Roll back Malaria

Hej,
Det ar sondag eftermiddag och jag har just svalkat mej i en pool och atit spagetthi och kottfarssas nere i centrum. Ska nu ga och se pa OS finalen i ishockey hemma hos Henrik, som jobbar for Evangeliska frikyrkan. Till skillnad fran mej sa har han redan bade hus och kabel TV...

I morse firade jag massa med Biskop Sengualne i Bagamoyo. Det var extra mycket folk eftersom biskopen var dar. Jag har varit pa ganska manga massor nu, det firas ju massa i seminariet flera ganger per vecka, sa litugin borjar satta sej battre nu. Det ar ju lite kul att kunna folja en gudstjanst pa ronga genom att fortsa vilken del av gudstjansten som pagar. Mycket ar samma ordning som svenska kyrkan foljer. Storsta skillnaden ar kanske att man valsignar alla barn och ber individuellt for de som ber om det. Dessutom bjuder man fram alla som vill beratta nogot. Det gor ju vi med, fast pa kyrkkaffet! Idfag var det Anglikanska studentrorelsen som presenterade sej och vi delade ut diplom till studenterna. Idag var det lite molnigt sa det blev inte lika hett som forra sondagen. Dessutom hade jag klatt mej med byxor jag kopt i Rattviks golfklubb i 100% polyester. De ser plastiga och jattevarma ut men ar gjorda for att tala varma forhallanden pa golfbanor over hela varlden. De visade sej halla mattet, de var svala och skona under min alba. Jag hade aven laddat med golfdryck innan gudstjansten. Brustabletter som ar anpassade for att ge langsiktig energi till en 5 timmars runa pa golfbanan. Perfekt for en gudstjanst i Bagamoyo =)

I gar var det muslimska demonstartioner i Maputo mot den danska tidningens publicering av Muhammed bilder. Den svenska ambassaden skicka ut mail till alla svenskar och uppmanade oss att inte rora oss i centrum. Allt hade tydligen gatt lugnt till fick jag reda pa idag av biskopen. Jag sag bara spar av demonstrationen, mannikor med T-shirts som atervande hem. Pa trojorna stod det: Islam = fred och tolerans. Vad jag vet sa stammer det bra i Mocambique. Inbordeskriget har hade inga religiosa kopplingar och de krista och muslimerna sammarbetar i manga viktiga projekt i landet. Vore trist om en dansk dagstidning skulle andra pa det...

Pa onsdag, askonsdagen, borjar en stor kampanj mot Malaria inom den anglikanska kyrkan. Det ar en del av ett storre projekt: Roll back Malaria. Anglikanska kyrkan ska dela ut 16 000 myggnat i hela stiftet. Jag var med pa ett upptaktsmote for stiftets fieldworkers. det var mycket intressant. Det visade sej vara langt mer komplicerat an vad jag trott att dela ut myggnat. Det gladde mej dock mycket med vilken nogranhet man instruerade sina faltarbetare. Vilka behover mygnat mest? Jo, barn och gravida kvinnor. Man papekade gang pa gang at det inte ar anglikanser som behover myggnat utan mammor och barn oavsatt trostillhorighet. Man talade lange over olika strategier hur man ska utnyttja forsamlingarnas kontaktnat for att fa fram information om vilka som ar de mest behovande. De ska ta gatt om tid pa sej (till 2008!) och folja upp distrubition med fakta och statestik. Hur manga fall av Malaria fanns har forut, hur mycket minskade det med efter projektet? Det ar inte brara att dela ut naten. De ska impregneras var 3 manad. med varje nat foljer impregneringsmedel, plasthandskar, skyddspase m.m. Alla som far ett nat far en ordetlig instruktion over hur natet tvattas, hangs upp och imprigneras. De flesta Mocambikaner kan ju inte lasa. Ibland anvands myggnaten till fiske istallet. I projektet ingar ocksa utbildning i hur man forebyger malaria genom at inte ha stillastaende vatten i byarna m.m. Vissa vaxter kan ocksa anvandas inomhus. Myggmedel och profylax som vi europer anvander ar tyvarr aldelses for dyrt for de som bor har... Pa askonsdag ska jag till Maciene, deras stiftscentrum och Stiftsgard. dar ska man dra igang kampanjen som innebar at alla anglikanser som "fasta" detta ar ska forbinda sej att jobba mot Malaria!

Dans och jordbavning

Hej igen,
Nar jag vaknade i morse hade jag fatt sms fran svenskar som fragade hur det var med jordbavningen. Jag visste ingenting. Men nar en av studenterna kom in och drack morgonkaffe med mej sa undrade han om jag vaknat av jordbavningen. Hela huset hade skakat. Nagon timme efterat kom sjalvaste biskopen in och jorde hembesok i min enkla boning. Han hade trott att jag varit radd hela natten i min ensamhet, sa han drog en djup suck av lattnad nar jagf sa att jag sovit gott och inte markt nagot alls. Sjalv hade han varit tvungenm att lamna sitt hoghus som han bor i och vantad pa gatan i nagra timmar. Det var tva skalv efter varandra i vastra delarna av landet, nara Zimbabwe. 7.5 pa richterskalan sa hela maputa hade skakats om. Troligtvis inga dodsfall vad jag vet. Men som vanligt i denna del av varlden sa vet ni i Europa sakert mer an vi...

For mej var detta an av de basta mornarna hittils. Jag vakanade av att det raslade och danade i ledningarna och som genom ett mirakel fanns vatten i duschen igen. Jag kallduschade en stund och njat av att bli nedkyld annu en gang. Jag har haft svart att sova vissa natter, da jag inte kunnat kyla ner mej pa kvallen. Jag vill beratta att damerna som stadar i kyrkan och seminariet bar sina skurhinkar och vattenkarl pa huvudet aven inomhus och i trapporna. Jag erkanner att jag blev snopen. Har forknippat detta att bara saker pa huvudet med landsbygden och marknader. Men att balansera vatten pa huvudet aven inomhus gors som den sjalvklaraste sak i varlden!

I sondags blev jag valkomnad av forsamlingen i Bagamoyo dar jag ska jobba pa helgerna. Mina intryck ar lite tudelade. Det som var roligt var musiken och hjartligheten. Sista halvtimmen av de 3,5 langa gudstjansten var enbart dans! Prasten Juliao bjod aven upp mig i en liturgisk pardans. Kvinnorna dansdade i mittgangen ikladda sina cappulana tyger. De hade laddat uppmed en musikgrupp med fem afrikanska trummor, samt piano och bas. Det som ar svarare ar delas spraket. Hela gudstjansetn ar pa ronga och jag forsoker folja med pa portugisiska i handboken. Sedan ar sjalva liturgin valdigt hogkyrklig. Att satta pa sig masshake och alba i denna varme ar bara det for mycket. Att sedan ga in i en knokfull kyrka utan AC ar annu varre. Efter att ha last en liturgisk text pa portugisiska (oforberedd) sa svettades jag annu mer. Till raga pa allt ar det knabojningar i var och varannan bon! Att allt slutade med dans gjorde ingen skilnad, da var det en autopilot som pumpade mitt hjarta. Min Gud var det vad gott med middag efterat i prastens hus. Jag har sallan njutit sa av fanta! Skamt at sido. Allt gick bra och det var roligt att sta och fa ta alla i hand efterat. Manga sa Bem Vindo! och andra sa tom welcome!

Det som gladde mej i bagamoyo var att gatorna kring kyrkan var rena! Visserligen var de av sand med jag sag inte skrap! Darmed forstor ni att att ovriha delar av Maputo som jag sett inte ar rena... Det ar en mycket smutsig stad med sopor overallt. Den har vaxt snabbare an vad stadsplaneringen hunnit med for at prata svenska. Att inte ha rinnade vatten som vi inte haft pa en vecka ar darfor inte lika romantiskt som att vara i en svenska sommarstuga utan vatten. Man behover gora sej ordentligt ren bade morgon och kvall. Och man vill kunna spola sin toalett i denna varme. Julios predikan handlade om allas gemensamma ansvar. Texten var den lame mannen som firades ned genom taket av sina vanner. Pa samma satt maste vi hjalpa den som har HIV tex, eller varfor inte: Halla gatorna rena dar vi bor! ha det sa bra!

Matförhandlingar och lektioner

Hej igen,
Jag måste bara få berätta om maten. Eftersom jag bor på seminariet där också eleverna bor så frågade jag efter ett par dager om jag inte kunde få äta med studenterna. Dittills var det alltid en av studenterna som kom in till mitt rum med mat på en bricka. Jodå, det var en bra idé, jag skulle få sitta med de andra.

Nästa lunch tog jag så plats med studenterna men förtod snabbt att "äta med studenterna" inte innebar att jag skulle äta samma sak som dem... Jag fick kyckling med pommesfrites och coca cola, medan de andra åt ris med fisk och vatten. Detta gjorde ju inte att jag kände mej så mycket gladare, snarare tvärt om.

Nästa dag tog jag ett samtal med Bento som är ansvarig för det praktiska i stiftet. Vi pratade förtroligt om mat i säkert 20 minuter och han sa att de ville ge mej bättre mat eftersom jag var deras gäst, och att studenternas mat var väldigt enkel, bara snäppet bättre en genomsnittlig mat i Mocambique. Jag förklarade att pommes frites inte är basmat i sverige och att det kändes olustigt för mej att äta med studenterna om jag fick annan mat. Vi gjorde då en kompromiss som ser ut så här: Jag äter frukost och kvällsmat själv och lovade att då gå med på en högre västerländsk standard (dvs pommesfrites och kött) mot att jag fick äta lunch på samma villkor som de andra, dock med miniralvatten istället för kranvatten. Dagen efter fick jag kokt potatis och grönskasröra till lunch, och jag håller den ännu för en av de godaste måltiderna sedan jag kom hit. I skolans kök var man oerhört förvånad när jag sa att vi äter potatis i sverige.

Men det är inte lätt att vara padre Johan till lags. Frukosten består av två frallor, en med ägg och en med ost. En frukost så tog jag bort två av de tre ostskivorna på brödet som jag fått och bredde istället på marmelad. Detta noterades av en student och dagen efter när jag öppnade mitt smörgåspaket blev jag mycket snopen: I samma bröd hade de lagt ägg, hamburgerkött och marmelad! Jag trodde i alla fall det, men när jag tog upp denna belägenhet med köket sa dem att det inte var marmelad utan tomatsås. Det är möjligt att det är sant, en mycket söt sås i så fall!

Tyvärr har jag inte rinnande vatten längre. Det stängs tydligen av ibland för att räcka till andra områden. Det går med hinkvatten också, men kallvattnet i duschen var ändå ett av mina glädjeämnen i värmen! I går gjorde jag därför det som inte min kollegor kan göra; jag gick till ett hotell och simmade i poolen och duschade varmt och länge. Utsikten var magnifik från hotellets topp, man såg ut över ocenanens öppna vatten åt ena hållet och över staden åt det andra. det kändes väldigt lyxigt, hoppas ni inte dömer mej för hårt!

Min andra lektion med studenterna gick mycket bättre än den första. Jag gjorde som i sverige, lät studenterna tala med varandra och diskutera utifrån olika frågeställningar. Temat var mission. I en övning lät jag dem välja det hörn i rummet som överensstämde med deras åsikt. Vad är mission? Ingen valde alt. att bygga kyrkor och församlingar. En valde att mission är att vara, finnas till hands som ett gott exempel. Sju valde att mission är att individer ska bli kristna, medan elva valde "mission är att jobba för en bättre värld".

Vi hörs!

mer framme

Hej,
sist jag skrev så började det åska kraftigt och jag var tvungen att avsluta. Det var ett mäktigt åskväder, blixtrarna flimrade konstant. Det likande mer ljuset på ett diskotek än än ett åskväder... Det myckna regnandet ställer till en del problem här. De flesta vägarna är gjorda av sand vilket gör att de blir gropiga och vattenfyllda av regnet. När vi gick en promenad i ett av dessa ytterområden sa plötligt en av studenterna att det var här som Maria de Lurdes Mutola växte upp. Det var en märklig känsla. Vägen var mycket smal och gropig. Husen var endast av trä och zinkplåt. längs vägen satt damer och sålde bönor och nötter m.m. Det gick inte ens att gå fort här. Här sprang altså den lilla Mutola sina första steg. En arena dök plötsligt upp, en sandplats med några bänkar till läktare. Det var hennes friidrottsklubb. Sannolikeheten att man ska upptäcka en mångfaldigt OS medaljör (800 meter) i denna miljö måste vara extremt liten. Fantastiskt att det gick för Maria de Lurdes. Hon är nu något av Mocambiques nationalsymbol.

Jag mår bra idag igen. I går låg jag i sängen och svettades. Trodde jag hade malaria för svetten pumpades ut ur kroppen och jag hade ingen ork. Kollade febern: 36,7! Men det var 36 grader varmt... På nätterna får jag ner temperaturen till 30 grader. Har ingen aircondition där jag bor nu. Sov dock bra i natt. Börjar också tappa insektsoron. Gillar inte ödlor på väggarna men inser att de inte är farliga. Farliga är däremot myggorna. 6 barn per dag dör i Mocambique i Malaria. på centret där jag bor finns kontor för både malaria och HIV information. Malaria anses faktiskt vara ett större problem än HIV i detta land.

Min sista tanke innan jag somande häromkvällen var: Jag orkar inte döda den där myggan som är innan för myggnätet, jag är för trött. Så kom jag på att den var farligare än en tiger. Hade jag legat kvar och sovit med en tiger i sängen? Nej det vore ju dumt, och så somnade jag...

Men jag mår och har det bra. Jag lever ett mycket afrikanskt liv just nu med studenterna. jag äter med dem och tar mej fram som dem. När jag får egen lägeneht blir det lättare att röra sig fritt. Fördelen med detta liv är jag tvingas prata portugisiska hela dagarna! ha det så gott!

Framme!

Hej,
Äntligen en internetuppkoppling! Jag har varit i Maputo i 4 dagar nu och allting är bra. Prästerna Juliao och Elias mötte mej vid flygplatsen. Jag bor i en lägenehet vid prästseminariet som är enkel men helt OK. Jag har rinnande vatten men bara kallvatten. Några av Studenterna har fått i uppdrag att ta hand om mej. En kille som heter Manuel kommer in och äter med mej tre gånger om dagen och visar mej runt i Maputo.

I går träffade jag Bato som varit vollontärpå stiftsgården ett år 2003/04. Vi hade en härlig eftermiddag på stranden. Det är inte badlämpligt vatten just i Maputo men det var härligt folkliv på stranden. Vi åt nygrillad kyckling. Många drar sej till vattnet på helgerna och sitter där hela dagen för att ta igen sej. Jag var den enda vita jag såg på stranden! Vi gick förbi en resturang där "de vita" satt och åt dyrt... Jag gladdes åt att den var Mocambiquier som visade "sitt" Maputo för mej! Det kändes aldrig farligt, däremot var det flera tjejer som flörtade ohämmat med den vite mannen. En skickade t.o.m. sin lillebror för att få kontakt med mej.

I maputo finns förstås många fattiga områden. Nära seminariet träffade jag några berusade killar som språkade med oss. De bad mej hälsa till sverige att de behöver vägar, vatten och tolatter där de bor. De sa att Europa hade plundrat deras land. Inte heller dessa killar i kåkstaden kändes dock hotfulla. De drog inte alla europer över en kam som de sa... De undrade mycket över varför det fanns så många olika kyrkor och vad det var för skillnad.

I morgon ska jag börja att arbeta. Jag har redan fått arbetsinstruktioner av biskop Sengulane: Prästseminariet främst, därefter ungdomsarbete och på helger församlingarbete i Bagamoyo. I dag erbjöd jag mej också att ha konfirmandundervisning på svenska skolan så jag lär väl få att göra. I morgon har jag min första lektion i kyrkohistoria. På söndag hälsas jag välkommen i Bagamoyou i en gudstjänst på Ronga.

På seminariet där jag bor är det fullt av liv. Körer övar, barnen har katekumenat och mängder av studeneter rör sej i området. det doftar avgaser, trummor spelar och musik hörs från öppna fönster. Det var väl ungefär så jag trodde det var i Afrika... Jag trivs just nu väldigt bra!

Mellanlandning i London

Hej,
Stort tack till mina Henrik, Johan, Jonas, Anna, Magnus, Emma och Birgit som alla bidrog till ett harligt avsked fran Arlanda! Henrik och Johan hade lyckats boka rum vid kapellet i Arlanda dar jag blev overaskad och firad med tarta och framforallt god gemenskap. Tack for att ni kom! Det var mycket afrikanskt av er att folja med anda till gaten!

Tack ocksa till SAS som var mycket generosa ang. mitt bagages overvikt, trots att de inte ens visste att jag fyllde ar idag!

Nu ar jag i London och vanter pa nasta plan. Jag blev stoppad i sakerhetskontrollen for jag hade nagot vasst i handbagaget. Det visade sej vara en rostig spik som jag hade glomt i pennfodralet. Denna spik fick jag av vaktmastaren i Arboga for nagra ar sedan. Den anvandes for att bygga kyrktornet nagan gang under tidig medeltid pa heliga trefaldighets kyrka. Undrar om de som byggde kyrkan da kunde ana att just den spiken 1000 ar (? -nar byggdes tornet?) senare skulle hota sakerheten pa ett plan till London... Nu ar spiken forvarad pa arlanda. Undar vad den ar om 500 ar?

Om Mocambique vet jag nu att minst 3 personer: Batu, Juliao och Bento kommer till flygplatsen och moter mej. Jag vet dessutom att min lagenhet inte ar fardigrenoverad. Jag kommer att fa bo hos andra de forsta veckorna. Bra att jag vet om det iallafall, sa jag ar forberedd.

Ha det sa bra!

Välkommen med pa resan!

Hej nya och gamla vanner!
Med anledning att kyrkans tidning publicerar Anders Hagmans intervu med mej passar jag pa att göra en nystart har pa min blogg. Bra tillfälle da jag ju far till Moçambique inom en vecka. Vill du läsa intevjun finns den pa: www.kyrkanstidning.com/stift/vasteras/index.html

Jag heter altsa Johan Linnman och ska jobba for Svenska kyrkans Mission i Moçambique under nagra ar framover. Det anglikanska Lembombostiftet ar vänstift med Vasteras Stift dar jag jobbat som prast i snart 10 ar. Vill du veta mer om SKM, Vasteras Stift eller Moçambique just nu hänvisar jag till länkarna till höger om denna text! Där finner du ocksa en länk till stiftsgarden i Rättvik där jag arbetat de senaste 4 aren.

Eftersom Moçambique ar f.d. Portugisisk kolloni laser jag portugisiska nu. Därför är jag i Lissabon nu. Just nu är alla förkylda här eftersom portugiserna inte har uppfunnit isolering ännu. Det snöade i Lissabon för första gangen pa 53 ar i lördags! Jag har lagt ut kläder framför balkongdörren för att slippa golvdraget, men jag har fatt snuva ända...

Kyrkan är en gemenskap. Jag läste en gang pa "svarta tavlan" i en skola i Ecuador att "det viktigaste i kristen tro är livet tillsammans". Jag har burit med mej de orden som en ledstjärna när jag tänker pa vad kyrkan ska vara. Vi är en världsvid gemenskap och kyrkans mission idag handlar om att göra det tydligt. Jag hoppas att denna blogg ska vara ett sätt för er att komma närmare kyrkan i Moçambique. Samtidigt hoppas jag att det ar ett sätt för mej att vara närmare er. Jag lär ocksa ha ett behov av att fa dela med mej av mycket av det jag kommer att uppleva framöver. Förr fanns ju kontakten mellan församlingarna i sverige och arbetet utomlands främst i efterhand. Hemvändande missionärer visade bilder i församlinghemmen efter att de kommit tillbaka. Med hjälp av internet finns möjlighet att ha kontinuerlig kontakt. Ni far gärna skriva kommentarer om ni far tankar och idéer utifran vad jag skriver. (Observera dock att om ni inte uppger er e-post adress kan jag inte svara personligen!)

Tack till alla som gor det mojligt för mig att aka! Välkommen med pa resan till varmare breddgrader, snart aker vi!