En lyckad resa

Hej,
Några av er känner till att jag, Juliao och Dr Olle hjälper en 19 årig tjej med kärltumörer som behöver opereras. Jag har nu rest med henne och hennes mor till Pretoria för en ordentlig undersökning av specialister. Juliao och Fidélia studerar i Pretoria/Johnnesburg så de följde med som extra bonus. De var till stor hjälp som tolkar när läkarna började ställe svåra frågor!

Vi träffade tre läkare under samma dag, en sprecialist i kärlkirurgi, en amputatör och en plastkrurgiker. Det har varit spännande att sätta sej in i denna sjukdom och få vara med från början. Moisena som flickan heter har haft sjukdomen sedan födseln men de har inte haft ekonomi och kunskap i Maputo för att kunna göra något åt det.

Mosena lider av en kombination av två sjukdomar visade det sej, därför har läkarna i Maputo inte lyckats med sin behandling de gjorde 2003. Moisena har Haemangiomatumör och Neurofibromatosis. Detta är också vad den sk. "elefantmannen" hade under 20 talet i USA. Han visades upp på cirkus pga sitt utseende. Även Moisena är vanställd i ansikte och ben. Hennes vänsterben ser helt likt ut som en elefants ben. Hon väcker allas uppmärksamhet där hon går fram och hennes handikap är mer socialt än medicinskt "farligt". Benet är dock så illa att det behöver amputeras. Tumören i ansiktet går inte att ta bort utan att man också tar bort hennes nervsystem i ansiktet. Därför kommer den att få vara kvar, men en plastkirurg kommer att snygga till den och ta bort så mycket som går.

Detta var första gången somn Mosisena och hennes mamma var utanför Mocambique, för Mosena tom första gången utanför Maputo. Vi bodde på att enkelt vandrarhem som drivs av "Insitute for Urban Ministry", IUM. Skönt att inte bo på hotell, med dess rikedom och stiliga resturanger. Här kunde vi rå oss själva och laga egen mat. Vi gick däremot på Zoo i Pretoria och det var härligt att se Mosena skratta och le, något hon knappt gjort tidigare i min närvaro. Jag hyrde en liten golfbil som jag körde runt dem med i parken. En rolig episod var att vi åt ute på en enkel resturang nära IUM med Juliao och andra studenter på institutet. Efter maten var Moisenas mamma borta och vi undrade var hon tagit vägen. Vi hittade henne i köket! Hon hade gått in i köket och hjälpte till med disken! Vi fick förklara för henne att när man äter på resturang så behöver man inte göra det, men hur skulle hon kunna veta det? De som jobbade på resturangen såg besvikna ut när vi hämtade ut deras oväntade diskhjälp!

Det var också fantastiskt att komma hem igen. Hela Moisenas familj stod ute vid vägen och väntade, pappa och 8 syskon samt grannar. Vi hälsades välkomna tillbaka med stor värme och jag inser att en resa till Sydafrika kan vara större än vad jag trodde, inte bara för operationen utan också för äventyret i sej. Stort tack till er som stödjer Moisena med bön och bidrag!

En spännande tanke är också att jag kanske också ska börja studera på IUM. Jag passade på at prata med Sakkie som är ansvarig för utbildningen. Han tipsade om olika saker som kunde vara intressant att forska omkring. Det som är roligt med IUM, som samarbetar med UNISA, University of South Africa, är att all forskning ska ha en social förankring. Många forskar tex. om de sociala projekt som de är med och bedriver. I mitt fall skulle jag alltså kunna skriva om något av det som jag arbetar med i Maputo. IUM har också samarbete med Stiftsgården i Rättvik så det är ju som skräddarsytt för mej!