Minskat bistånd

Sverige har beslutat att ge Moçambique mindre budgetstöd i år. Man skär ned biståndet med 43 miljoner dollar vilket gett en del uppmärksamhet här nere. Repressentanter för svenska ambassaden har intervhuats i TV och tidningarna skriver. I tidningen "Magazine Independente" skriver denna vecka en forskare på instututet för sociala och ekonomiska frågor att det kan komma ngt gott ur denna nedskärning. Rubriken för hans artikel är att "Om inte kampen mot korumption intensifieras minskar givarna sina bidrag. " Jag tror att det var precis det som den svanska ambassaden ville förmedla. Nedskärningen var en öppen och frän kritik mot hur regeringen arbetar och hur statsmakten fungerar. Regeringen i sej förmedlar dock ett annat budskap. Man beklagar bara att sverige sviker och man kommer istället be om att få dessa pengar från annat håll. Bakom sveriges kritik ligger bla en bankskandal och skvalpar. För ett antal år sedan tömdes en av de stora bankerna på pengar och Regeringen gick in och räddade banken med pengar från statsbudgeten. Hittentills har dock ganska litet gjorts för att spåra de skyldiga till "bankkuppen" och banken fortsätter att sluka biståndspengar. (ca 70% av stadbudgeten är bistånd utifrån.) De låntagare som inte betalar tillbaka sina stora lån anses vara från samhällets politiska toppskick och militär.

mais ou menos

... det betyder plus eller minus, mer eller mindre eller si och så, som vi kanske skulle säga på svenska...

Om någon svarar "mais ou menos" på frågan "-hur mår du?" så betyder det ofta att det inte är så bra. Väldigt mycket i Mocambique är mais ou menos, även om de flesta först säkert skulle svara "Tudo bem!" , allt är bra...

Veckans expempel:
Min vän Manuel som är diakon i Sofala bröt benet i februari. Manuel var den seminarista som tog så mycket hand om mej när jag var ny i Maputo. Han visade staden och gav mej frukost på rummet m.m. Svenska kyrkan skänkte några motorcyklar till stiftet här nere för att underlätta för de som jobbar på landsbygden och ofta har många mil mellan sina olika församlingar. Manuel bleb påkörd av en chapa och togs in på sjukhus i Beira. När stiftet besökte Beira under en pilgrimsresa hälsade de på Manuel och upptäckte till sin förvåning att han inte var bra i sitt ben och de tog med honom till Maputo. Han lades in på militärsjukhuset och efter några dagar fick jag nys om att han var i Maputo. När jag besökte honom första gången hade han varit här i 10 dagar och träffat sin läkare två gången. Han gick på fysioterapi i väntan på operation som skulle bli av när hans doktor kom hem från semsestern. Hur mår du frågade jag. Mais ou menos svarade Manuel och visade upp sitt ben som ömmade och hade ett oläkt sår. Alla mina varningskockor började ringa och jag tog kontakt med en svensk ortoped som jobbar på centralsjukhuset i Maputo. Han lovade att komma och besöka Manuel som en vän till mej på besökstid. Han bad att få se röntgenbilder på Manuels ben och lät sedan meddela att Manuel borde lämna detta sjukhus så snart soom möjligt! Framförallt skulle han sluta med fysioterapi eftersom han gjorde skadan värre varje gång han använde benet! Nästa dag gjorde jag upp med stiftet om att han han skulle flyttas till centralsjukhuset och jag körde honom dit. Nu vet vi att läkaren uppe i Beira gjorde ett mycket dåligt jobb, kanske har han skadat en 25 årig grabb så att han aldrig blir helt bra, men nu hoppas vi att Matias ska kunna laga hans ben så bra som möjligt. Den cubanske läkaren i beira hade stoppat in en för lång spik i Manuels ben, han tänkte kanske att den passar "mais ou menos". Resultatet av denna långa spik är dels att Manuel inte kan böja knäet, dels att han fått infektioner i både knä och i höft. Dessutom så har en del av han brutna ben aldrig fixerats fast utan ligger nu löst i låret och har börjat ruttna. En benpipa ligger snett mot spiken och har krökts. Nu säger läkare Matias att det är en kamp mot tiden, den krökta benbiten kan fortfarande rätas ut innan den stelnat förhoppningsvis. Hade jag inte råkat känna en svensk ortopedläkare i Maputo hade Manuel fortfarande legat och styrketränat på militärsjukuset...

Jag skriver mest denna berättelse för att ge en bild av mocambikansk sjukvård. Varje vecka hör vi berättelser om människor som dör eller blir fel- eller obehandlade på sjukhusen. Manuel är bara en i mängden. Läkarna får ändå sin lön, aldrig blir någon ställd till svars. Det handlar inte bara om fattigdom, utan om ett land där en vanlig människas liv faktiskt inte tycks vara värt särskilt mycket. Eller ska vi säga mais ou menos. De som inte får den vård de behöver ger upp, finner sej i sitt öde och vet att det inte lönar att klaga.

Cement i kollekten

Den 13 oktober hoppas St Monikas församling att deras kyrkobygge ska vara tillräckligt klart för en invigning. De sjunger psalmer och ber böner om att deras hopp inte ska brista utan att de i tro ska bygga vidare. Igår hade många med sej en säck sement till kyrkan, 23 säckar fick man in. Alla hade fått i uppgift att gå ihop i 2 och 2 familjevis och ta med sej en säck tillsammans. Erfanrenheten visar att kyrkan får in mer i kollekt om man tar med sej saker än pengar. Kanske en idé att använda i sverige med? Men vi är väl för praktiska för det? Dessutom betalar ju kyrkorådet för alla ombyggnader i vilket fall som helst... Skämt åt sido, det finns något vackert i att bygga själva och att alla deltar som kanske har större värde än att det blir snyggt och proffsigt gjort. Den här kyrkan kommer inte bli Maputos finaste men den kommer att ha en stolt församling som ägare! Jag har ju bidragit med lite pengar som jag fått av vänner hemma i sverige. Det känns helt rätt att ge ett litet men värdefullt bidrag, men inte för mycket så att församlingen här passiviseras. Nu blev det istället till en inspiration att det går att se målet, men den lokala församlingen måste fortfarande göra det mesta.

I September kommer 10 ungdomar från Lebombostiftet att åka till västerås stift för att delta i Rock for Moc, besöka församlingar och delta i en konferens i Rättvik. Temat för ungdomarna härifrån kommer ska vara "att bekläda Guds ord" eller att ""göra vackert" Guds ord", i handlingar, ord och gudstjänst.

Hemma hos oss sitter vi mest och ser på OS! Grattis kina till en imponerande öppningsceremoni!

Vår i Maputo?

Om det finns något som heter vår i Maputo så kanske det är nu. Blommor börjar slå ut i trädgården. Mycket till vinter har det inte varit, det var kallare förra året. Tror inte att det varit under 12 grader på nätterna i år. Några nätter har vi dock använt vårt värmeelement.

Igår firade församlingen Saõ Estévaõ 30 år och jag var ditbjuden som präst. Som tur var fick jag dock reda på kvällen innan av en slump att jag inte var predikant vilket besparade Fidélia en del översättningsarbete. Predikan var dock klar och skulle handla om Olle Carlsson som hade sommarprogramm i P1 i början av juli. Däremot fick jag döpa en liten pojke som heter Edivaldo.

I går var en historisk dag för mocambikisk fotboll. "Os Mambas" var i sin första final någonsin. Sydafrika vann finalen med 2-1 med mocambique spelade den bättre fotbollen. Det var en cup för alla länder som ingår i SADEC, dvs hela södra afrika.

ciao!