Skönhetens Afrika

Hej igen!
Nu är jag tillbaka i Maputo efter nästan 2 veckors bortavaro, seminarium och semester. På semestern besökte vi, Carina och Lars från Västerås och jag, vinodlingar, Godahoppsudden, Kruger parken och Robben Island bl.a. Robben Island blev en stark upplevelse. Alla guider i fängelset har själva varit fångar på ön. Jag tror upplevelsen blev viktig för mej för att jag påmindes om varför jag är präst. Den som tror starkt på vad som är rätt kan sitta 27 år i fängelse eller bli korsfäst, frivilligt... Jag skulle själv inte göra det, men de som gör det träffar oss i magen och vi vet att vi är nära sanningen om livet. Lika självklart förtod jag vad kristen tro var när jag besökte ett koncenrationsläger för första gången och vi sjöng "Herre förbarma dej". Det var allt som kunde sägas. Korset eller Gud eller kristen tro för mej handlar om just denna upplevelse, att jag för en kort stund befinner mej mitt i det som egentligen är outhärdligt och upptäcker att just där finns kraften som får mej att vilja leva. När jag var på fängelseön var jag också ödmjukt stolt över att få tillhöra en kyrka och ett land som sa ifrån emot apartheid. Jag boycotade shell, coca cola och alla sydafrikanska varor. Naivt och kanske en klumpig metod kan man tycka. Men på Robben island öga mot äga med fångarna blev det viktigt att ha gjort något i alla fall. Jag sjöng befrielsesånger i domkyrkan, långt i från Sydafrika, men jag brydde lite grand, och i dag säger fångarna tack, tack alla ni som talade om vår sak, medan vi själva inte kunde...

Utöver detta har jag varit på ett seminarium om Beuty in the city. Inspirationsdagar för kyrkor i storstäder. Bakgrunden var att i från och med i april i år så lever mer än 50% av världens befolkning i städer. Ännu är det inte så i Afrika, men kyrkorna rustar sej nu för att möta storstadens utmaningar. Denna seminarium i Pretora handlade om att kunna se skönhet även i staden och se staden som en del av Guds kreativitet. Det finns en utpräglad lansdbygdsromantik i kyrkan, nästan all kyrklig konst är landsbygdsmotiv tex! Märkligt med tanke på att kristendomen från början var en utpräglad stads-religion, Paulus brev t.ex är till storstäder som Rom och Korinth! Nu utmandes vi att bidra till städernas skönhet, att medverka till att männsikor får växa och vara vackra!



Afrika är vackert inte minst Inhaca, en ö utanför Maputo. Carina och Lars, förlovade sej när vi var där! Själv badade jag, kände på nyfiskade hajar och såg delfiner göra kullerbyttor... En minnsevärd detalj var resan till Inhaca. Vi var bara vi tre passagerare i det lilla planet. Piloten tog oss i hand innan vi lyfte, hälsade oss välkomna och visade på nödutgångarna. Sedan flög vi i10 minuter innan vi landade. Vi åkte däremot båt tillbaka, tog ca 1,5 timme till Maputo...

Kram Johan

feries

Hej på er alla!
Har inga stora nyheter att rapportera denna vecka. Italien vann VM. Bato tyckte vi skulle se matchen utomhus på "Praca Indempendencia". Där var det stor fest som Coca Cola bjöd på. Två stora tv skärmar vid stadshuset, hög volym, massor av folk och sedan disco och rappartisten Samsung...
Många studenter har ledigt nu, tex mina seminarister. Ganska skönt med tid för annat... Nu på onsdag ska jag på ett seminarium i Pretoria "Celebrating beuty in the city" om urban minsisty, "stadsmission". Därefter tar jag ledigt några dagar och ser Kapstaden med ett par svenska vänner. Ska även besöka några av SKM projekt där nere. Hoppas ni har det bra i den svenska sommaren!

Livet på soptippen

När sopbilen kör in genom porten till sopstationen slänger sej ungdomarna upp på flaket och följer med bilen in bland soporna. Det gäller att komma först, att vara beredd när flaket höjs och sporna sprids bakom bilen. Soptippen är en inkomstkälla för ett tusental personer, som till priset av skärsår, rökiga lungor och smuts lyckas hitta saker att sälja på marknaden...
Padre Juliao, (med stiftgårdskepsen på bild 3) och jag har besökt soptippen vid två tillfällen den senaste veckan. Första gången fick vi inte komma in eftersom vi inte hade tillstånd. Vakterna erkände att alla de människor som levde där inne, inte heller hade tillstånd men de var ju fattiga. Vi som var "vanligt" folk måste ha tillstånd... Några dagar senare hade vi tillstånd och fick gå in och prata med dem som bodde där. Syftet är att Juliao har startat en organisation som heter community ministry, som samlar folk från olika kyrkor som vill jobba socialt. Vi hade en frälsningsofficer med oss in på området också för att visa den ecumeniska bredden. Juliao hade med sej block och penna och vi gick runt och samtalde med barn och vuxa. Vad heter dem? Var bor de? Varför är de här? Vad skulle vara en hjälp för dem?
Några av barnen visade sig gå i skolan och hade detta som en fritidssysselsättning vid sidan om. Det är alltså inga konstiga människor som befinner sej här utan vanligt, men fattigt folk...
Några biståndsorganisationer bedriver ett återvinningsprojekt för plast, se bild 4. Tanken är att alla som lämnar in plast får en liten slant för det och projektet ger också fast arbete åt en 10 tal personer. De klipper sönder plasten och tvättar den och säljer den senare till industrier som behöver plast. Baksidan av detta är dock att många människor ägnar sitt liv åt att leta plast för att kunna sälja det, och bättre ställe at leta plast på än soptippen finns ju knappast... Hur miljövänligt blev det här projektet???
Om man kan hjälpa dessa människor på något sätt vet vi ännu inte, men Juliao och de andra funderar på någon form av skolstöd till barnen. Men det vill ju också till att soptippen stänger sina portar, för så länge det finns åtkomliga sopor att sälja på marknaden kommer människorna att söka sej hit.
Till sist en nyhet: Biskop Sengulane kom just hem från en resa till Washington DC. Där träffade han bl.a presidenthustrun Laura Bush som överlämnade ett mycket stort belopp pengar till projeketet "Roll back Malaria"! Kanske var beloppet så stort att Sengulanes dröm om att utrota malarian kan börja bli verklighet...???