Nyår i Tofo

Ca 2 mil utanför Inhambane ligger stränderna Tofo och Barra.
Fidélia och jag hyrde en liten stuga alldelses vid stranden vid Tofo. Härlig utsikt över det turkosblåvattnet och sanddynerna.
Vi firade nyårsaftonen på sranden till ljudet av Timbilas, eller Marimbas som instrumeneten också kallas. Det visade sej vara samma timbilaorkester som spelade på vårt bröllop tidigare! de kände igen oss och spelade "vår låt" som de skrev till oss för bröllopet.
Vi var vid Inhambane i 9 dagar och hade det lugnt och skönt, provade även på lite snorkling, men den stora atraktionen, att simma bredvid Whalesharks, valhaj, vågade vi oss inte på i de höga vågorna.

Tyvärr fick resan ett sorgkantat avslut. Fidélias gamla barndomskamrat blev sjuk under sin nyårsvistelse strax norr om Inhambane. Fidélias pappa ringde och sa att hon vårdades på Inhambanes sjukhus. När vi åkte dit för att hälsa på så fick vi beskedet att hon just avlidit. Vi ägnade därefter den 3:e januari åt att skjutsa hennes bror och andra vänner med vår bil för olika göromål. Redan den 5: blev begravningen! Hon begravdes i sin mans hemby i Maxixe, ca 6 mil från Inhambane. Hela byn slöt upp och det var en mäktig syn att se folk vandra från alla små sandvägar för att delta på begravningen. Dianora, som hon hette, blev bara 27 år. Hon var som en yngre syster, eller dotter, till Padre Carlos och många av prästerna var med och vi begravde tillsammans. Dianora hade inte varit sjuk innan utan fick plötsliga kräkningar och andnöd. För sex månader sedan förlorade hon sin 3-månader gamla son. Hennes man har nu förlorat dem båda...

...och så detta så förundrande i mocambique: Livet går vidare. Man gråter, ler och skrattar om vart annat. De sjunger länge vid den öppna kistan. De tackar Gud för den tid Dianora fick leva.

Jag anar allt mer vad hemligheten består i: Ingenting göms undan. Döden finns där mitt ibland dem, bland barnen och de gamla. Allt från hönsen som nackas till kohuvudet som kokas med hornen kvar. Vid en begravning görs allt av vänner och storfamilj: Man tvättar kroppen, lägger den själv i en kista, fraktar kroppen till graven i en sin egen bil, gräver ned den för hand. Igår hade man grävt en vid grav så karlarna stod i graven för att kunna lägga ner kistan utan bärremmar. Lite komplicerat, men jornära och livsnära.