REMOSIDA
Hej,
ännu en vecka har passerat och kommer aldrig åter. I Mocambique är det förstås översvämningarna som står i fokus för nyhetssändningarna. Vi här nere i Maputo provinsen har klarat oss än så länge så vi tänker inte på det dagligdags. Kyrkan i Maputo har börjat samla in kläder och grönskaer som delas ut i de norra delarna av stiftet. Majsskördarna m.m. ligger där under vatten.
Jag fick i biskopens ställe delta på ett allreligiöst möte om HIV/Aids. Det var i stort sätt samma ledare som var med på malariamötet förra veckan. Initiativet som kallas REMOSIDA, är lovvärt men rent konkret vet jag inte hur långt det leder. Eftersom den katolske ärkesbiskopen satt med i presidiet var väl locket mer eller mindre på vad gäller t.ex preventivmedel. De andra kyrkorna, inkl Islam är inte mycket mer radikala de.
Detta med sexualitet och Aids är ofta ett svårt ämne för kyrkorna i syd att prata om, hur de än vände sej är ändan bak. Det som är positivt här i Mocambique är att tystanden kring HIV/aids är bruten sedan länge. Många får bra information om smittvägar och hur man kan skydda sej och kontrollera sin status. Det är också bra att kyrkorna jobbar mot diskriminering, de visar på olika sätt att HIV smittade också får tillhöra kyrkan och kan fungera normalt i samhället. Men när kyrkan uttalar sej om hur man ska hjälpa till så att inte fler människor ska smittas, så hamnar man ändå i en slags omedveten moralisering. Lösningen är den traditionella; avstå från sex tills du är gift och när du är gift ska du leva i trohet. Vi som hör informationen får ett dubbelt budskap: Det är inte ditt fel att du har HIV men om du får HIV så är det ditt fel...
På det möte som jag nu deltog i lyckades jag få in en ny paragraf i deras målinriktning. Mötet beslutade nämligen efter mitt förslag att kyrkorna också ska arbeta mot sexuellt utnyttjande. Att få kyrkorna att dela ut kondomer kan vi glömma inom rimlig tid, men med uttalandet mot sexuellt utnyttjande blir det lite rimligare för kyrkan att tala om trohet och avhållsamhet. Då medger man i alla fall att all sexualitet inte är frivillig. Vi vet alla att tex många manliga lärare inte delar ut betyg till tjejerna om de inte ger något i utbyte. Även traditionellt i mocambique finns sedvänjor där flickornas oskuld skall tas av någon äldre släkting etc. I ett samhälle där kvinnans ställning är låg är också deras äganderätt till sin egen kropp låg. Att säga till dessa tjejer att de inte ska skaffa kondom utan leva i avhållsamhet blir väldigt syniskt. Många får också HIV av den partner som de är just trogna med...
Det positiva i sammanhanget är dock att kyrkorna ofta samarbetar med regeringen när det gäller information runt HIV/Aids. De allmänna foldrar som regeringen gett ut med hälsoråd ang HIV finns därför också i de många kyrkor. Tanken tycks vara: Låt staten prata kondomer så pratar vi om trohet. Och så länge båda får prata öppet och inte mot varandra så är det ju i alla fall nästan acceptabelt.
ännu en vecka har passerat och kommer aldrig åter. I Mocambique är det förstås översvämningarna som står i fokus för nyhetssändningarna. Vi här nere i Maputo provinsen har klarat oss än så länge så vi tänker inte på det dagligdags. Kyrkan i Maputo har börjat samla in kläder och grönskaer som delas ut i de norra delarna av stiftet. Majsskördarna m.m. ligger där under vatten.
Jag fick i biskopens ställe delta på ett allreligiöst möte om HIV/Aids. Det var i stort sätt samma ledare som var med på malariamötet förra veckan. Initiativet som kallas REMOSIDA, är lovvärt men rent konkret vet jag inte hur långt det leder. Eftersom den katolske ärkesbiskopen satt med i presidiet var väl locket mer eller mindre på vad gäller t.ex preventivmedel. De andra kyrkorna, inkl Islam är inte mycket mer radikala de.
Detta med sexualitet och Aids är ofta ett svårt ämne för kyrkorna i syd att prata om, hur de än vände sej är ändan bak. Det som är positivt här i Mocambique är att tystanden kring HIV/aids är bruten sedan länge. Många får bra information om smittvägar och hur man kan skydda sej och kontrollera sin status. Det är också bra att kyrkorna jobbar mot diskriminering, de visar på olika sätt att HIV smittade också får tillhöra kyrkan och kan fungera normalt i samhället. Men när kyrkan uttalar sej om hur man ska hjälpa till så att inte fler människor ska smittas, så hamnar man ändå i en slags omedveten moralisering. Lösningen är den traditionella; avstå från sex tills du är gift och när du är gift ska du leva i trohet. Vi som hör informationen får ett dubbelt budskap: Det är inte ditt fel att du har HIV men om du får HIV så är det ditt fel...
På det möte som jag nu deltog i lyckades jag få in en ny paragraf i deras målinriktning. Mötet beslutade nämligen efter mitt förslag att kyrkorna också ska arbeta mot sexuellt utnyttjande. Att få kyrkorna att dela ut kondomer kan vi glömma inom rimlig tid, men med uttalandet mot sexuellt utnyttjande blir det lite rimligare för kyrkan att tala om trohet och avhållsamhet. Då medger man i alla fall att all sexualitet inte är frivillig. Vi vet alla att tex många manliga lärare inte delar ut betyg till tjejerna om de inte ger något i utbyte. Även traditionellt i mocambique finns sedvänjor där flickornas oskuld skall tas av någon äldre släkting etc. I ett samhälle där kvinnans ställning är låg är också deras äganderätt till sin egen kropp låg. Att säga till dessa tjejer att de inte ska skaffa kondom utan leva i avhållsamhet blir väldigt syniskt. Många får också HIV av den partner som de är just trogna med...
Det positiva i sammanhanget är dock att kyrkorna ofta samarbetar med regeringen när det gäller information runt HIV/Aids. De allmänna foldrar som regeringen gett ut med hälsoråd ang HIV finns därför också i de många kyrkor. Tanken tycks vara: Låt staten prata kondomer så pratar vi om trohet. Och så länge båda får prata öppet och inte mot varandra så är det ju i alla fall nästan acceptabelt.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home