Vattnet brusar

Vattnet brusar numer fram ur kranarna. Jag har haft mina bästa duschar på länge de senaste dagarna. Min elektriker var här och borrade ett hål i väggen så jag kunde stänga fönstret och han har intallerat en vattenpump utanför huset. Istället för att vattnet bara rinner ut av sin egen tygnd ur kranarna så har jag nu ordentligt tryck. de har också installerat en vattentank så att jag har vatten dygnet runt. Halleluja.

Hunden Baloo har lärt sej att ligga. När jag säger "sitt" så lägger han sig. Jag behövde bara hårdträna i två dagar för att detta under skulle ske. Att hans svenska inte är perfekt har jag överseende med.

Idag var jag på "mottagning av en död" på centralsjukhuset. Vår bröllopsfadder förlorade sin bror i går i Inhambane. Fidelia förklarade att vi måste vara träffa honom varje dag nu, för när någon har sorg i det här landet så lämnas man inte i fred, tvärtom. Vi var ¨säkert 100 personer som var på sjukhuset och tog emot hans brors kropp. En präst var där och ledde förbön. Jag var positivt överaskad av ordningen på sjukhuset. Kyrkogården ser så kaotisk ut så jag trodde att det här skulle vara ännu rörigare, men sjukhuset hade gott om stora kapell och alla fick plats. Pratade just med en svensk vän här nere om hur många det är som dör. På varje arbetsplats avlider folk med jämna mellanrum och ganska ofta utan förvarning. Vår fadders bror som dog nu fick diare för ett några dagar sedan och igår så dog han. Det får en att inse hur mycket våra svenska sjukhus faktiskt gör för att rädda liv. Men vi är så vana vid att sjukvården fungerar så vi tror att det är normalt at överleva de flesta typer av sjukdomar. Här nere inser man att det är lika normalt att inte överleva.

Till sist några ord om dagens gudstjänst. Jag ledde mässan för den engelsktalande församlingen idag. Det var mycket folk i kyrkan då en hel släkt med Nigerianer var där. De hade tacksägelse för ett par föräldrar som försökt få barn i 4 år och som nu fått tvillingar. Glädjen var påtaglig när de klämde in med världens gospelös. In tågade hela släkten med stolar, tvättmedel, frukt och Gud vet allt till församlingen. De såg alla väldigt coola ut med solbrillor m.m. Jag fick välsigna deras två barn och jag kände mej som en gråsosse bredvid dessa skinande divor. Efter gudstjänsten fick jag ett kuvert i handen med motsvarande 800 kr som var till prästen. Jag kommer självklart inte att behålla pengarna, men det var en överaskande upplevelse i detta konstrasternas land. Hade nog inte räknat med det på min missionärsutbildning, att jag skulle få så bra betalt för en barnvälsignelse i Maputo! (P.S. Temat för men predikan var "den ohederlige förvaltaren"...)

Johan