Regnperiod

Hej,
Regn, massor av regn föll ner över Maputo i helgen. Jag vaknade av ett ihärdigt droppande från taket och insåg att mitt hus ännu inte är helt fördigrenoverat. Det vara bara att gå upp och hämta en hink och ställa under hålet. Då upptäckte jag att det regnade in genom kökstaket också. Hade som tur var två hinkar. Blir det fler hål får jag väl köpa fler hinkar... Byggmästaren har lovat att fixa taken, så jag fåt väl hoppas på det ett tag till. Jag kan dock inte låta bli att tänka att detta är nog symptomatiskt för många "biståndsprojekt" (med respekt för att mitt hus kanske inte faller helt inom den ramen) genom åren. Väst erbjuder hjälp och pengar till investeringar, men här saknas "kulturen" att underhålla. SKM har just renoverat vattenborren i maciene, det ska göras var 10 år. Vem påminde vem? Just det, Sverige fick tala om att nu är det dags för er att söka pengar av oss så att vi kan ge pengar till renovering. Jag blir nästan ledsen när jag ser hur dåligt renoverat mitt hus är. Inte för att det gör mej ngt om det regnar in, jag kommer säkert flytta ut innan taket faller ihop. Men rent ekonomiskt är det sådant resursslöseri! Om nu SKM erbjuder en restuarering av detta hus, som alltså ägs av kyrkan här nere, varför talar man inte om vad som behövs göras? Antagligen för man tänker som man gör alltid i sin vardag: Nu ska vi lösa det så billigt som möjligt! Vilket är den misnta kostnad vi kan göra huset beboligt för? I slutändan kommer det dock bli dyrt, för när man lagat taket eller låtit det rasa in, så måste ju hela huset renoveras och målas på nytt... Precis som alla bilar som står stilla i var och varannan församling. De förfaller mer och mer och blir dyrar och dyrare att reparera för varje år som går. Till sist kommer någon snäll kyrka att ge dem en ny bil istället... Det finns dock en stor orättvisa begraven här. Vi som har pengar kan leva billigt för vi har råd att planera ekonomin och serva och underhålla. Den fattige använder allt han har till sista "droppen". -"Varför reparera något som fungerar?"

På den här bilden ser ni lilla St Monicas kyrka. Där regnar det in betydligt mer än hos mej! Det regnade tom ner i nattvardskalken när jag celebrerade mässan! på en annan bild ser ni St Ciprianos kyrka. Det är huvudkyrkan i Maputo där seminariet ligger och där stiftet har sitt kontor. Jag var där på bröllop i fredags (helgdag, Maputo fyllde 119 år!) då Marthas dotter gifte sej. Martha är biskopens sekreterare och hon hade inbjudit alla stiftsarbetare till festen.

För övrigt har jag blivit mer och mer Luhtersk den sista tiden. Min vän Petter och hans kompis Jonas är här och arbetar för Lutherska världsförbundet (LWF) i 2 månader. Vi har därför umgåtts en hel del och jag börjar bli igenkänd även i den Lutherska kyrkan. Bl.a var det 6 st unga finskor där i helgen som var inbjudna till Maputo av LWF. Ingen hade ngt program för dem så jag kände mitt ansvar! De fick plats i min bil om man pressade lite så jag visade de runt så gott jag kunde.

Har äben startat en julinsamling. Ni kan läsa om den på skandinaviska skolans hemsida, under fritidsaktiviteter, länk till anslagstavla. Jag hjälper Juliao med att samla in pengar till julmat. Få mocambiquaner ger varandra julklappar, men kyrkan vill i alla fall ge mat till de fattigaste så de får fira en mätt jul. Tänker att det är som det var i sverige på Emil i Lönnebergas tid, när de gick till fattigstugan med julkorv. Även om det är tråkigt att det behövs kan jag inte låta bli att tycka att det känns som en bra juluppgift. Kanske är julen den enda dagen på året då det nästan är politiskt korrekt att ge mat till de fattiga. Det löser inga framtidsfrågor men det är är i alla fall jul som det "ska" vara, en dag när man är snäll och alla får vara glada!