Konfirmation m.m.

Hej,
I helgen var det stor dop och konfirmationsmässa i Bagamoyo. (bild 1-3) Det är bara bisopen som konfirmerar i Mocambique så han åker runt i församlingarna och gör detta en gång per år. Det var varken spel eller förhör utan konfirmanderna satt som prinsar och prinsessor och lyssnade på biskopens predikan. Gudstjänsten tog 4 timmar. Konfirmanderna var i olika åldrar, alltifrån ca 12 år till vuxna mänsikor i 30 års åldern.

I lördags hade ungdomarna i Maputo ordnat en konsert i kyrkan där jag bor. (bild 4)Jag bjöd med några svenska vänner dit. De samlade in pengar till de gamla! Musiken höll ganska hög nivå, även om ljudet inte var topp. Musiken var samba, gospel och afropop (typ!).

På bild 5 visar mina elever upp sina nya tröjor som jag hade med mej från Rock for Moc. De blev jätteglada över dem.

Bild 6 visar min nya gästsäng som snickaren har tillverkat med hjälp av några av gatubarnen. Det var de som byggde sängen runt min madrass om ni minns... Jag var tvungen at köpa madrassen innan de bygde, så de skulle veta att det blev rätt. Så nu är jag redo att ta emot gäster!

Mer som hänt sensate veckan är att jag hälsat på de nya lärarna och den nya rektorn på skandinaviska skolan. Jag känner mej välkommen att finnas med där på ett hörn när det passar, så det är kul och bra. Jag kommer även att kunna annonsera på deras nya hemsida om olika aktiviteter som kyrkan erbjuder.

Till sist: Värmen är på väg! Kvällarna blir skönare och skönare och på dagarna är det riktigt varmt i solen. Än så länge bara behagligt!

Instituto para o ministerio comunitario

Den 15-16 september gick det stora startskottet för Maputos nya "institut", Institute for community ministry, som Padre Juliao tagit initiativ till. Vi hade ett symposium här i Maxaquene där jag bor. Sakkie Kloppers och Stephan de Beer från den Sydafrikanska moderorganisationen deltog som föreläsare. Organisationerna som var repressenterade i detta nya sociala nätverk var mest kyrkor, men också ett par kvinnor från Maputos "departement för kvinnor och social handling." Jag summerar här kort de olika inläggen från föreläsarna. Den mesta tiden gick dock åt till samtal och gemensam reflektion.

Sakkie Kloppers ämne var "Att följa Jesus i ett engagemang för de exkluderade".
-Hur kan staden vara en plats för helande och våra gemenskaper (samhällen) redskap för mänsklig värdighet?

Han menade att kyrkan kan inte bara bjuda in hemösa, gatubarn och andra utsatta till kyrkan. "Vi" kan aldrig veta vad "de" behöver utan de måste upptäcka det själva. Självständigt "ägandeskap" av sin egen situation och samarbete viktigare än hjälp.

Sakkie utgick från bibeln och påminde om att Jesus själv var utlänning i Egypten. Han blev inte heller människa för att vi skulle bli andliga. Kropp och själ hör ihop. Vi ska inte ge till andra det vi tror att de behöver. En ny insikt som jag fick var att Jesus tex aldrig gav bort mat till andra, han åt alltid tillsammans med folk och lyssnade på historier. Jesus åt med både tullindrivare och fariseer. Sakkie påpekade också hur viktigt det är att inte namnge andra grupper. Man blir lätt vad folk säger åt en att man är!
Det var t.ex Fariseerna som "namngav" folk inte Jesus! Vilket språk använder vi till andra.
Ska vi boxas mot en bild av verkligheten eller mot verkligheten?
Sammanfattningsvis handlade hela Sakkies tal om värdet av samhörighet, fest och glädje, mer än om omsorg och bistånd. "Himmelriket är som en fest"

Pastor Marcus, Generalsekreterare i Mozambiques kristna råd talade om Slaveri. Vad finns det för slaveri idag? Att någon köper en an annans liv och dennes rättigheter. Vi samtalde om skillnaden mellan tjänande och slaveri etc. I grupper diskuterade vi slaveri i familjen, kyrkan resp samhället, Afrika, Världen. Det var intressant att se med vilket frimodighet alla manliga pastorer och präster tog upp frågan om förtryck i kyrkorna och familjerna av kvinnor. Blev positiv överaskad.


Stephan De Beer talade om stadens teologi. Jesus var ingen filosofi utan en människa. Kyrkan måste inkarneras i staden. Vi måste erkänna att fler människor blir helade i "stadlivet" än i kyrkan. Radikal inkarnation innebär att finna stadens egna utrycksmedel för Gud. De exkluderade människorna i staden måste få vara kyrka, inte ha en kyrka för dem. Viktigt att kyrkan rymmer alla, både den förtryckte och den som förtrycker. Rik och fattig ska skapa teologi tillsammans. Hur skulle en kristen stadsteologi se ut i Jerusalem t.ex. Måste inte den inkludera även Judar och Muslimer?
Hur gör vi staden vacker? Stephan och jag åt middag i stadsparken på fredagkvällen. I talet på lördagen tog han upp den parken som exempel på skönhet i staden. Men, det är bara en skönhet för dem välbeställda. Varför är inte parken i andra änden av staden lika vacker, där de hemlösa sover? Är det inte kyrkans arbete, att tillsammans med dem göra parken vacker?

Den sista talaren var pastor Kattie. Hon hade med sej en kvinnan som arbetat med prostution, som också berättade om sin väg tillbaka till ett värdigt liv. De gjorde en poäng av likssom Sakkie tidigare gjort, att inte namnge folk. Vi talar därför inte om prostituerade, för sådana männskor finns inte. Det finns bara männsikor. En del männsikor utätts för eller arbetar med prostitution, men är likafullt just männsikor med egna tilltalsnamn. Som pastor hade hon insett att kvinnor som begår prostutition inte passar in i det korrekta lyrkliga mönstret. Deras "söndagskostym" är inte fin nog för ett kyrkobesök. Är inte det lite märkligt när det var för sådana som "de" som Jesus kom?

Julaio avrundade detta symosium med att tacka alla som deltagit och Västerås stift som gjorde mötet möjligt med finansiell hjälp. Det mest konkreta resultatet av mötet blev att dep. för kvinnor och social handling bjöd in alla kyrkor till ett möte om tiggeri. De berättade att Maputo snart skulle anta ett arbete för att hjälpa/få bort tiggeriet på gatorna. Ofta klagar bara kyrkorna på beslut i efterhand, men hon hade nu insett värdet av att kyrkor och andra NGO´s deltar i beslutsprocessen redan innan.

Att flyga och investera

Hur tar man sej lättast till Maputo från Sverige? Många alternativ finns. Man kan åka bil tex. som Henrik Sturve från evangeliska frikyrkan gjorde. Läs om hans resa på www.goafrica.se (!)

Ett annat sätt som jag skulle vilja prova någon gång är att göra som Vasco da Gama och åka båt. Vad härligt att verkligen få färdas långsamt till afrika och få en känsla för hur långt det är, och hinna njuta av spänningen att komma närmare och närmare sitt mål.

Vanligast är annars flyg. Denna gång pröövade jag ett annat flygbolag än mina två tidigare resor hit. Tidigare har jag rest med South African Airways via London och Johannesburg. Denna gång reste jag med Kenyan airways över Amsterdam, Nairobi och Harare! Eftersom jag sitter här i Maputo med allt bagage väl framme och inte särsklilt trött kommer jag att tilldömma kenya en knapp seger i denna tävling. Orsaken är att det tar bara knappt 8 timmar att flyga mellan Amsterdam och Nairobi, medan det tar ca 11 timmar mellan London och Johannesburg. Den totala flygtiden blir ganska lika, men det var skönt att byta stol efter 8 timmar även om man å andra sidan blev väckt just när man somnat. Den som har lätt att sova i flygplan ska kanske unna sej 11 timmars flygningen. Den som får ont i svanskota och rygg av 11 timmar i samma stol väljer alltså Kenya varianten. I Harare lämnar man inte planet utan sitter lugnt kvar medan städpersonal kommer in och damsuger och städar toaletten. En lite märklig upplevelse. En annan underlig detalj var att när man bytte plan i Kenya så fick man inte längre ha med sej toalettartiklar som deodorant och after shave i handbagaget! Jag och många med mej argumenterade mot detta med argumentet att dessa typer av produkter ju säljs i flygplatsernas tax free shoper och alltså inte kan läggas i det incheckade bagaget. Då sa dem att endast produkter inköpta på deras flygplats fick medhavas. Vi försökte förklara hur transfer fungerade och att vi ju aldrig lämnat flygplatsen i Amsterdam, men detta ville de inte förstå eller acceptera... De löste denna situation genom att checka in handbagaget som vanligt bagage. För mej var det helt OK, medna det kanske inte var bra för andra. Jag har svårt för ologiska beslut, även om som vanligt "gillade läget" i kontakten med afrikansk administration. I handbagaget lägger man ju sådant som man behöver om någonting går åt pipan, tex att man själv missar nästa plan men inte bagaget t.ex. Då är det ju bra att ha lite tvål och shampo när man väntar på nästa plan vilket i teorin kan ta några dygn eftersom kenya airlines inte flyger till Maputo varje dag. Kan man kapa ett plan med toalettartiklar? ja, det kan man och jag sympatiserar då med beslutet i och för sig. After shave är säkert väl så effektivt som en nagelsax t.ex om man vill få piloten att lämna över sitt jobb. Men fungerar då inte tvål och parfym från kenyas flygplats lika effektivt??? (Jag vet att det råkar vara den 11 september idag, och det är inte min avsikt att skämta om detta. Jag beskriver bara min upplevelse från igår.)

Detta var det enda negativa under resan, men det uppvägdes av vänlig personal och enkla snabba flygbyten. Allra bäst är kanske TAP Portugal. dem har jag ännu inte prövat för de har alltid varit för dyra när jag har velat flyga. Har dock vänner som fått bra pris hos dem. Vad är det då för bra med dem? -Jo, de flyger direkt till Maputo från Lissabon. Man slipper alltså byta i Afrika och får bara ett byte på hela resan. TAP vill jag pröva nästa gång!

Investera? Ja, en kort nyhet från Mocambique till sist. Landet har lämnat "svarta listan" för investerare och har för första gången i historien hamnat på 10:e plats på listan över de bästa länderna i Afrika att investera i!

Rock for Moc

Rock for Moc(ambique) är över för denna gång. Årets insamlingstema var "Nu bygger vi klart" och syftade på Stiftsgården i Macienne, som vi hoppas ska kunna invigas nästa höst. Svenska kyrkans Unga har utmanat församlingarna att skänka lika mycket som ungdomarna samlar in under festivalen. Vissa församlingar svarade snbbt så att man redan innan kunde räkna ut att
20 kr för en symbolisk tegelsten på festivalen garanterat gav 520 kr till Macienne! Slutsumman kommer säkert redovisas snart på festivalens egeh hemsida www.rockformoc.com Där kan ni också läsa om alla de band som spelade på vårt stifts egen "hultsfred".

Det var enormt roligt att vara hemma nu så jag kunde vara med på fetivalen. Kul träffa både nya och gamla vänner som kollegor och f.d konfirmander. Härlig återträff för mej som inte kunde vara på Stiftgården i sommar... Trevligt att få träffa Mocambiques nye sverigeambassadör också med familj.

Medverka fick jag göra också; Visade bilder i internationella tältet och talade under "Mångfaldsmässan". Svårt att tala kort om hur jag upplevt mina första 6 månader i Mocambique, men lade upp det genom att stava mej igenom ordet Afrika; Annorlunda, Fattigt, Rikt, Inbjudande, Kontrastrikt och så Annorlunda? igen, men nu med frågetecken. Min upplevelse är att ju längre jag stannar i Maocambique ju mer vardag upptäcker jag. Det som såg konstigt ut i början klarnar och får en förkaring. "Kaoset" betår av msk som är på väg till och från arbete och skola. Människor som gör sej vackra och lyser i stadens gråhet, vänner som möts, grälar skrattar och gör affärer. Människor som i all enkelhet försöker leva ett drägligt liv och som har drömmar om framtiden. Är vi då så annorluna egentligen? Nej, tänkte väl det...