Mocambique 32 år

Idag firar Mocambique sin 32:a självständighetsdag med en helgdag. Vi har haft fint väder och jag promenerade lite på stranden, där en slags fridfullhet infann sej. Vatten som slår in mot stenarna och rinner ut igen, likadant här som på västkusten i sverige.

Jag fikade med Bato idag som berättade om mocambiques historia. Även TV var fulla av dokumentärer. Inte så många firar denna dag aktivt då de menar att den blivit för politiserad. Det är mer firande av FRELIMO än av själva självständigheten. Bato berättade att även de som röstar på RENAMO, FRELIMOS motståndare i inbördeskriget, också gillar självständigheten och ibland även Samora Machel. Det var först efter 1975 som RENAMO bröt sej ur FRELIMO och bildade ett motstånfd mot FRELIMOS kommunistiska ideologi. Innan 1975 var många av dagens RENAMO anhängare även medlemmar i FRELIMO.

Igår var det Johannes döparens dag och jag predikade svenska midsommar och mocambiquansk midvinter. Intressant att Johannes och Jesus födelsedagar firas just på midvinter resp midsommar, var på jorden man nu befinner sej. Symboliken måste vara att nu vänder det, nu ser vi fram mot något nytt.

Jag välsignade mitt första hus igår tillsammans med padre Juliao. (Mitt hus välsignades ju av två biskopar.) Det var en stor fest ute i Mahota där Nasson och hans fru just ska flytta in. De firade inflyttning och dopdag av deras nyfödde. Kändes fint att få be för deras hus. Anglikanska kyrkans liturgi för husvälsignelse är mycket vacker och vardagsnära. Man ber för alla husets rum, ett för ett, och bestänker det med välsignat vatten. I sovrummet för vila, i hallen för gästfrihet, i köket för mat och hälsa, i toaletten för renhet, i vardagsrummet för gemenskap etc.

Så har jag återigen blivit stoppad av polisen. Jag blir det ca en gång i veckan då de tycks ha en förkärlek till välvårdade bilar med vita förare... Denna gång hade de inget att anklaga mej för tyckte jag. Alla papper var i ordning och inga lyktor stulna. Men vilken tur de hade! Efter att ha granskat bilen med ficklampor såg de att mina nya däck hade storlek 145. Och i bilen papper står det att det ska vara 135! De hotade med att konfiskera bilen och var mycket hotfulla med sina skramlande vapen. När jag började ringa med min mobil till "kyrkan" blev de dock lite knäsvaga och vinkade till sist iväg mej. I morgon ska jag ta reda på om de hade rätt att beslag ta bilen eller om de bara skrämdes. Polisen är tyvärr mycket mer korrumperad nu än när jag kom hit för 1,5 år sedan. Det går i vågor och nu är det poliser på var och varannan nyhetssändning som åker dit eller anklagas för korrumption. Jag blir dock både förbannad och trött när jag vet att jag förmodlingen har en av maputos trafiksäkraste bilar, men de vet att stoppar de en gammal risig bil får de inga mutor. Men när jag har däck som har nummer 145, då lyser det pengar i deras ögon.