Tidens slut

Tidens slut var temat för min senaste predikan. Även här är det nu dagarna innan domsöndag och bibeltexterna handlar om att livet har en ende. Jag fick stor inspiration av en bok av Per Larsson som heter "Your will be done on earth" -Ecological Theology for Asia. Det är spännande at se hur många bibeltexter som faktiskt talar om hela skapelsens frälsning, inte bara människans och framförallt inte bara om själens frälsning. Kyrkans identitet har alltid varit att hålla ihop kropp och själ mot alla strömninar som vill påstå att själen är finare än kroppen. Hur kan det komma sej att så få verkar begripa detta??? Vad har kyrkan gjort för fel som ständigt förknippas med andlighet och själens frälsning när det vi predikar (borde predika?) är precis tvärt om???

Hur som helst så började jag med att läsa för församlingen delar av Koffi Annans tal i Nairobi på klimatmötet och talade sedan om hur vi kan reagera inför tidens slut, vare sej det gäller vårt liv eller hela världens liv som ju hör ihop. Det är svårt att tänka sej en lycklig framtid för sin egen del om man inte har någon jord att bo på... Enligt Per Larssons bok så använder USA med 4% av världens befolkning 25% av jordens resurser. Mocambiques ekonomi beräknas växa med 7,9% nästa år. Jag predikade om vårt gemensamma ansvar som vi trots allt har. Mocambique kan inte bara skylla allt på amerika och sedan försöka efterapa deras livsstil. Om alla vill det så behövs det många jordklot. På något sätt så måste Maputo ta ansvar för sina sopberg och alla dieselångande bilar trots att de rika ländernas moraliska skuld är större.

Men hur predikar man om detta i en församling där jag är den ende med bil och där ingen kastar så många sopor som jag? Tror att det blev ganska bra trots allt. Brukar ju ofta predika med fler frågetcken än utropstecken tror jag. Det tycks som de flesta här, oavsett utbildning, tycks förstå att att det är inte fattigdom som är problemet med jorden utan de rikas girighet. "Mycket kan man har för sej själv" berättade Padre Juliao, "men inte mat. I afrika säger vi att maten är allas."

Igår var jag på fest. Det var seminaristerna i Chamanculo som bjöd på mat och dans. De firade St Christoffers födelse. det teologiska seminariet heter nämligen St Christoffer! Alla goda skäl tilll fest är väl bra skäl. Kul hade vi i alla fall. Men inte ens i detta land kan man ha kul utan att lida lide först. En stackars student stod och läste om Christoffers liv i säkert 20 minuter. innantill på dålig portugisiska med dålig microfon. Men hej och hå, sedan blev det fart på dansgolvet!