St Monikas kyrka äntligen invigd!

23 år försenat har nu St Monika i Malhazine, Maputo, fått sin kyrka invigd. Under gudstjänsten igår fick vi höra om församlingens historia. Den socialistiska regimen här tillät inte att mark uppläts åt kyrkor under 80 talet. Den första mässan som hölls i församlingen leddes av dåvarande Ärkebiskopen Desmund Tuto 1987. Han ledde en mässa med bön för fred i Mocambique samt slut på Apartheid i Sydafrika. Platsen uppläts då av en privatperson och sedan har församlingen hållit sina sammankomster på den platsen, fram till regeringen ändrade sin inställning till religion några år senare.

Det här är den 3 kyrkan som jag ser på platsen sedan jag började jobba där för snart 3 år sedan. Först fanns "dubbelkyrkan", dvs man byggde denna nya kyrka över den gamla. Sedan kom explosionen då "Paihol" förtörde stora delar av Maputo och den kyrkan föll ihop. Man byggde då en provisorisk kyrka bredvid nybygget och man använde grannhusets vägg som ena sidan på kyrkan.

I samband med invigningen döptes 25 personer och 51 personer konfirmerades. En präst från vänstiftet i Connecticut predikade. Kyrkan var överfylld och gudtjänsten varade i 5,30 timmar, från 8 till 13.30. Efterssom kyrkan var full förättades dopen utomhus så att de som inte fick plats också fick något att titta på. Även en av bibelläsningarna ägde rum vid dörren. Det var dessutom en solig dag... Blir konstigt i Sverige när man inte behöver vrida ut svetten ur mässhaken längre!

Efter en enklare måltid inne i kyrkan for vi vidare till nästa gudstjänst i Chamanculo. Här togs den nya böneboken på Rhonga i bruk, men tal, sång och dans runt altaret. Donationen kom från Connecticut och deras präst höll ett tal där han sa det är ovanligt att dana runt altaret i Connecticut, men att han hade uppskattat det i St Monika på förmiddagen. Detta fick Biskopen att åter leda hela församlingen i en ringdans.

När man läser afrikansk kyrkohistoria förtår man hur mycket bibel och böneöversättningar till lokala afrikanska språk betyder inte bara för kyrkan. På samma sätt som Gustav Vasas bibel på svenska blev riktmärke för det svenska skrivspråket blir bibelöversättningarna till lokala språk här riktmärken och ofta den ända litteratur skriven på lokalspråk. Många menar att bibelöversättninger, trots att de i en trångsynt mening skulle kunna anses vara utslag av kollonialsim, samtidigt är ett verktyg för afrikanisering och stärkande av lokala identiteter.

Nästa vecka är det prästmöte i Maciene, följt av Stiftsfest under helgen samt efterföljande synod, kyrkomöte. Mycket att berätta i nästa blogg med alltså!

Allt väl, Johan

Sjung mot Malaria

I går firade nätverket "Fazer recuar a Malaria" 6 år, där biskop Sengulane är ordförande. Närverket samlar inte bara kyrkor utan även myndigheter och andra NGO´s. På dagordningen stod planer inför oktober 2011. Oktober då man då är förberedd för regnperioden som försvårar situationen med malaria. Jag börjar kunna en del om malariabekämpning nu men lärde mej ändå några nyheter. Jag fick reda på att även djur kan vara bärare av malariaparasiten. Det måste ju försvåra bekämpningen avsevärt, då det alltså inte räcker att alla människor skyddar sej mot myggbätt för att malarian ska vara utrotad. Mötet var dock hoppfullt om man hoppas att kunna utrota malarian helt. 95% av all malaria i världen återfinns i 35 länder, varav 30 i afrika! 1 miljon människor dör i malaria varje år. Regeringen här satsar på kemisk bekämpning med DDT inne ihusen. Man uppmanar alla hushåll att öppna dörrarna för besprutningsmannen som ska komma en gång per år. WHO har godkänt att DDT får användas då den tydligen kan riktas motjust den malariabärande myggan och inte dödar alla myggor. Vi uppmanades att även kontrollera att den som besprutar verkligen häller i bekämpningsmedel och inte bara vatten i sin tank! Regeringen har även som mål att tillsammans med "Fazer recuar a Malaria" att varannan mocambikan skaha ett myggnät inom några år. Myggnätsutdelning är nätverkets främsta aktivitet.

Intressant var att lyssna på en traditionell "doktor" som var där. Han efterlyste att de traditionella helarna skulle få mer utbildning om malria så att de bättre kan känna till symptomen. Även företrädare för nätförsäljarna var där. De sa förtås att det är billigare att köpa ett nät än att behandla en sjukdom. Däremot sa de att det är dyrt att göra reklam för näten. Därför uppmanades musiker och körer att skriva sånger om malaria och hur man skyddar sej. Mannen på bilden ovan har redan börjat!

I veckan har vi även haft besök av Selina. Hon deltog på en konferens anordnad av Diakonia. Vi tittade på några av kyrkans projekt men han även med en safaridag där vi fick se många djur. Selina och jag har aldrig träffats tidigare men det roliga är att vi växt upp i samma hus: Prästgården i Tillberga!

Igår hade ungdomarna som var i sverige ett möte med mej och biskopen då de avrapporterade sin resa. Det finns spännade planer på att utveckla vänstiftssamarbetet mer mellan olika åldergrupper. Mocambikanernas analys av vad som är svenska kyrkans stora behov är att vi behöver mer åldersintegrerande aktiviteter. De sa att vi har barngrupper, ungdomsgrupper, ungdomskörer och syföreningar och kyrkokörer men att de olika åldrarna nästan aldrig möts. Det stämmer att man umgås mer blandat här i Mocambique. Vid födelsedagskalas tex är alla med; vänner och hela tjocka släkten på samma gång.

Nu i helgen väntar bröllopsdagsfirande samt deltagande i en ny omgång av äktenskapsskolan...

Grattis Fidélia

Igår firade vi Fidélia som kanske firade sin sista mocambiqanska födelsedag på länge. Det började svenskt med att jag väckte henne med tårta och presenter. Lunchen åt viute på en resturang där man får grilla själv. Ett väldigt trevligt ställe där de ställer fram små grillar på borden och så lägger man på färdig kryddat kött och frukter på griller efter eget behag.

Sedan hade jag gjort upp med hennes bror Bruno att vi skulle utrymma huset så att familjen kunde planera en överaskningsfest inför kvällen. Eftersom vi flyttar till sverige ville de fira lite extra i år trots att det inte var en jämn födelsedag. Vi gick på bio kl 18 och såg filmen om Henrik VIII, riktigt bra faktiskt.

Efter filmen skulle vi officiellt gå på ännu en resturang, men vi var tvungna att hämta kameran hemma först, som vi hade "glömt". Huset var helt nedsläkt och hunden såg snäll med förtvivlad ut. Vi gick in i huset och då var det som om "Happy birthday to you" exploderade inne i köket. Jag blev återigen påmind om att "familjen" inte bara är bröder utan det var säkert 30 personer inträngda i huset. Jag blev lika överaskad som Fidélia! De hade med sej mat och tårta. Hon blev väldigt glad och vi hade båda två en härlig födelsedag.