varför säger seminaristerna att jag ska åka med Manuel? Tänkte de att eftersom den församlingen ännu inte har ngt namn så måste det vara den han menade??? Pastor Holger viskar också i mitt öra att "Andens vind blåser vart den vill" och att det helt enkelt var så här Gud ville ha det idag, annorlunda...

Tyvärr smolkades min bägare något när jag kom hem. När jag ringde upp Juliao för att förklara denna historia visade det säg att många varit oroliga för mej. De hade knackat på i mitt hus och sedan sökt längs hela vägen från mitt hem till Zimpethi, en väg på en bra bit över en mil... De hade hittat en tom bil vid vägkanten och även hämtat dit folk för att identifiera den för att se om det var min. Det kändes olustigt att jag orsakde så mycket problem med denna lilla utflykt. När jag nu på eftermiddagen satt mej ner för att rensa telefonen från alla oroliga sms, hittade jag också ett sms från tidig Juliao. Han hade skickat det kl 5.30 i morse, kanske för att väcka mej... Texten löd: "Må Gud välsigna din tjänst idag!"

Amen