Jag blev diakon

Hej,
Förberedelser pågår som bäst inför det tredje brölloppet inom ett år i den sengulaneska familjen. Förra året gifte sej Theo med Gina och Fidélia med mej. I morgon fredag är det dags för Chris att gifta sej med sin Olga. Fidélia tas mycket i anspråk och är ständigt på resande fot för att hämta grytor och kastruller på olika platser. Själv har jag hitentills bara hämtat 10 backar med läsk tillsammans med Theo. Fidélia och jag hade 4 biskopar som vigselförättare, Chris väljer en annan strategi: familjens präster. Även jag ska alltså vara med och viga dem och det blir min tur att sitta 4 timmar i skrud... Intressant är dock att de bett mej vara diakon! I den anglikanska kyrkan blir alla präster diakonvigda innan de vigs till präster, ca ett år senare. Denna diakonvigning tar inte slut med prästvigningen, lika lite som tex en biskop ju inte förlorar sin prästvigning vid biskopsvigningen. En präst här bär alltså även diakonens identitiet i sin tjänst, egentligen en fin symbolik. Nu ska jag alltså jobba som diakon vid vigseln, men jag blev ju aldrig diakonvigd i sverige! Den som vill reda ut telogiska spetsfyndigheter har alltså en möjlig avhandling på detta tema... Kul med ekumeniska erfarenheter! I sak ser jag dock ingen problem eftersom allt jag ska göra i gudstjänsten som diakon kunde jag lika gärna gjort som präst. Vad de menar här med diakon är den präst som assisterar de andra prästerna.

Annars har det varit en lugn vecka. Mina studenter börjar inte förrän nästa vecka. Jag gjorde i går något väldigt afrikansk som jag ångrar att jag inte börjat med tidigare. Jag gick ut och satte mej utanför huset! I sverige gör vi ju det i sommartid för att njuta av luften, men här gör man det mer av sociala skäl tror jag. Min sitter och hälsar på folk som går förbi. Eftersom jag bor vid kyrkan hälsande jag på säkert 20 personer inom en timme där jag satt med min tiding och kaffekopp. Kvällen var så skön. I solen är det mellan 30 och 35 grader varje dag, men framåt 5 tiden blir det mindre soligt och man kan njuta av 28 grader i skuggan...

Politiskt talar vi mycket om kenya förtås samt valet av Zuma som ny ANC president i Sydafrika. Många är ledsna över vad som händer, att tribialismen tycks skörda framgångar. Även i Mocambique skulle det kunna bli motsättningar mellan olika stammar menar några jag pratat med. Nationalstaten är ju en rest från kolonialtiden och många kommer att vilja återgå till mer traditionella styrelsesätt, en slags afrikansk "stamnationalism". De mer intellektuella som jag pratat med menar dock att nationalstaten är den enda möjliga vägen framåt och de tycker de tendenser som kommit fram i sydafrika under Zumas ledning är oroväckande. "Vi förstärker västs fördomar om oss afrikaner, att vi lever i klaner och bara vill kämpa vår för egen grupp."

Kanske är dock Afrikanska fotbollsmästerskapen som pågår just nu ett bra exempel på motsattsen? Där närs ju stoltheten över att få tillhöra just en nation.

slutligen: Bilden högs upp visar en julkrubba i St Tiagos kyrka. Önksar jag tagit fler bilder på krubbor jag sett. Två av de innehöll gosedjur och det var omöjligt att veta vem som var Jesus resp vis man! Man tar vad man har och jul blev det ju i alla fall! Tror det är en fågel som står utanför denna hundkoja.