St Monikas kyrka äntligen invigd!

23 år försenat har nu St Monika i Malhazine, Maputo, fått sin kyrka invigd. Under gudstjänsten igår fick vi höra om församlingens historia. Den socialistiska regimen här tillät inte att mark uppläts åt kyrkor under 80 talet. Den första mässan som hölls i församlingen leddes av dåvarande Ärkebiskopen Desmund Tuto 1987. Han ledde en mässa med bön för fred i Mocambique samt slut på Apartheid i Sydafrika. Platsen uppläts då av en privatperson och sedan har församlingen hållit sina sammankomster på den platsen, fram till regeringen ändrade sin inställning till religion några år senare.

Det här är den 3 kyrkan som jag ser på platsen sedan jag började jobba där för snart 3 år sedan. Först fanns "dubbelkyrkan", dvs man byggde denna nya kyrka över den gamla. Sedan kom explosionen då "Paihol" förtörde stora delar av Maputo och den kyrkan föll ihop. Man byggde då en provisorisk kyrka bredvid nybygget och man använde grannhusets vägg som ena sidan på kyrkan.

I samband med invigningen döptes 25 personer och 51 personer konfirmerades. En präst från vänstiftet i Connecticut predikade. Kyrkan var överfylld och gudtjänsten varade i 5,30 timmar, från 8 till 13.30. Efterssom kyrkan var full förättades dopen utomhus så att de som inte fick plats också fick något att titta på. Även en av bibelläsningarna ägde rum vid dörren. Det var dessutom en solig dag... Blir konstigt i Sverige när man inte behöver vrida ut svetten ur mässhaken längre!

Efter en enklare måltid inne i kyrkan for vi vidare till nästa gudstjänst i Chamanculo. Här togs den nya böneboken på Rhonga i bruk, men tal, sång och dans runt altaret. Donationen kom från Connecticut och deras präst höll ett tal där han sa det är ovanligt att dana runt altaret i Connecticut, men att han hade uppskattat det i St Monika på förmiddagen. Detta fick Biskopen att åter leda hela församlingen i en ringdans.

När man läser afrikansk kyrkohistoria förtår man hur mycket bibel och böneöversättningar till lokala afrikanska språk betyder inte bara för kyrkan. På samma sätt som Gustav Vasas bibel på svenska blev riktmärke för det svenska skrivspråket blir bibelöversättningarna till lokala språk här riktmärken och ofta den ända litteratur skriven på lokalspråk. Många menar att bibelöversättninger, trots att de i en trångsynt mening skulle kunna anses vara utslag av kollonialsim, samtidigt är ett verktyg för afrikanisering och stärkande av lokala identiteter.

Nästa vecka är det prästmöte i Maciene, följt av Stiftsfest under helgen samt efterföljande synod, kyrkomöte. Mycket att berätta i nästa blogg med alltså!

Allt väl, Johan