Vardag

Hej,
Det är snart dags att summera mitt första år i Mocambique. Kände för första gången att jag inte riktigt vet vad jag vill skriva om i bloggen. Det är nog ett tecken på att det mesta här nere börjar kännas mer normalt för mej. Det som man i början tyckte var tropiskt, exotiskt, konsigt, annorlunda, fattigt, smutsigt etc, är nu mer sådant jag börjar vänja mej med. Det krävs mer än att se en åsna vid vägkanten för att jag ska känna -Åh det här måste stå i bloggen!

Hur är det då när inget särskilt händer?
Jo, man läser nyheter på språkkursen tex. Igår läste vi om barn som gifter sej för tidigt. På landsbygden gifter sej många flickor efter första mentruationen de de anser som vuxna. En del är alltså inte mer än omkring 12 år. Vi pratade om förhållandet mellan statens lagstiftning och traditionella lagar och hur fortfarande de tradionella lagarna väger tyngst för de flesta på landet. Vår lärare gav ett exempel: En svensk familj vill hjälpa sin hemhjälp, empregada, med att ge henne ett hus att bo i. Empregadan bor själv men är gift med en man som kanske har 4 hustrur. När huset är klart flyttar hennes man dit eller ger huset till någon av sina andra fruar. Allt hennes är ju hans...

Jag har sett filmen Blood Diamnd. Den handlar om diamantsmuggling i Sierra Leone. Filmen är dock inspelad i Maputo med omnejd så vill ni se hur mocambique ser ut så kan ni se filmen. Den behandlar ett viktigt ämne men är våldsam.Leonardo DiCaprio kundes ses på Maputos gator i våras och jag såg bland annat den resturang som brinner upp i filmen!

Jag ser på film ganska ofta, säkert 2 gånger i månaden. Det är skönt att slippa välja vad man ska se, här visas bara en film åt gången på biograf Xenon. Förra veckan såg jag "Käleken tar aldrig semester". (svensk titel?) Ikväll såg vi just "O jardim do outro Homen" En mocambiaquansk film som var klart sevärd. Dn visas på Göteborgs filmfestival stod det i ingressen. Se den gärna, dels visar den verkligen Maputo, dels visar det hur det kan vara att vara ung kvinna i Maputo och den ständiga rädslan för Aids.

I helgen predikade jag i St Monica i Malhazine om "att inte förspilla tillfällen". Under gudstjänsten kom ett brudfölje in i kyrkan på säkert 25 personer. De var där för att presentera sej, då brudgummen tillhörde församlingen. Festligt med mycket sång. Hade även mässan i st stefans församling där jag bor för en gångs skull. Prästen här var på semester. Jobbmässigt så förbereder jag just nu ankomsten för en grupp med 7 svenskar och lika många brasilianare som ska studera kontextuell teologi tillsammans i Macienne under 10 dagar.

Jaha, det blev ju en blogg denna gång med!