Församlingen i aeroporto (Thlabane) 100 år!

I lördags och söndags firade församlingen "Sao Pedro e Paulo" i Thlabane 100 år. I Västerås stift kanske mer känd som "Batos Pappas församling". Padre Elias hade med sin församling planerat en väldigt fin högtid. De överträffade nog de flestas förväntningar. Som syns på bild så har man bl.a byggt ett torn vid kyrkväggen med kyrkklocka och minnestavla. Allt var väl planerat även på detaljnivå och allt flöt smidigt under den ca 6 timmar långa gudstjänsten (inkusive mat och tårta!) På lördgagkvällen konfirmerades och döptes över 100 personer och dessa tog emot sin första nattvard under söndagen. Många celebriteter var med på söndagen bl.a Mhalangatana, Mozambiqes främsta konstnär. Även en gittarist och parlamentledamot (!) från ett känt band var däroch överaskade alla med att sjunga några sånger under middagen. Maten räckte till alla 100 och åter 100 som var på plats. Arboga fösamling har lovat, med anledning av att Trefaldighetskyrkan en gång hette Sankt Petri och Pauli kyrka, att skänka pengar till att trycka en minnesbok över 100 års jubileet. Ska bli intreant att läsa om denna lokala kyrkohistoria. Anglikanerna var ju illa sedda av de portugisiska katolikerna ända fram till 1975. Missionären som startade kyrkan i Thlabane var en mocambikier som blivit kristen i Sydafrika. Appropå Portugal så har just meddelats att den förre biskopen i Mocambique, Pina Cabral, har avlidit. Han dog i Portugal där han levde efter sin pensionering. Han var biskop här fram till 1975 då Dinis valdes som biskop. Pina Cabral valdes just för att han var Portugis och därför kunde respekteras bättre av de Portugisiska myndigheterna.

Zimbabwe

Följ länken http://www.zimbabwe-27june.com/ och du kan skriva under ett upprop om slut på våldet i Zimbabwe. Bland undertecknarna finns ärkebiskop Thabo i Kapstaden och FN's generalsekreterare.

Fotboll, gåvor och dop

I oktober förra året besökte en grupp ungdomar från Västerås stift kyrkan här i Mozambique. Bland annat besökte de ett projekt i Matola för föräldralösa barn, där någon av föräldrarna har dött i Aids. Några av barnen har hiv men de flesta har klarat sej men saknar familj som kan stödja dem i skolgången. Barnen bor i olika familjer men får frukost och lunch på skolan. En av deltagarna från Sverige, Sofia, ordnade en konsert på sin skola nu i våras till förmån för det här projektet. I fredags, när barnen firade en försenad "barnens dag", fick jag nöjet att överlämna pengarna från konserten. Barnen sjöng och jublade så jag tror det hördes ända till Sverige!

Även i St Monikas församling kunde jag överlämna ett litet bidrag från sverige, där församlingen ju ännu bygger sin kyrka. Jag hade dessutom dop där i söndags. Utifrån berättelsen om hur Abraham skulle offra sin son Isak, predikade jag om alla barn som offras idag på Maputos gator. Jag sa även några ord om Zimbawe, där människor dödas och förföljs även inne i kyrkor där de söker skydd. Utländska organisationer blir utvisade.

Så har jag då gjort något av det mest afrikanska man kan göra. Sett på fotboll. Jovisst, fotboll finns även i europa, men afrikansk fotboll finns bara i afrika och det är...annorlunda!

Tyvärr förlorade Mozambiques landslag, "As Mambas", även sin andra VM-kval match inför Sydafrika VM 2010 och nu ser det inte hoppfullt ut längre. Botwana vann med 2-1 trots att As Mambas hade nästan allt spel. När Botswana gjorde sitt andra mål ca 10 minuter från slutet blev det först tyst i publiken. Sedan kom vreden och det for flaskor och burkan mot Mozambiques lagledarbänk. Eftersom ingen kollar alkoholhalten hos åskådarna var det allt för många överförfriskade som inte kunde hatera ett nederlag. När Däremot Mozambique kviterade till 1-1 visste jublet inga gränser. Jag jämförde med sverige; Om en gudstjänst i Mozambique framstår som en fotbollsmatch jämfört med en svensk gudstjänt i ljudvolym så kan ni ana volymen på en mozambiqisk fotbollspublik... Kul fotboll var det dessutom, full fart framåt hela tiden med stora luckor bakåt...

St Monica byggs vidare

Arbetet med att bygga den nya kyrkan i Mahlazine förtsätter. Som ni ser finns nu ett nytt tak på plats och väggarna är klara. Nu återstår finputsning, glasrutor och dörrar m.m. Även altaret ska byggas på plats och vara ett golvfast altare.

Mosisena har nu varit sista gången på kliniken för denna gång. Hennes sår i ansiktet läker bra och nu behöver hon inget bandage längre. Hon har denna vecka skrivit in sej på en sykurs ute i Bagamoyo där hon bor. Den ska vara i 6 månader och hon kommer lära sej att sy kläder med med symaskin. Förhoppningsvis kan det även ge henne lite inkomster i framtiden.

I Zimbabwe har opositionsledaren Tsvangirai blivit både häktad och frigiven det senaste dygnet. Det finns många skäl att frukta det värsta inför det kommande valet senare denna månad. Mugabe sprider skräck hos alla dem som röstat emot honom senast och ger den vänligt en chans till så att de kan rösta rätt nästa gång.

Mozambique förlorade den första VM-kval matchen mot Elfenbenskusten med 0-1 på bortaplan. På söndag väntar Botswana hemma i Maputo. Antagligen blir vi ett gäng som går dit och hejar på.

Den svesnak nationaldagen firar vi hemma hos Ambassadörsparet som traditionen bjuder.

I söndags var det internationella barndagen. Biskopen samlade alla barn framme i koret och predikade till dem och gav de hemläxa: Alla barn skulle fråga sina pappor 3 frågor: 1. När har du tid att leka med mej idag? 2. När har du tid att be med mej idag. 3. När har du tid att berätta om vår familj för mej, om hur det var förr? Sedan lämnade biskopen barnen för några minuter och talade till alla mammor. -Sluta upp med att hota era barn med sina pappor! "Om du inte slutar nu så kommer jag berätta för pappa", alltså Pappa kommer att staffa dej... Ganska intressant predikan, vardagsnära men utmanande. I sverige skulle vi säkert inte våga hålla en sådan predikan för vi skulle undra hur de barnen som inte har någon pappa skulle känna sej. Men som ofta förr tycks man mindre bekymrad i Mocambique om hur folk kan ta illa upp. Man säger vad man tycker och så får folk känna som de känner. Kanske är det så att de flesta barn tänker på någon som de kallar för pappa eller ser som sin pappa, utan att man som vuxen måste gå igenom tydligt att för er som inte har någon pappa kanske ni kan tänka ut någon annan person som ni skulle be om att få leka med en stund???