Tack för besöket
Nu har i alla fall hela gruppen från Västerås stift kommit hem igen, efter övernattning både i Johannesburg och London. Det förstärker min övertygelse om att det är "säkrare" att flyga med TAP över Lissabon eller KLM över Nairobi. De flesta besökare som kommit hit över Johannesburg har någon gång haft problem med bagage eller förseningar i Johannesburg eller London.
Vi hade en väldigt bra tid ihop här nere tycker jag. Vi besökte olika projekt, för barn till Aidssjuka föräldrar och gatubarn t.ex. Vi hade möten mellan ungdomarna från Sverige och de unga i kyrkan här. Vi diskuterade rikedom och fattigdom samt olika teologiska frågor, men hade också mycket tid för sång och musik. En journalist från sverige var med så det kommer snart ett reportage i tidningen Dagen och i Vlt. Vi gjorde många kulturella inblickar med museebesök och konserter. Vi såg bla nationella danskompaniet uppträda. Vi deltog på stiftsfesten i Macienne, där de flesta mocambiqaner var vakna hela natten i kyrkan och sjöng. Vi hade också en avkopplande dag på stranden vid Tofo.
Tanken är nu att ni i olika församlingar ska bjuda in deltagarna från resan så att de får berätta om sina upplevelser!
Själv vill jag bara säga tack för besöket, det var roligt att ni ha er här! Hoppas att ni fått mycket att ta med er hem!
Igår hade jag en begravning av en norrman som bott här nere många år. Det var mycket folk i kyrkan, både norrmän och mocambiqier. Hans fru var muslim så det var inte helt lätt att hitta en ritual som var rätt för alla, men de hade valt att låta det vara en Luthersk begravning. Jag hade dock Padre Elias vid min sida vilket var skönt. Vi kunde leva upp till några av de mocambiqanska traditionerna också. Bl.a invigde han gravplatsen innan kistan sängtes ned, det hade jag säkert missat om jag varit själv. Eftersom kyrkogården är religionsneutral i Maputo så välsignas varje grav för sej!
Det var allt för nu! Ha det gott.
Vi hade en väldigt bra tid ihop här nere tycker jag. Vi besökte olika projekt, för barn till Aidssjuka föräldrar och gatubarn t.ex. Vi hade möten mellan ungdomarna från Sverige och de unga i kyrkan här. Vi diskuterade rikedom och fattigdom samt olika teologiska frågor, men hade också mycket tid för sång och musik. En journalist från sverige var med så det kommer snart ett reportage i tidningen Dagen och i Vlt. Vi gjorde många kulturella inblickar med museebesök och konserter. Vi såg bla nationella danskompaniet uppträda. Vi deltog på stiftsfesten i Macienne, där de flesta mocambiqaner var vakna hela natten i kyrkan och sjöng. Vi hade också en avkopplande dag på stranden vid Tofo.
Tanken är nu att ni i olika församlingar ska bjuda in deltagarna från resan så att de får berätta om sina upplevelser!
Själv vill jag bara säga tack för besöket, det var roligt att ni ha er här! Hoppas att ni fått mycket att ta med er hem!
Igår hade jag en begravning av en norrman som bott här nere många år. Det var mycket folk i kyrkan, både norrmän och mocambiqier. Hans fru var muslim så det var inte helt lätt att hitta en ritual som var rätt för alla, men de hade valt att låta det vara en Luthersk begravning. Jag hade dock Padre Elias vid min sida vilket var skönt. Vi kunde leva upp till några av de mocambiqanska traditionerna också. Bl.a invigde han gravplatsen innan kistan sängtes ned, det hade jag säkert missat om jag varit själv. Eftersom kyrkogården är religionsneutral i Maputo så välsignas varje grav för sej!
Det var allt för nu! Ha det gott.
1 Comments:
Johan. Gruppen har också kommit hem - i varje fall de delar jag haft kontakt med och somliga med salmonella av sydligt ursprung. Jag bara ville bekräfta detta och så väntar vi på fortsättning i bloggen som vi följer med stort och nyfiket intresse.
Din vän Bertil
By Anonym, at 16 november, 2007
Skicka en kommentar
<< Home