Johan i Moçambique

Kineser

2009-12-03T08:08:00.002+02:00

Vagen till sandamela var annu samre an sist. nu ar det fler hal i vagen an vad som ar asfalt. Resan gick dock bra och det var skont att komma ut i landsluften. Det ar kineser som arbetar pa vagen nu och 2011 ska den vara fardig. Just nu var det dock svart att kora med asfalt, hal, sand och vagarbete!

Da vi pga av Alexander inte kunde aka tillsammans for vi till Belene i mandags. Det regnade med vi sov pa ett hotell pa stranden och vi tog ett morgondopp i regnet. Det gav oss lite semesterkansla.

Den stora nyheten i Maputo ar att en fotbollspelare, Mixer, ska borja spela i portugal, trololigtvis i Sporting. Halva nyhetssandningen gick at att intevjua hans familj och vanner! Han bor mycket enkelt i ett plathus.

De sista dagarna har agnar vi at att ta forval av olika personer. Vi borjar idag med Fidelias mormor och morfar. Igar var jag hos Juliao och Moisena i Bagamoyo. Moisenas familj kampar pa utan sin mor. De har det svart ekonomiskt men var vid gott mod.

skog m.m.

2009-11-27T15:09:00.002+02:00

Idag har vi haft styrelsemote med Tectona forest. I kvall ska vi traffa ambassadoren.

I morgon ska jag aka till Sandamela da familjen minns 11- arsdagen av Esperanca Berta's bortgang. Pa begravningen av Rosita i onsdags var det ca 1000 peroner! Folk klattrade upp i trad etc for att kunna se. Jag var dock hemma med Alexander i Maputo. Nu i helgen stannar Fidelia hemma med honom, sa han slipper bilresan som ar lang och ev varm. Vadret vaxlar mellan varmt och molnigt, fuktigt ar det dock och i natt regnade det igen.

Vi mar bra, ha det sa gott

Alexander ar dopt!

2009-11-23T16:26:00.003+02:00

I lordags doptes Alexander hemma hos svarfar. Det var en fin hogtid med vanner och familj narvarande, aven via skype! Efter dopet och maten sa sjung alla mostrar och fastrar och turades om att bara barnet. Till sist sov han pa en madrass mitt pa golvet medan alla lade ner sina gavor till honom, runt omkring honom. Han var Kung for en dag!

Igar dog Dinis mamma Rosita, 96 ar gammal. Sa nu byter vi fokus fran dop till begravning pa onsdag. Hon kommer att begravas i Zandamela. Flera personer har halsat pa idag och bett boner har hemma. I liv och dod gor man allt tillsammans pa afrikanskt vis.

kylan fortsatter

2009-11-19T09:46:00.002+02:00

Temperaturen ligger kvar runt 20 grader i Maputo, lite blast och regn oxa.

Jag spelade golf i forrgar och var nara at gora min forsta hole in one i livet! Pa hal 8, ca 125 meter, i maputo rullade bollen mot halet, vred till i halkanten och stannade 2 cm fran halet. 5 personer var vittnen sa det hade kunnat bli ett champangekalas. Nu far det vanta ett tag till...

Betlehemskallender

2009-11-17T08:34:00.002+02:00

Idag firade jag masa med mina studenter i chamnaculo. Den borjade redan 5.45 pa morgonen. Jag gav dem adventskallendern som vasteras stift har gjort om Betlemhemsmuren. se mer pa www.byggenbro.se Jag ska ge kallendern till skandinaviska skolan ocksa. Igar gav jag den till Roger fran Cunecticut sa jag ar en bra kolloportor.

Det var roligt att traffa studenterna igen och jag berattade om hur det ar att vara pappa i sverige. De skattade gott att jag byter blojor m.m.

I sondags var vi i Culula och firade massa. Vadret ar kallt nu vilket ju ar bra for alexander. Vi har jacka pa honom nar vi ar ute.

Jag traffade ocksa Bato igar pa Mundos. Vi satt och pratade lange.

ha en bra dag!

fotboll

2009-11-14T19:34:00.002+02:00

Idag vacktes alexander av att alla bilar borjade tuta. Det var mocambique som besegrat Tunisien med 1-0 i fotboll och darmed kvalifiserat sej for afrikanska masterskapen. Segern betydde ocksa att Nigeria kom till VM pa Tunisiens bekostnad.

Jag klippte mej idag, men det tog tid da frisoren stod och gralade med en annan kund. Varmen var mindre patrangande idag och alexander har aterfatt sin apetit.

Tillbaka i Maputo!

2009-11-13T14:34:00.002+02:00

Efter en god resa med TAP via Lisabon ar vi nu framme i Maputo. Alexander var riktigt snall under resan och fick inte int i oronen av flyget. Det var bra att stanna ett dygn i Lissabon, det gjorde resan mindre tung. Det var runt 20 grader i LIssabon och vi at lunch ute pa en servering.

Har i Maputo ar det 39 grader. Alexander blev trott av varmen men efter ett uppiggande bad kunde han somna och nu ar han sej lik igen!

allt ar alltsa bra med oss!

Bloggen avslutas!!!

2009-06-15T11:29:00.000+02:00

Hej,
Tvärtom mot vad jag utlovat kan jag nu meddela att det blir ingen direkt fortsättning på denna blogg. Jag och Fidelia väljer att lägga upp bilder och annat på facebook istället. Mocambique-bloggandet var mycket roligt men jag börjar inse att jag är tillbaka i Sverige och blogg-motivationen har bedarrat betänkligt!

Men kanske kanske kommer det bli mer bloggande senare, men då inte i form av en dagbok utan kanske mer som debattinlägg eller funderingar kring vår samtid.

Men, eftersom jag vet att några väntat på en bild på underverket så kommer här en avslutande blogg bild: Alexander.

Ett resultat av vistelsen i Maputo...

Åter i Rättvik

2009-01-26T21:18:00.003+02:00

En temperaturskillnad på ca 55 grader mötte oss när vi kom upp till Rättvik! Från 35 i Maputo till -20 i Rättvik...

Nu börjar en ny och till viss del ny tid av mitt liv. Fidélia och jag bosätter oss i Rättvik och vi har nya händelser att se fram emot. Om allt går väl så kommer vi barn någon gång i tidig sommar. Vi har redan varit i kontakt med vården och kan bara konstatera att den fungerar väl i sverige! Läkare och sjuksystrar visar mer omsorg och har mer tid här än man kan drömma om i Maputo. Härligt att se! Problemet ed både polis och sjukvård i Mocambique är ju att den egna lönen förbättras bara genom att man "extraknäcker" med så många patienter och förbrytare som man hinner med på en dag.

Det är svårt att sammanfatta 3 år i Mocambique på ett blogginlägg. Jag vet inte än vad det är jag kommer att bära med mej och minnas av Mocambique i framtiden. Det får sjunka in och bearbetas lång tid framåt. Många var med på flygplatsen och vinkade av oss. Gästfriheten, värmen, tacksamheten, glädjen och artigheten är några exempel på vad jag kommer att bära med mej. Men också hur hårt många tvingas slita för att få livet att gå ihop, och hur det mot alla odds ofta lyckas gå i hop.

Det har varit tre väldigt rika år med bröllop som grädde på moset. Jag är glad över att jag bloggat regelbundet. Jag hoppas snart kunna sätt amej ned och läsa igenom vad jag gjort och upplevt!

Tack svenska kyrkan för förtroendet att åka ned till Mocambique och arbeta! Tack till Lebombostiftet för allt ni lärt mej och låtit mej var en del utav! Tack seminarister, vänner, familj och kollegor.

Till sist en bön om att mocambique ska utvecklas på ett bra sätt. Att fler ska få del av rikedomarna men att man bevaras från det värsta av den västerlänska s.k. kulturen.

Gott nytt år!

2008-12-30T16:22:00.002+02:00

I dag slutade det regna efter att ha varit skyfall i ett par dagar. I söndags var det nätt och jämt att jag kunde åka tillbaka från kyrkan då centrala Maputos vägnät var vattenfyllt!
Uppe i Inhambane stängdes riksvägen av pga regnet. Tragiskt med regnet i Mocambique som var så efterlängtat av alla, men när det kommer kommer det för mycket för snabbt. Många har tvingats evakueras från sina hus.

I Bagamoyo tog vi farväl i söndags och Moisena gav tack i kyrkan för sin operation. Henns familj slaktade en get som vi åt på eftermiddagen. Vi fick en fin skål av församlingen. Min predikan handlade litet om medicinmän bl.a

Nu ska jag inte predika mer förrän jag är i Sverige! Ska bli kul att komma hem och träffa er alla igen. Här återstår mest packning och åter packning just nu och förtås... Ett riktigt gott nytt år!

Johan

Despedida 1

2008-12-21T19:27:00.002+02:00

Idag tog vi farväl av St Monicas församling. Efter gudstjänsten tackade vi för oss och alla kom fram till koret och tog avsked. Som minne av församlingfen fick vi två burkar med honung vilket skulle symbolisera att vårt förhållande är "sött", dvs gott.

På eftermiddagen kom Moisenas föräldrar förbi och hälsade på. De hade med sej grytlappar, brödpåse samt en klänning som Moisena sytt åt oss på sin sykurs. Det var väldigt roligt att se vad hon redan lärt sej göra med symaskin.

Grön jul

2008-12-19T15:42:00.002+02:00

Enligt almanackan är det snart dags för jul ser jag. Om jag inte varit präst med predikouppdrag på julafton hade nog julen gått mej helt förbi detta år... drygt 35 grader varm i genomsnitt på dagarna och inga adventsljusstakar, igen adventskallender inga granar... Endast om man går till de exklusivare varuhusen i Maputo ser man att dekorationerna består av tomtar och Jesusbarn. Men de måste man vara intresserad av reklam, för tomtarna smälter ihop med alla andra extrapriser och erbjudanden och man läger knappt märke till dem. Om vem vill shoppa när det är närmare 40 ute? Högsommaren firas i Mocambique, nu är tid för strand och party och staden blommar upp något.

Jag och Fidélia ägnar mest tid åt att packa inför hemresan nu. Dessutom ska det avskedspredikas i de viktigaste församlingarna. Och så de sista inköpen på marknaden; en sådan häär finns inte i sverige

...så en skön och grön jul på er alla!

Thabo Mbeki...

2008-12-12T18:23:00.002+02:00

...höll ett av de avslutande föredragen på AACC som avslutades idag på eftermiddagen. Mbeki talade om vårt tema, Lasarus och orden "Africa, go forth in faith! Ett litet bibelstudiem signerat Sydafrikas expresident alltså! Talet lovordade AACC som en av de viktiga krafterna för ett bättre Afrika. En av få (ända?) organisationen som enar folk från hela afrika!

Generalsekreteraren talade efgter Mbeki och hade faktiskt modet att ta upp Zimbabwefrågan. Han tackade Mbeki för den tid han lagt ned på fred i Zimbabwe men utmande honom också att gå vidare och bli den man som faktiskt bidrar till förändring och nystart i landet. "Det handlar inte om huruvida vi tycker mindre om Mugabe, det handlar om att vi älskar det Zimbabwiska folket så oerhört mycket mer..."

För att sammafatta mötet rent personligt känner jag att det här var en viktig avslutning på min tid i Mocambique. Efter tre år i den Mocambikiska myllan var det nog dags att få utmanas och lyftas av den ekumeniska rörelsen. Det finns verkligen en kraft som jobbar hårt och vill förändra Afrika, med mängder av kunskap och erfarenhet. Det blev också tydligare för mej vad den ekumeniska rörelsen står för och vill.

Igår firade vi Lucia i Anglikanska kyrkan, inte AACC men den skandinaviska skolan. Jag talade till barnen och berättad en saga.

Kvinnor och Zimbabwe i fokus

2008-12-10T21:58:00.003+02:00

Mitt löfte att skriva varje dag visade sej vara tomt...
AACC mötet fortsätter med full kraft men mycket tid att blogga blev det inte!
I går var jag på ett miljösminarium om klimatet, vi var tyvär inte så många. Det är första gången som AACC har miljö som ett av sina huvudämnen. Vi fick lära oss att bara ca 3,5% av världens alla växthusgaser kommer från Afrika. En nyttig påminnelse mitt i all Maputos dieselrök... Man talade i alla fall om ett gemensamt ansvar och många hoppas förtås att Afrika ska hoppa över hela kol och olje-fasen i sin tekniska utveckling och direkt hoppa på solenergi och vind och vattenkraft. Solkraften torde ha en enorm potentioal här, men våra 4-5 regndagar per år!

Mäns våld mot kvinnor är det stora temat så här långt och man gör ett tydligt och radikalt försök från AACC´s sida att stärka kvinnans värdighet i Afrika. Man hade en mycket bra morgonbön igår som i bönens form dramatiserade hur kvinnor förslavas, omskärs, säljs, omyndigförklaras och förakktas på 1001 olika sätt på denna kontinent.

Idag deltog jag på ett möte om Zimbabwe. Flera representanter från Zimbabwe eller fok som arbetat i Zimbabwe talade om nuläget. En läkare beskrev att TV-bilderna från Etiopien på 80 talet är den bild som bäst beskriver hur många har det i Zimbabwe idag. Inga journalister får ju visstas i landet så vi får väldigt lite information om den kollaps som pågår, menade hon. Människor svälter bokstavligen ihjäl. Förhoppningsvis vågar AACC göra ett uttalade som är lite kraftigare än det många grannländers poltitiker har vågat göra.

ciao för nu!

Inledningsbön

2008-12-07T22:26:00.002+02:00

Första dagen har nu passerat av AACC 9th general assembly.
Inledningsgudstjänsten hölls på Maputos basketarena och var inte helt fullsatt. Alla hade nog inte kommit eller hunnit få korrekt information. Det var dock fint med bl.a en stor konferenskör. På eftermiddagen var Joaquim Chissano och nuvarnade presidenten Armando Guebuza med på seminariet bl.a.

Inledningsbönen löd:

"Omvandlade Gud, medan vi samlas under temat "Afrika, gå ut i tro", påminn oss om att ditt uppväckande av Lasarus tillbaka till livet är en gudomlig inbjudan, ett orubbligt hopp för alla människor på vår kontinent. Omskapa din kyrka idag. Omvandla oss så att vi varje dag lever som omvandlare. Låt oss uppfyllas av viljan att bli öppningar för liv. "

All African Council of Churches!

2008-12-06T21:38:00.004+02:00

I morgon börjar den stora ekumeniska konferensen med AACC i Maputo. Deltagare från världens alla hörn är med och deltar under en vecka. Jag har idag träffat 7 svenska deltagare bl.a. Tyvärr var det struligt redan från början; deltagarlistorna i receptionen var utskrivna utan ordning! Namnen var inte sorterade på vare sej land eller bokstav eller något alls! Mycket frustration i köerna alltså när alla fick leta efter sitt namn själva för att kunna skriva in sej. I receptionen satt en unga mocambikanska som inte talade engelska... Jag blev själv en av dem som ännu inte hunnit bli registrerad.

I morgon drar det dock igång det hela, med öppningsgudstjänst i Basketarenan Maxaquene.
Jag hoppas kunna raportera här dagligen från mötet.

Esperança Berta 10 år efter olyckan

2008-12-01T12:05:00.008+02:00

Vi hanterar minnet av de döda på väldigt olika sätt i Moçambique och Sverige. Ännu ett exempel har jag fått uppleva den gångna helgen samt även helgen innan. Esperança Berta, Fidélias mor och Biskopens fru, dog den 26 november för 10 år sedan. Förra helgen uppmärksammade de närmast sörjande hennes minne vid graven i hembyn Zandamela. Då var vi ca 60 personer samlade i en enkel högtid med nedläggande av blommor vid graven efter en mässa i kyrkan. Några höll tal och några hade skrivit sånger som tackade Gud för Bertas liv.

Nu i helgen samlades ca 400 personer i en mer officiell semoni vid den plats där hon förolyckades. Olof Lövestam från Svenska kyrkan var också där och framförde hälsningar. De var 7 personer i bilen när olyckan inträffade, förutom biskopen och Berta så var två av Fidelias bröder med samt två internationella gäster från England; Elisabeth, Linda och Robert. Både Elisabeth och Robert var med i helgen. Elisabeth var den som var svårast skadad av de överlevande och hon vårdades länge både i Mocabique och London men är idag nästan helt återstäld. Hon berättade att Gud förskonat henne genom att redara ut alla minnen från olyckan. Det kändes väldigt stark att både Robert och hon var med. I gudstjänsten fick de en uppgift som aldrig varit möjlig att ens komma på i sverige tror jag. De fick bära in, i evangeliprocessesionen, en liten model av den bil som de färdades i, en Land Rover. De var fyra överlevande som bar in bilen tillsammans. På bilens tak hade man tejpat fast en bibel. När jag hörde om dessa planer tänkte jag att detta kommer ju bli helt traumatiskt. Men tro det om ni vill, det blev jättebra! Det kändes mer lekfullt än dystert och de firade livet och inte döden. Symbolismen man ville förmedla var att Den resa som de gjorde då ännu inte avslutats. Deras uppgift att sprida evangeliet tog inte slut för att bilen krockade. Hela platsen Zove, en liten mycket fattig by, andas hopp och framtidstro på grund av olyckan. I Bertas namn har man byggt en kyrka, en skola, brunn och ett hälsocenter.

Vi sov alla på golvet i kyrkan och jag kunde inte sova mycket. Hela natten framfördes musik av olika grupper från olika församlingar, med trummor och dans. Söndagens gudstjänst började kl 6 så vi kunde åka de 90 milen hem redan kl 8!

Idag får vi också ägna en tanke åt de 1,5 miljoner i Mocambique som lever med HIV på den internationella aidsdagen. Dagen uppmärksammas här med konserter och mycket annan information.

Valtider och studentdag

2008-11-17T21:21:00.003+02:00

Idag är det den internationella studentdagen, den 17 november. Studenter i Maputo har marcherat genom Maputos gator och krävt bl.a att det ska vara lättare för studenter att få arbete. I kyrkan samlades Anglikanska studentrörelsen och jag ledde en veckomässa med dem. Vi talade lite om skilnaden mellan kunskap och vishet bl.a.

På onsdag, den 19:e, är det "kommunalval" i hela Mocambique. Valrörelsen syns bra nu mot slutet. Öppna bilar åker omkring med männsikor på flaket och de viftar med flaggor, tutar och ropar i högtalare. Mest syns FRELIMO förstås, som ju har mer pengar och mer supporters. Även i TV syns FRELIMO med bla reklam bestående av Mocambiqiska kändisar som talar om att de ska rösta på FRELIMO. I Beira, provinsstad i Sofala, kan det dock bli en spännade valupplösning. RENAMOS starke man har hoppat av och bildat en egen oberoende valkampanj.

I Maputo märks det också att det är val för det görs förbättringar som syns. Bl.a har man nya fina sopbilar som regelbundet samlar upp skräp, och de som arbetar med soporna har munskydd på sej. Senaste månaderna har också flera korrumptionshärvor börjat nystas upp. En högt uppsatt chef på Maputos flygplats är häktad och en minister likaså. Det känns välbehövligt.

Nu regnar det och det är åska i luften. Det har regnat flera nätter i rad vilket landsbygden verkligen behöver. I kyrkan har vi bett om regn sedan flera veckor.

Synoden i Maciene 2008

2008-11-06T07:21:00.007+02:00

Förra veckan var en av de intensivaste sedan jag kom ned hit. Vi präster var i vackra och sköna Maciene, en plats jag älskar mer för varje gång. Där finns ett stort lugn i naturen och människorna är så oförstörda av stress och andra nutidsjukdomar. Vi var dock där för att arbeta intensivt från morgon till kväll. De första tre dagarna hade vi det årliga prästmötet. Det består mest av rapporter från de olika församlingarna. Ett ämne som kom upp och diskuterades var häxkraft och trolldom, ngt som de flesta församlingar på landet upplevde som ett reellt problem. Bland annat hade några stött på att några familjen tvingats att lämna bort sina döttrar till andra familjer, för att betala av moraliska skulder som de ärv av sina förfäder. Ett possitivt inslag i mötet var att vi varje morgon hade en timme tyst meditation tillsammans! Det vill jag rekommendera även för svenska prästmöten!

Efter prästmötet tog Stiftsfesten vid. Denna helt galna tillställning då mer än 1000 personer åker till Maciene utan att ha någonstans att sova. De har program i kyrkan hela natten med sång, körtävling och rapporter från de studiegrupper som arbetade under lördagen. Jag gick och la mej kl 22... På söndagen bad vi vid kyrkogården och gjorde fint på gravarna innan den stora avslutningsmässan tog vid då vi marcherade genom huvudgatan och avslutade med att inviga den nyrenoverade katedralen! Den har blivit väldigt fin och ni som varit där kommer knappt att känna igen er.

På måndagen fortsatte aktiviteterna direkt. Nu med kyrkomöte, eller synod som man säger här nere. Alla präster är självskrivna i synoden, (-även jag!), övriga 50% är lekmän som valts ut i de olika distrikten. Jag valde till min egen förvåning att ta på mej en ganska aktiv roll. Å ena sidan ska jag ju lämna stiftet och ville inte lägga mej i inre angelägenheter. Å andra sidan är jag ju här för att kunna ge andra perspektiv än de som redan finns. Ett av mina inlägg kom faktiskt med i protokollet som en rekommendation från synoden! Det var när vi pratade om stiftets HIV- och Aidsarbete. Jag föreslog att stiftet skulle våga prata mer öppet om värdet av att kondomer används och finns tillgängliga och att man skulle se kondomer som en hälsoprodukt och inte som något som förknippas med synd. Jag visste att detta var en kontroversiell ståndpunkt då många präster har en nästintill katolsk syn på preventivmedel. Till min stora lättnad så fick jag medhåll från både domprosten Carlos och biskopen och det blev alltså en slags rekommendation av det hela!

Ett annat ämne som diskuterades mycket var om lebombostiftet skulle öppna upp för prästvigning av kvinnor. Padre Juliao hade förberätt ett väldigt fint inlägg till försvar för kvinnors rätt till prästvigning. Även debatten som följde visade att många präster är öppna för en förändring och många redovisade hur deras tänkande förändrats under de senare åren. Några av prästerna, inte minst bland de yngre som arbeter på landsnygden, hade väldigt lite på fötterna och de deklarerade sitt motstånd mot att prästviga kvinnor på väldigt bräckliga grunder. Deras argument var dock så uppenbart svaga att de inte ens behövde bemötas. De handlade mest om att "kvinnor har större krav på renhet och hygien, och de skulle aldrig klara av att bo på seminariet" och liknade argument... Intressant var att ingen präst hade teologiska argument mot prästvigning av kvinnor utan endast praktiska argument. Några menade att man kan inte vara präst i Mocambique utan att ha en prästfru som tjänar församlingen tillsammans med sin man, men var kan man hitta en man som är beredd att arbeta oavlönad? När det röstades behövdes 2/3 majoritets beslut för att godkänna en nyordning. 23 röstade för, 10 röstade emot men hela 22 stycken avstod och förslaget gick därför inte igenom. Biskopen deklarerade att han för egen del fullt ut respekterar och accepterar att andra biskopar prästviger kvinnor och att gästande präster från andra stift kan tjänsgöra i mässor i Lebombostiftet oavsett om de är kvinnor eller män.

Mycket annat diskuterades naturligtvis också under det 3 dagar långa mötet. Hur utveckla kyrkans skolor? Hur förändra teologiutbildningen? Hur kan prästfruarna få bättre utbildning? etc etc. Man noterade i protokollet det goda samarbetet med vänstiftet Västerås och Svenska kyrkan och andra partners. Jag fick tillfälle att berätta vad samarbetet betyder för oss i sverige och jag sa att vi ber för dem i våra gudstjänster varje söndag!

St Monikas kyrka äntligen invigd!

2008-10-20T11:39:00.004+02:00

23 år försenat har nu St Monika i Malhazine, Maputo, fått sin kyrka invigd. Under gudstjänsten igår fick vi höra om församlingens historia. Den socialistiska regimen här tillät inte att mark uppläts åt kyrkor under 80 talet. Den första mässan som hölls i församlingen leddes av dåvarande Ärkebiskopen Desmund Tuto 1987. Han ledde en mässa med bön för fred i Mocambique samt slut på Apartheid i Sydafrika. Platsen uppläts då av en privatperson och sedan har församlingen hållit sina sammankomster på den platsen, fram till regeringen ändrade sin inställning till religion några år senare.

Det här är den 3 kyrkan som jag ser på platsen sedan jag började jobba där för snart 3 år sedan. Först fanns "dubbelkyrkan", dvs man byggde denna nya kyrka över den gamla. Sedan kom explosionen då "Paihol" förtörde stora delar av Maputo och den kyrkan föll ihop. Man byggde då en provisorisk kyrka bredvid nybygget och man använde grannhusets vägg som ena sidan på kyrkan.

I samband med invigningen döptes 25 personer och 51 personer konfirmerades. En präst från vänstiftet i Connecticut predikade. Kyrkan var överfylld och gudtjänsten varade i 5,30 timmar, från 8 till 13.30. Efterssom kyrkan var full förättades dopen utomhus så att de som inte fick plats också fick något att titta på. Även en av bibelläsningarna ägde rum vid dörren. Det var dessutom en solig dag... Blir konstigt i Sverige när man inte behöver vrida ut svetten ur mässhaken längre!

Efter en enklare måltid inne i kyrkan for vi vidare till nästa gudstjänst i Chamanculo. Här togs den nya böneboken på Rhonga i bruk, men tal, sång och dans runt altaret. Donationen kom från Connecticut och deras präst höll ett tal där han sa det är ovanligt att dana runt altaret i Connecticut, men att han hade uppskattat det i St Monika på förmiddagen. Detta fick Biskopen att åter leda hela församlingen i en ringdans.

När man läser afrikansk kyrkohistoria förtår man hur mycket bibel och böneöversättningar till lokala afrikanska språk betyder inte bara för kyrkan. På samma sätt som Gustav Vasas bibel på svenska blev riktmärke för det svenska skrivspråket blir bibelöversättningarna till lokala språk här riktmärken och ofta den ända litteratur skriven på lokalspråk. Många menar att bibelöversättninger, trots att de i en trångsynt mening skulle kunna anses vara utslag av kollonialsim, samtidigt är ett verktyg för afrikanisering och stärkande av lokala identiteter.

Nästa vecka är det prästmöte i Maciene, följt av Stiftsfest under helgen samt efterföljande synod, kyrkomöte. Mycket att berätta i nästa blogg med alltså!

Allt väl, Johan

Sjung mot Malaria

2008-10-10T13:22:00.003+02:00

I går firade nätverket "Fazer recuar a Malaria" 6 år, där biskop Sengulane är ordförande. Närverket samlar inte bara kyrkor utan även myndigheter och andra NGO´s. På dagordningen stod planer inför oktober 2011. Oktober då man då är förberedd för regnperioden som försvårar situationen med malaria. Jag börjar kunna en del om malariabekämpning nu men lärde mej ändå några nyheter. Jag fick reda på att även djur kan vara bärare av malariaparasiten. Det måste ju försvåra bekämpningen avsevärt, då det alltså inte räcker att alla människor skyddar sej mot myggbätt för att malarian ska vara utrotad. Mötet var dock hoppfullt om man hoppas att kunna utrota malarian helt. 95% av all malaria i världen återfinns i 35 länder, varav 30 i afrika! 1 miljon människor dör i malaria varje år. Regeringen här satsar på kemisk bekämpning med DDT inne ihusen. Man uppmanar alla hushåll att öppna dörrarna för besprutningsmannen som ska komma en gång per år. WHO har godkänt att DDT får användas då den tydligen kan riktas motjust den malariabärande myggan och inte dödar alla myggor. Vi uppmanades att även kontrollera att den som besprutar verkligen häller i bekämpningsmedel och inte bara vatten i sin tank! Regeringen har även som mål att tillsammans med "Fazer recuar a Malaria" att varannan mocambikan skaha ett myggnät inom några år. Myggnätsutdelning är nätverkets främsta aktivitet.

Intressant var att lyssna på en traditionell "doktor" som var där. Han efterlyste att de traditionella helarna skulle få mer utbildning om malria så att de bättre kan känna till symptomen. Även företrädare för nätförsäljarna var där. De sa förtås att det är billigare att köpa ett nät än att behandla en sjukdom. Däremot sa de att det är dyrt att göra reklam för näten. Därför uppmanades musiker och körer att skriva sånger om malaria och hur man skyddar sej. Mannen på bilden ovan har redan börjat!

I veckan har vi även haft besök av Selina. Hon deltog på en konferens anordnad av Diakonia. Vi tittade på några av kyrkans projekt men han även med en safaridag där vi fick se många djur. Selina och jag har aldrig träffats tidigare men det roliga är att vi växt upp i samma hus: Prästgården i Tillberga!

Igår hade ungdomarna som var i sverige ett möte med mej och biskopen då de avrapporterade sin resa. Det finns spännade planer på att utveckla vänstiftssamarbetet mer mellan olika åldergrupper. Mocambikanernas analys av vad som är svenska kyrkans stora behov är att vi behöver mer åldersintegrerande aktiviteter. De sa att vi har barngrupper, ungdomsgrupper, ungdomskörer och syföreningar och kyrkokörer men att de olika åldrarna nästan aldrig möts. Det stämmer att man umgås mer blandat här i Mocambique. Vid födelsedagskalas tex är alla med; vänner och hela tjocka släkten på samma gång.

Nu i helgen väntar bröllopsdagsfirande samt deltagande i en ny omgång av äktenskapsskolan...

Grattis Fidélia

2008-10-02T08:15:00.004+02:00

Igår firade vi Fidélia som kanske firade sin sista mocambiqanska födelsedag på länge. Det började svenskt med att jag väckte henne med tårta och presenter. Lunchen åt viute på en resturang där man får grilla själv. Ett väldigt trevligt ställe där de ställer fram små grillar på borden och så lägger man på färdig kryddat kött och frukter på griller efter eget behag.

Sedan hade jag gjort upp med hennes bror Bruno att vi skulle utrymma huset så att familjen kunde planera en överaskningsfest inför kvällen. Eftersom vi flyttar till sverige ville de fira lite extra i år trots att det inte var en jämn födelsedag. Vi gick på bio kl 18 och såg filmen om Henrik VIII, riktigt bra faktiskt.

Efter filmen skulle vi officiellt gå på ännu en resturang, men vi var tvungna att hämta kameran hemma först, som vi hade "glömt". Huset var helt nedsläkt och hunden såg snäll med förtvivlad ut. Vi gick in i huset och då var det som om "Happy birthday to you" exploderade inne i köket. Jag blev återigen påmind om att "familjen" inte bara är bröder utan det var säkert 30 personer inträngda i huset. Jag blev lika överaskad som Fidélia! De hade med sej mat och tårta. Hon blev väldigt glad och vi hade båda två en härlig födelsedag.

Diktator för demokrati

2008-09-22T12:06:00.002+02:00

"Jag är en diktator, men en diktator för demokrati!" Med dem orden så har väl Afonzo Dhlakama, partiledare i RENAMO, definitivt gett årets valsger till FRELIMO, ...igen. I år är det val till de lokala myndigheterna. Mycket har handlat om RENAMO's ledare som fått mycket kritik för att söndra sitt parti innefrån. RENAMO hade en kandidat som kunde fått många röster i valet; Simango, men Dhlakama sparkade honom efterssom han enligt folkmun, var för populär och hotade Dhlakamas ställning. Simango kommer nu kandidera som en oberorende politisk kraft. FRELIMO har också enhälligt valt att president Guebuza åter ska vara deras presidentkandidat vid nästa års presidentval.

Är sydafrikas nya president också en diktator för demokrati? Jacob Zuma anses av många vara en djupt kriminell och stöddig person. Han "köpte?" just sej fri från rättegången som var riktad mot honom, anklagad för korruption. När vi pratar om sydafrikansk politik så är många oroliga för vad som komma skall. Våldet ökar, fler har mördats i sydafrika under ANC regeringstid än under 50 år av apartheid. Många tror att fotbolls VM kommer att bli en katastrof, utan fungerande kommunikationer och brist på el. En del tror också att Jacob Zuma kommer att byta ut ministrar så att det bara kommer att finnas zulos på ledande poster. Detkommer att bli hårdare tag mot brottslighet vilket en del välkomnar även om det är på bekostnad av männsikovärdet. Mbeki anklagas för att intresserat sej för lite i inrikesfrågor.

I onsdags kom ungdomarna tillbaka från Sverige efter tvåveckorsbesöket i Västerås stift. De riktigt lyste av glädje och tycks ha haft det riktigt bra. De deltog i regnigt Rock for Moc och ett internationellt seminarium på stiftsgården Rättvik. De hade många intryck av sverige men bland andra framhölls hur rent det är, hur automatiskt allting är; dörrar som öppnas och larmade varor i butikerna, inga beväpnade vakter vid husen/butikerna och få poliser.

I denna vecka ska jag delta i två "dödsmässor", en ikväll och en på torsdag. På årsdagar högtidlighåller man sina avlidna släktingar med mässor. Ikväll är det vår bröllopsfadders bror som ska högtidshållas på ettårsdagen av sin död.

Sydafrikas Grand Canyon

2008-09-10T08:18:00.003+02:00

I Måndags var det Mocambikansk helgdag, "Dia de Vitoria". Vi passade på att ta långhelg med vår vän Dr Olle. Han var vår reseledare på en väldigt fin rundresa i Sydafrikanska Lowweld, just väster om Krugerparken. Här ligger bl.a Blyde river canyon med hissnande utsikter och ringlande vägar utmed bergssidorna. Vi började resan med en övernattning i Nelspruit, där vi gjorde lite inköp och även hämtade medicin till Diakon Manuels benoperation som ska äga rum på fredag.

Därifrån åkte vi via White River till Sabie och Graskop. Nära Graskop ligger "Gods Window" på 1 650 meter höjd där vi tog utsiktbilderna ovan. Längs vägen dit passerade vimängder av skogsplantage med Tallar och Ecalypso. Luften var frisk och kall och påminde mycket om en klar höstdag i Norrland. Vi sov på ett hotel i Graskop och fortdatte sedan till Pilgrims rest, en ort som påminde om vilda västern, med bank, bar och kyrka. Allt i gammal Holländsk stil, mycket pytoreskt. Omgivningen är känd för den stora "Voortrekkers" vandringen som började 1838. Vandringen leddes av en svensk, Luis Trädgård, som kallas Luis Trichard i Sydafrika. Det var mestadels Boer (bönder med ursprung i Holland) som flydde från engelsmännen nere i Cap provinsen och sökte nya boplatser. De gick till fots med stora oxvagnar där de hade sitt bagage. Många dog förtås i Malaria och andra sjukdomar de de passerade Krugerparken och andra obygder. En grupp kom fram till Maputo, där Trichard ligger begraven. En annan grupp fortsatte norrut och bosatte sej i de områden som vi nu besökte. I Lydenburg besökte vi ett museem som visade den lokala historien med oxvagnar och bilder från Boerkriget och Voortrekkers. Där finns även en stor kanon kvar "Long Tom". Trichard var en lärdman som skrev dagbok under hela resan som finns bevarad. Enligt den stötte man på förvånandsvärd få andra folkgrupper under resan. Efter voortrekkers vandrade 100 000 tals boer samma väg och la grunden för det som man idag kallar för "Boerland". Mer än 100 år innan de uppfann aparthied.

Från Lydenberg fprtsatte vi vår resa genom berg (upp till 2200 meter höga) och dalar till Hazyview där vi bodde spartanskt mitt i naturen. Vi hade en flod med flodhästar alldeles utan för altanen. Vi avslutade vår "semesterresa" med att åka genom krugerparken, mest för att göra resan kortare. Vi hade en väldig tur och vi såg bl.a. Chitas med ungar samt 6 st lejon som just fällt en Zebra som de nu glatt delade på.

För att sammanfatta resan vet jag nu att den storslagna Sydafrikanatur som är känd från Kapprovinsen, den fanns aldelses runt hörnet! Sammanlagt körde vi inte mer än 80 mil under de fyra dagarna.

Nya vänner

2008-09-02T08:19:00.002+02:00

...är temat för Västerås Stifts inbjudan till ungdomar från Mocambique. I söndags vinkade vi av 10 förväntansfyllda ungdomar på flygplatsen som ska vara i sverige under två veckor. De ska vara med på Rock for Moc festivalen och på en internationell konferens i Stiftsgården Rättvik. "Nya vänner" är ett bra tema som visar på kyrkans perspektiv i relationerna med andra kyrkor och länder. Vi behöver inte slita vårt hår för att hitta meningsfulla projekt eller veta hur hur man förhindrar korumption. Vår mission är i grunden en annan, att hitta vänner i andra delar av världen. Denna vänskap, eller "Enhet i kristus" som man säger på fikonteologi, är grunden vårt vårt arbete. Den kan sedan leda till upptäckten att det också behövs ett gemensamt arbete. Hoppas ni får en bra Rock for Moc festival!

Minskat bistånd

2008-08-28T09:20:00.004+02:00

Sverige har beslutat att ge Moçambique mindre budgetstöd i år. Man skär ned biståndet med 43 miljoner dollar vilket gett en del uppmärksamhet här nere. Repressentanter för svenska ambassaden har intervhuats i TV och tidningarna skriver. I tidningen "Magazine Independente" skriver denna vecka en forskare på instututet för sociala och ekonomiska frågor att det kan komma ngt gott ur denna nedskärning. Rubriken för hans artikel är att "Om inte kampen mot korumption intensifieras minskar givarna sina bidrag. " Jag tror att det var precis det som den svanska ambassaden ville förmedla. Nedskärningen var en öppen och frän kritik mot hur regeringen arbetar och hur statsmakten fungerar. Regeringen i sej förmedlar dock ett annat budskap. Man beklagar bara att sverige sviker och man kommer istället be om att få dessa pengar från annat håll. Bakom sveriges kritik ligger bla en bankskandal och skvalpar. För ett antal år sedan tömdes en av de stora bankerna på pengar och Regeringen gick in och räddade banken med pengar från statsbudgeten. Hittentills har dock ganska litet gjorts för att spåra de skyldiga till "bankkuppen" och banken fortsätter att sluka biståndspengar. (ca 70% av stadbudgeten är bistånd utifrån.) De låntagare som inte betalar tillbaka sina stora lån anses vara från samhällets politiska toppskick och militär.

mais ou menos

2008-08-18T21:10:00.005+02:00

... det betyder plus eller minus, mer eller mindre eller si och så, som vi kanske skulle säga på svenska...

Om någon svarar "mais ou menos" på frågan "-hur mår du?" så betyder det ofta att det inte är så bra. Väldigt mycket i Mocambique är mais ou menos, även om de flesta först säkert skulle svara "Tudo bem!" , allt är bra...

Veckans expempel:
Min vän Manuel som är diakon i Sofala bröt benet i februari. Manuel var den seminarista som tog så mycket hand om mej när jag var ny i Maputo. Han visade staden och gav mej frukost på rummet m.m. Svenska kyrkan skänkte några motorcyklar till stiftet här nere för att underlätta för de som jobbar på landsbygden och ofta har många mil mellan sina olika församlingar. Manuel bleb påkörd av en chapa och togs in på sjukhus i Beira. När stiftet besökte Beira under en pilgrimsresa hälsade de på Manuel och upptäckte till sin förvåning att han inte var bra i sitt ben och de tog med honom till Maputo. Han lades in på militärsjukhuset och efter några dagar fick jag nys om att han var i Maputo. När jag besökte honom första gången hade han varit här i 10 dagar och träffat sin läkare två gången. Han gick på fysioterapi i väntan på operation som skulle bli av när hans doktor kom hem från semsestern. Hur mår du frågade jag. Mais ou menos svarade Manuel och visade upp sitt ben som ömmade och hade ett oläkt sår. Alla mina varningskockor började ringa och jag tog kontakt med en svensk ortoped som jobbar på centralsjukhuset i Maputo. Han lovade att komma och besöka Manuel som en vän till mej på besökstid. Han bad att få se röntgenbilder på Manuels ben och lät sedan meddela att Manuel borde lämna detta sjukhus så snart soom möjligt! Framförallt skulle han sluta med fysioterapi eftersom han gjorde skadan värre varje gång han använde benet! Nästa dag gjorde jag upp med stiftet om att han han skulle flyttas till centralsjukhuset och jag körde honom dit. Nu vet vi att läkaren uppe i Beira gjorde ett mycket dåligt jobb, kanske har han skadat en 25 årig grabb så att han aldrig blir helt bra, men nu hoppas vi att Matias ska kunna laga hans ben så bra som möjligt. Den cubanske läkaren i beira hade stoppat in en för lång spik i Manuels ben, han tänkte kanske att den passar "mais ou menos". Resultatet av denna långa spik är dels att Manuel inte kan böja knäet, dels att han fått infektioner i både knä och i höft. Dessutom så har en del av han brutna ben aldrig fixerats fast utan ligger nu löst i låret och har börjat ruttna. En benpipa ligger snett mot spiken och har krökts. Nu säger läkare Matias att det är en kamp mot tiden, den krökta benbiten kan fortfarande rätas ut innan den stelnat förhoppningsvis. Hade jag inte råkat känna en svensk ortopedläkare i Maputo hade Manuel fortfarande legat och styrketränat på militärsjukuset...

Jag skriver mest denna berättelse för att ge en bild av mocambikansk sjukvård. Varje vecka hör vi berättelser om människor som dör eller blir fel- eller obehandlade på sjukhusen. Manuel är bara en i mängden. Läkarna får ändå sin lön, aldrig blir någon ställd till svars. Det handlar inte bara om fattigdom, utan om ett land där en vanlig människas liv faktiskt inte tycks vara värt särskilt mycket. Eller ska vi säga mais ou menos. De som inte får den vård de behöver ger upp, finner sej i sitt öde och vet att det inte lönar att klaga.

Cement i kollekten

2008-08-11T10:30:00.002+02:00

Den 13 oktober hoppas St Monikas församling att deras kyrkobygge ska vara tillräckligt klart för en invigning. De sjunger psalmer och ber böner om att deras hopp inte ska brista utan att de i tro ska bygga vidare. Igår hade många med sej en säck sement till kyrkan, 23 säckar fick man in. Alla hade fått i uppgift att gå ihop i 2 och 2 familjevis och ta med sej en säck tillsammans. Erfanrenheten visar att kyrkan får in mer i kollekt om man tar med sej saker än pengar. Kanske en idé att använda i sverige med? Men vi är väl för praktiska för det? Dessutom betalar ju kyrkorådet för alla ombyggnader i vilket fall som helst... Skämt åt sido, det finns något vackert i att bygga själva och att alla deltar som kanske har större värde än att det blir snyggt och proffsigt gjort. Den här kyrkan kommer inte bli Maputos finaste men den kommer att ha en stolt församling som ägare! Jag har ju bidragit med lite pengar som jag fått av vänner hemma i sverige. Det känns helt rätt att ge ett litet men värdefullt bidrag, men inte för mycket så att församlingen här passiviseras. Nu blev det istället till en inspiration att det går att se målet, men den lokala församlingen måste fortfarande göra det mesta.

I September kommer 10 ungdomar från Lebombostiftet att åka till västerås stift för att delta i Rock for Moc, besöka församlingar och delta i en konferens i Rättvik. Temat för ungdomarna härifrån kommer ska vara "att bekläda Guds ord" eller att ""göra vackert" Guds ord", i handlingar, ord och gudstjänst.

Hemma hos oss sitter vi mest och ser på OS! Grattis kina till en imponerande öppningsceremoni!

Vår i Maputo?

2008-08-04T15:47:00.004+02:00

Om det finns något som heter vår i Maputo så kanske det är nu. Blommor börjar slå ut i trädgården. Mycket till vinter har det inte varit, det var kallare förra året. Tror inte att det varit under 12 grader på nätterna i år. Några nätter har vi dock använt vårt värmeelement.

Igår firade församlingen Saõ Estévaõ 30 år och jag var ditbjuden som präst. Som tur var fick jag dock reda på kvällen innan av en slump att jag inte var predikant vilket besparade Fidélia en del översättningsarbete. Predikan var dock klar och skulle handla om Olle Carlsson som hade sommarprogramm i P1 i början av juli. Däremot fick jag döpa en liten pojke som heter Edivaldo.

I går var en historisk dag för mocambikisk fotboll. "Os Mambas" var i sin första final någonsin. Sydafrika vann finalen med 2-1 med mocambique spelade den bättre fotbollen. Det var en cup för alla länder som ingår i SADEC, dvs hela södra afrika.

ciao!

Utvärdering av fest

2008-07-23T11:10:00.002+02:00

I söndags medverkade jag i gudstjänsten i Thlavane. De hade utvärdering av 100 års jubiléet som en del av gudstjänsten. De fanns en hel del intern kritik; folk som arbetat för lite, musiker som fått för lite uppskattning, varför blev mannen som höll upp en tältpinne under hela gudstjänsten aldrig avbytt?, etc etc. Jag kunde dock glädja dem med att för mej som utomstående så var 100 års jubiléet väldigt bra. I stort sätt så var de väldigt nöjda själva också. Efter gudstjänsten firades med mat. De delade på en get. Jag och Padre Elias fick äran att dela på huvudet! (...Nej. det är inte så gott, man är väl ovan med själva konsistensen...)

Elias tyckte dock om min predikan, som i stort sätt var en upprepning från föra söndagen om att inte låtan TV'n alltid stå på. Han beslutade att min predikan ska finnas med i den minnsebok om 100 års jubiléet som kommer att publiceras! Jag och Fidélia överlämnade också vår gåva till församlingen, ett fotoalbum med bilder från jubiléet.

För övrigt har jag just läst ut sista delen av Stig Larssons triologi om Millenium; Män som hatar kvinnor, Fliickan som lekte med elden och Luftslottet som sprack. Aldrig har jag streckläst så mycket bok på så kort tid. Rekommenderas varmt! Igår såg vi även DN-galan på TV. Skönt att se att ni har vackert väder där hemma!

cião!

Lambeth

2008-07-15T09:49:00.005+02:00

Nu när EM är över så får vi spela fotboll själva istället. Nästan roligare det... Min senaste predikan handlade om TV tittande. För första nästan gången sedan jag kom ned hit kom det fram personer och tackade för predikan. Trodde att man inte gjorde det här nere men tydligen var det jag som inte höll måttet... De tackade för att jag pratade om att TV'n måste stängas av ibland. För det mesta står tv'n på här nere, men till skillnad från i sverige så finns ingen censur för barnen. Varken TV eller föräldrar tycks bry sej om att barnen ser våld och döda kroppar ensamma hemma med sina syskon. Nyheterna varnar aldrig innan de vissar bilder från någon olycksplats eller skottlossning.

Just nu är det terminsavslutning för mina studenter och jag har gett prov i engelska och kyrkohistoria. Ikväll kommer de som läser på distans hit och skriver sina prov.

Förra veckan råkade jag köra in i en annan bil. Det var väl bara en tidsfråga innan det skulle ske. Jag är imponerad över att jag kört hät i 2,5 år utan någon inblandning hittills... Lyckligtvis gick det bra för oss båda, den andra bilen fick dock kraftiga plåtskador. Underbart att ha en bilförsäkring!

I morgon börjar Lambethkonferensen i England, där ca 800 anglikanska biskopar träffas. Vad jag har förtått så är det bara två som inte är inbjudna. Dels Robinsson som är homosexuell. För mej är det obegripligt att han inte är inbjuden. Om kyrkan tycker att han inte ska vara biskop så får man väl sparka honom eller avsätta alla dem som deltog i hans biskopsvigning. Han själv har ju aldrig hymlat om vem han är. Den andra som ej är inbjuden är en Mugabevänlig biskop i Zimbabwe som säger att alla anglikaner är homosexuella. Han har det som förevändning för att låte Mugabes folk förfölja anglikanerna...

Tyvärr kommer väl de flesta som ser på TV om konferansen skaka på huvudet och tycka att kyrkan antingen efterbliven (i norr) eller förvärldsligad (i söder). Kyrkan får dock ta smällen som egentligen handlar om samhället i stort. Skillnaden är bara att "ett vanligt utval av männsikor från olika länder" aldrig träffas i en konferens för att prata om homosexualitet. Kyrkan är unik som internationell rörelse.

Församlingen i aeroporto (Thlabane) 100 år!

2008-06-30T20:45:00.009+02:00

I lördags och söndags firade församlingen "Sao Pedro e Paulo" i Thlabane 100 år. I Västerås stift kanske mer känd som "Batos Pappas församling". Padre Elias hade med sin församling planerat en väldigt fin högtid. De överträffade nog de flestas förväntningar. Som syns på bild så har man bl.a byggt ett torn vid kyrkväggen med kyrkklocka och minnestavla. Allt var väl planerat även på detaljnivå och allt flöt smidigt under den ca 6 timmar långa gudstjänsten (inkusive mat och tårta!) På lördgagkvällen konfirmerades och döptes över 100 personer och dessa tog emot sin första nattvard under söndagen. Många celebriteter var med på söndagen bl.a Mhalangatana, Mozambiqes främsta konstnär. Även en gittarist och parlamentledamot (!) från ett känt band var däroch överaskade alla med att sjunga några sånger under middagen. Maten räckte till alla 100 och åter 100 som var på plats. Arboga fösamling har lovat, med anledning av att Trefaldighetskyrkan en gång hette Sankt Petri och Pauli kyrka, att skänka pengar till att trycka en minnesbok över 100 års jubileet. Ska bli intreant att läsa om denna lokala kyrkohistoria. Anglikanerna var ju illa sedda av de portugisiska katolikerna ända fram till 1975. Missionären som startade kyrkan i Thlabane var en mocambikier som blivit kristen i Sydafrika. Appropå Portugal så har just meddelats att den förre biskopen i Mocambique, Pina Cabral, har avlidit. Han dog i Portugal där han levde efter sin pensionering. Han var biskop här fram till 1975 då Dinis valdes som biskop. Pina Cabral valdes just för att han var Portugis och därför kunde respekteras bättre av de Portugisiska myndigheterna.

Zimbabwe

2008-06-21T10:54:00.002+02:00

Följ länken http://www.zimbabwe-27june.com/ och du kan skriva under ett upprop om slut på våldet i Zimbabwe. Bland undertecknarna finns ärkebiskop Thabo i Kapstaden och FN's generalsekreterare.

Fotboll, gåvor och dop

2008-06-10T12:03:00.006+02:00

I oktober förra året besökte en grupp ungdomar från Västerås stift kyrkan här i Mozambique. Bland annat besökte de ett projekt i Matola för föräldralösa barn, där någon av föräldrarna har dött i Aids. Några av barnen har hiv men de flesta har klarat sej men saknar familj som kan stödja dem i skolgången. Barnen bor i olika familjer men får frukost och lunch på skolan. En av deltagarna från Sverige, Sofia, ordnade en konsert på sin skola nu i våras till förmån för det här projektet. I fredags, när barnen firade en försenad "barnens dag", fick jag nöjet att överlämna pengarna från konserten. Barnen sjöng och jublade så jag tror det hördes ända till Sverige!

Även i St Monikas församling kunde jag överlämna ett litet bidrag från sverige, där församlingen ju ännu bygger sin kyrka. Jag hade dessutom dop där i söndags. Utifrån berättelsen om hur Abraham skulle offra sin son Isak, predikade jag om alla barn som offras idag på Maputos gator. Jag sa även några ord om Zimbawe, där människor dödas och förföljs även inne i kyrkor där de söker skydd. Utländska organisationer blir utvisade.

Så har jag då gjort något av det mest afrikanska man kan göra. Sett på fotboll. Jovisst, fotboll finns även i europa, men afrikansk fotboll finns bara i afrika och det är...annorlunda!

Tyvärr förlorade Mozambiques landslag, "As Mambas", även sin andra VM-kval match inför Sydafrika VM 2010 och nu ser det inte hoppfullt ut längre. Botwana vann med 2-1 trots att As Mambas hade nästan allt spel. När Botswana gjorde sitt andra mål ca 10 minuter från slutet blev det först tyst i publiken. Sedan kom vreden och det for flaskor och burkan mot Mozambiques lagledarbänk. Eftersom ingen kollar alkoholhalten hos åskådarna var det allt för många överförfriskade som inte kunde hatera ett nederlag. När Däremot Mozambique kviterade till 1-1 visste jublet inga gränser. Jag jämförde med sverige; Om en gudstjänst i Mozambique framstår som en fotbollsmatch jämfört med en svensk gudstjänt i ljudvolym så kan ni ana volymen på en mozambiqisk fotbollspublik... Kul fotboll var det dessutom, full fart framåt hela tiden med stora luckor bakåt...

St Monica byggs vidare

2008-06-05T09:38:00.004+02:00

Arbetet med att bygga den nya kyrkan i Mahlazine förtsätter. Som ni ser finns nu ett nytt tak på plats och väggarna är klara. Nu återstår finputsning, glasrutor och dörrar m.m. Även altaret ska byggas på plats och vara ett golvfast altare.

Mosisena har nu varit sista gången på kliniken för denna gång. Hennes sår i ansiktet läker bra och nu behöver hon inget bandage längre. Hon har denna vecka skrivit in sej på en sykurs ute i Bagamoyo där hon bor. Den ska vara i 6 månader och hon kommer lära sej att sy kläder med med symaskin. Förhoppningsvis kan det även ge henne lite inkomster i framtiden.

I Zimbabwe har opositionsledaren Tsvangirai blivit både häktad och frigiven det senaste dygnet. Det finns många skäl att frukta det värsta inför det kommande valet senare denna månad. Mugabe sprider skräck hos alla dem som röstat emot honom senast och ger den vänligt en chans till så att de kan rösta rätt nästa gång.

Mozambique förlorade den första VM-kval matchen mot Elfenbenskusten med 0-1 på bortaplan. På söndag väntar Botswana hemma i Maputo. Antagligen blir vi ett gäng som går dit och hejar på.

Den svesnak nationaldagen firar vi hemma hos Ambassadörsparet som traditionen bjuder.

I söndags var det internationella barndagen. Biskopen samlade alla barn framme i koret och predikade till dem och gav de hemläxa: Alla barn skulle fråga sina pappor 3 frågor: 1. När har du tid att leka med mej idag? 2. När har du tid att be med mej idag. 3. När har du tid att berätta om vår familj för mej, om hur det var förr? Sedan lämnade biskopen barnen för några minuter och talade till alla mammor. -Sluta upp med att hota era barn med sina pappor! "Om du inte slutar nu så kommer jag berätta för pappa", alltså Pappa kommer att staffa dej... Ganska intressant predikan, vardagsnära men utmanande. I sverige skulle vi säkert inte våga hålla en sådan predikan för vi skulle undra hur de barnen som inte har någon pappa skulle känna sej. Men som ofta förr tycks man mindre bekymrad i Mocambique om hur folk kan ta illa upp. Man säger vad man tycker och så får folk känna som de känner. Kanske är det så att de flesta barn tänker på någon som de kallar för pappa eller ser som sin pappa, utan att man som vuxen måste gå igenom tydligt att för er som inte har någon pappa kanske ni kan tänka ut någon annan person som ni skulle be om att få leka med en stund???

Polis-etik

2008-05-29T17:43:00.003+02:00

Hej,
Idag träffade vi en person som hade följande sedelärande historia att berätta; Hennes man hade valt att stanna hemma istället för att åka på sin frus systers begravning, som ägdre rum igår. Mannen lämnade in barnen till grannen som lovade att ta hand om dem, trots att han själv var hemma. Igår kväll kom hustrun hem igen från begravningen. Den som öppnade dörren var inte mannen utan mannens älskarinna! Frun blev så arg at hon började skrika och slå på älskarinnan och snart kom också grannarna till hjälp. De hade ju vaktat barnen för ett oetiskt skäl och ville därför också straffa älskarinnan med några välriktade slag. Hon blev så illa tilltygad att hon fick tillbringa natten på centralsjukhuset. På sjukhuset hade man frågat henne om vad som hänt och personalen rekommenderade henne att ringa polisen. och anmäla misshandeln. Sagt och gjort. Tidigt i morse, vid 5-tiden, stegade älskarinnan tillbaka till brottsplatsen tillsammans med två poliser. Älskarinnan pekade ut den yrvakna hustrun och polisen skulle just gripa henne. Då rusade återigen grannarna ut och förklarade hela historien för polisen och att den misshandlade kvinnan hade faktiskt hade vänsterprasslat med mannen i huset. Poliserna ändrade då snabbt sitt beslut. Som samhällets moraliska väktare grep de istället den äkta mannen! "-Du får sitta i häktet ett dygn och tänka igenom vad Du har gjort!"
Hustrun, som Fidélia och jag träffade i förmiddags, något försenat på väg till sitt arbete, var mycket nöjd med polisens insatts. Hon berättade stolt att hon minnsan inte skulle hälsa på sin man i häktet. "-Han kan gott få vara utan mat ett dygn som han har betett sej".

...och så skipades någon slags rättvisa även i landet där inte alla har råd med advokat.

Sydafrikansk rasism

2008-05-22T17:02:00.004+02:00

Minst 10 Mozambiquier har dödats den senaste veckan i Johannesburg. Ca 300 Mocambiquier återvände till Maputo igår av rädsla för förföljelser i Johannesburg. Ca 50 000 Mocambiquier arbetar i Sydafrikanska gruvor. Det är fattiga och frustrerade människor, mest Zulos, i Johannesburgs fattigare förorter som börjat förfölja och döda "utlänningar". Man skyller sin egen fattigdom på att de är människor från grannländerna som kommit och tagit deras jobb. Jag känner igen argumenten från skolgården i Västerås på 80 talet... Många har sökt skydd hos polisen menn av nyhetsrapporteringen har framgått att Polisen inte gjort så mycket för att skydda "invandrarna".

Biskop Sengulane var inbjuden till Polishögskolan i Maputo förra veckan. Han bjöd i sin tur med mej som en del av hans deligation. Vi möttes av ca 300 uniformsklädda elever som stod i spikraka rader medan en kommendör gjorde märkliga steg och givvakt medan han hälsade oss välkomna. Biksopen talade om Poliser i bibeln, om människorvärdet och konsten att stå emot korrumption. Poliserna fick även möjlighet att diskutera sin egen självbild och hur de vill uppfattas av invånarna. En spännade inblick i en främmande värld!

Moisena

2008-05-12T13:19:00.005+02:00

Tack alla som hjälpt till! Nu är Moisenas andra operation i ansiktet avklarad och vi är tillbaka i Maputo! Nu väntar eftervård så att det läker bra och svulnaden lättar. Hitentills ser det väldigt bra ut, inga tecken på inflamation etc.

Vi for till Pretoria förra tisdagen kl 7 på morgonen. Vi kom fram vid 16.30 tiden och hittade sjukhuset relativt snabbt. Prof Coetzee hade bokat in oss på ett statligt sjukhus som hade en privat mottagning också. Det var BETYDLIGT biligare än förra året då vi var på ett rent privatsjukhus och var tvungna att betala full avgift. Nu hade vår Professor lyckats tala för Moisenas sak så att vi bara behövde betala samma pris som om hon vore sydafrikan. Heder till honom! Redan på onsdag morgon opererades hon och det var härligt att se henne vid gott mod när operationen var över ca 3 timmar senare. Största faran vid denna operation är att blodflödet kan vara svårt att stoppa. Henganiomet innebär att blodkärlen inte är normala utan inlindade i varandra i ett nystan som bara växer sej större och större. En oskicklig läkare kan alltså ställa till med mycket skada om han/hon skär på fel ställe. Allt går inte att ta bort eftersom ansiktets nervtrådar och syretillförsel är beroende av detta trassel, men mycket gick att ta bort.

Moisena är så mycket starkare och piggare än hon var förra året. Att benet amputerades bort räddade nog faktiskt livet på henne. Nu när vi kan se hur pigg hon kan vara, förstår vi hur trött hon var pga av benets sår som aldrig läkte.

Moisena fick vara kvar på skukhuset till och med lördag eftermiddag. Då var det för sent att åka tillbaka till Maputo, en sträcka på 60 mil. Vi övernattade därför utanför Nelspruit och dagen därpå åkte vi hem via Krugerparken. Denna nationalpark som lockar turister från hela världen är tyvärr nästan helt okänd bland många Mozambiqaner. Eftersom många inte har pass eller bil så blir det aldrig av att åka och se på elefanter och lejon. Entren är dock ganska beskedlig, en person med pass från ett land i Södra afrika behöver bara betala 30 rand för en dag i parken, alltså ca 25 kronor. Det kändes bra att unna oss denna lilla omväg till Maputo, det var säkert första och sista chansen för Moisena och hennes mor att få se denna del av Afrika. Det var 43 grader varmt tyvärr så de flesta djur gömde sej i skuggan, men vi såg ändå tillräckligt; Zebror, giraffer, elefant och vildsvin m.m. Hotellet där vi bodde bjöd dessutom på gratis undehållming i form av en apfamilj som lekte utanför våra sovrumsfönster.

Lyckad operation

2008-05-09T11:00:00.002+02:00

Vi ar kvar i Pretoria, men raknar med att aka hem i morgon till maputo. Moisenas operation i onsdags gick bra. Hon ligger kvar pa sjukhuset for omvardnad till i morgon. Utfrolig rapport kommer strax...
Johan

Moisena

2008-05-05T14:17:00.004+02:00

Igår vigdes Västerås nye biskop i Uppsala domkyrka. Biskop Dinís från Maputo var med på biskopsvigningen. Publicerar en bild från Västerås stifts hemsida, tagen av Magnus Aronsson.

Själv var jag i St Monicas kyrka där vi firade St Monicas dag. St Monica var mor till St Augustinus och jag ägnade predikan till att berätta om hans huvudtankar om kyrka och teologi. Det var mycket folk och 4 barn döptes. Nästa vecka ska kyrkan invigas av biskopen, ännu ej helt klar tyvärr, men den kan tas i bruk.

I morgon tisdag åker jag och Fidélia tillsammans med Moisena och hennes mor till Pretoria. Det är dags för Moisenas andra ansiktsoperation. Eftersssom hon amputerade benet under samma operation förra året så vågade läkarna inte operera så mycket i ansiktet. Denna gång ska man försöka ta bort mer av henganiomet och snygga till mer. Återkommer med en rapport nästa vecka.

Diakonvigning och prinsbesök

2008-04-28T18:17:00.008+02:00

I går diakonvigdes 7 av mina elever från prästseminariet. I Anglikanska kyrkan blir man alltid diakon innan man vigs till präst, det brukar ske ca ett år senare. I en enkel mässa i torsdags fick de 7 kanditaterna reda på i vilken församling de ska jobba första året. Några blev smått chockade när de hörde namnet på ngn liten församling ute i bushen. Att bara ta sej dit är ett konststycke! Alla vet dock redan från början att det är biskopen som sänder ut dem och det kan som sagt bli vilken plats som helst...
Kyrkan i Chamanculo var överfyll av männsikor och det var en glad och festlig högtid med mycket sång och varma applåder för de nyvigda. Biskopen predikade om att jorden är full av Guds härlighet. Särskilt ville han uppmuntra dem att berätta detta för ungdomar samt att i framtiden också utnytta nya kommunikationsmetoder.
Nägra skillnader från en svensk präst/diakonvigning? Ja, bl.a. prostration (förekommer i vissa svenska stift med) som ni kan se på överstabilden, nämligen att kanditaterna ligger ner under det att församlingen ber om Guds ande över deras tjänst. En annan skillnad var att var och en fick underteckna sina diakonlöften samt intyga sin trohet mot biskopen genom att kyssa hans ring. Alla kanditater sa också sina namn inför församlingen ett antal gånger i samband med olika löften.

Förutom denna stora högtid, där jag som en av deras lärare naturligtvis känner mej stolt, så firade vi Theos och Ginas ettårsjubileum som gifta. Jag var officiell fotograf och tog 380 bilder på dem under dagen. De hade tacksägelse i kyrkan för sitt äktenskap och sedan firade vi i stadsparken samt hemma i biskopens lägenhet.

Gatubarnsprojektet som kyrkan driver där jag bor fick fint besök igår. Prinsen av Danmark var där. Tyvärr kunde jag inte hälsa på honom då jag hade fullt upp med annat, men barnen berättade entusiastiskt på kvällen att de spelat teater för honom och visat allt de gät på projektet. I ca två timmar hade han varit där!

ha det så gott!

Vintern rasar...

2008-04-23T08:39:00.002+02:00

...väl inte direkt utmed våra fjällar, men det har blivit kyligare. temperaturen ligger runt 17-18 grader på morgonen och vi har snuva även nere här i detta land. Framförallt ser man på alla gatuliggare att det är bistrare tider, den rullar in sej ordentligt i kartonger eller filtar. Ägnade några tankar åt uteliggarna i våra grannländer, Sydafrika och Zimbabwe, där det är betydligt kallare än här.

Fick just ett mail om situationen i Zimbabwe. Det är ju på väg ett lastfartyg med vapen från Kina till Zimbabwe. Om ni vill protestera mot att fartyget får lossa i Zimbabwe kan ni gå in på denna länk och signera:

http://www.iansa.org/stoptheshipment/index.php

Vill ni läsa mer om fartyget så följ denna länk till New York times: http://www.nytimes.com/2008/04/19/world/africa/19zimbabwe.html?partner=rssnyt&emc=rss

TV har börjat uppmärksamma de höga matpriserna vilket drabbar afrika hårt. CNN hade ett långt reportage igår om vilka faktorer som kan ligga bakom. Man lyfte bl.a fram etanoltillverkningen som ju innebär att man gör bränsle av mat. Andra orsaker är det höga oljepriset samt ändrade matvanor. Allt fler äter kött. När det gäller etanol är det ju aktuellt i Mocambique. Här satsas det ganska stort på etanolframställning. Jag tycker dock inte att det är så enkelt att säga att det leder till hunger, bara för att det är mat man odlar. Å ena sidan slås jordbruken ut för att det lönar sej bättre att odla sockerrör tex till etanol. Men å andra sidan känns det som om det inte fanns etanolodlingar så skulle det ändå inte finnas matodlingar. Massa mark står orörd och det borde finnas utrymme för mer farmer, inte färre. Vill man kritisera jordanvändningen skulle man väl börja med tobaksodlingarna tex? Man skulle kunna subventionera jordbruket med hjälp av pengar fråm etanolindustrin? Hur som helst är det tråkigt om vi ska ställa rättvisa mot miljö. Oftast finns det en tredje lösning?

Den 25 april är det i år för första gången internationella malariadagen! Tidigare har den dagen varit en afrikansk dag endast. Den har sitt ursprung i Mocambique och kyrkans arbete här mot malaria. När Laura Bush var här tog hon med sej iden om en internationell malariadag och tydligen har USA lyckas få igenom det på internationell nivå. (FN?) Så håll ögonen öppna på fredag!

blixten

2008-04-17T10:39:00.001+02:00

...slog ned nara mitt hus i sondags. internet och dator blev skadade men TV klarade sej...
vantar pa reparationer nu...
allt ar dock val med oss men jag ber om overseende om jag inte svarar pa epost!
johan

Makt och demokrati

2008-04-11T11:48:00.002+02:00

Presidentvalet i Zimbabwe bekräftar farhågor som jag inte velat tro är sanna. Är det verligen så illa att de gamla befrielsepartierna i södra afrika hellre vill ha makt än demokrati? Det är ju lätt att tala om demokrati så länge man alltid vinner alla val och är ohotat Herre på täppan. Men nu när Mugabe tycks ha fått stryk så får oppositionen inget stöd från sina grannländer... Ingen av befrielsekrigens hjältar har förlorat ett val fram till nu. Intressant dock att Jacob Suma tar chansen att blidka västmakterna med at kritisera Mugabe. Han behöver ju jobba på sin väst- image...

Förra helgen var jag och Fidélia i Krugerparken en dag. Jag deltod i en golftävling inne i parken. Vi såg flodhästar och vildsvin på banan, samt skyltar som varnade för krokodiler... Min ödmjukhet förbjuder mej dock att tala om vem som vann...

Ha det så gott!
Johan

I all hast...

2008-04-05T09:18:00.002+02:00

...vill jag bara meddela att vi åter är i Maputo. Tillbakaresan gick bra. Vi var tvugna att stanna en natt i Nairobi och då det var fullt på flygplatsens hotell fick vi åka taxi in i Nairobi. Alldeles för dyrt hotell, men vi kunde inte mer än lita på flygplatsens personal och deras rekommendationer.
Denna helg ska vi besöka vänner i Sydafrika, så vi ska snart ställa in oss i kön vid gränskontrollen. Ryktet säger att den kan vara runt 2 timmar lång idag...
Studenterna har haft semester en vecka och börjar på tisdag igen. Måndag är ledig för då firas Mocambikanska kvinnodagen.
En av veckans höjdpunkter var att jag besökte gamla ABB, som nu heter Tecnell här i Maputo. En mycket imponerande verkstadsindustri där arbetarna verkar trivas bra och stannan länge. Tecnell har installerat brunnen med vattenpump i Maciene bl.a. Deras chef Johan berättade att det finns gott om bra vatten i Maciene så de skulle kunna satsa ännu mer på bevattning och odling etc än vad de gör just nu. Intressant information!

Glad Påsk!

2008-03-23T12:40:00.003+02:00

Kristus är Uppstånden!
Idag har vi firat påskotta i Västerås domkyrka. -7 grader var det.
Nu är det bara en vecka kvar av vår sverigevistelse. Tyvärr har vi varit mycket förkylda mest hela tiden men vi har ändå haft det bra.
Önskar er alla en glad påsk!
Johan

Pilgrimstid

2008-03-01T17:30:00.002+02:00

Hej,
Nu blir det några veckor utan bloggande i mars. Fidélia och jag reser till sverige.
Även våra mocambiqiska vänner är på resande fot. Ni som följt min blogg vet att i mars 2006 var jag påpilgrimsresa i regn och kyla för att hedra minnet av Bernardo Mizeki, en mocambiqiskt martyr som blev dödad i Zimbabwe i slutet av 1800 talet. Just nu är de flesta präster och många andra på denna pilgrmsresa.

Att resa har varit temat under den gånga nyhetsveckan i Maputo också. Delsa har "chapporna" haft ännu en strejk, i måndags. Regeringen hade inte lyckats lösa kompensationen för de ogenomförda biljettprishöjningarna. Nu har de tydligen en ny överenskommelse. De som sitter i regeringen behöver dock inte åka chappas. Igår berättade TV att alla ministrar och (alla?)parlamentsledamöter ska få en ny bil. Mercedes C-klass för de högre ministrarna och Peugeut för de lägre. Det sammanlagda värdet på dessa bilar sades motsvara 32 fullstora bussar, apropå att många bussar sålts och förts ut ur landet.

För egen del har jag avslutat en kurs i kyrkohistoria för våra avgångselever som ska diakonvigas i april. Vad gäller vädret finns bara två ord: Varmt och fuktigt. Väldigt varmt rent av.

Ha det så gott, kanske ses vi snart!

Kyrkofullmäktige?

2008-02-24T22:44:00.004+02:00

Mina kollegor i Bagamoyodistriktet; Juliao, Sergio och jag. Vi bjöds på te och smörgås under mötet som pågick flera timmar. Eftersom man inte vill trycka för många kopior av möteshandlingarna måste alla rapporter läsas upp inför församlingen på kyrkostämman eller hur man nu ska översätta detta pastoratsmöte...
Årsrapporten av verksamhet, deltagare och ekonomi för ungdomsgruppen, mödragruppen, broderskapsgruppen, dagisgruppen, katekesgruppen, diakonigruppen etc... För 5 olika församlingar. Intressant dock att få ta del av vad som skett under året. Mycket tid går dock åt till att diskutera hur man kan få in mer pengar i verksamheten.

Sao Valentino

2008-02-15T18:55:00.003+02:00

Hej,

I går firades Sao Valentinos dag i Maputo. En betydligt viktigare dag här än alla hjärtans i sverige tycks det. Gatorna var fyllda av blomsterförsäljare och de flesta resturanger förbokade sedan länge av romantiska par. I Jardim dos namorados visade ett tiotal riktiga "brudar" upp sej, iklädda den bröllopsskrud de haft tidigare under året. Jag och Fidélia hade en ledig och skön dag med bl.a härligt poolbad vid havet, vilket till vår förvåning bara kostade ca 12 SEK.

I tisdags var jag på en företagsträff hos sveriges ambassadör. Jag var där i egenskap av skogsägare. Vi fick en del matnyttig information. Bla att matpriserna ökat med 15% och övriga kostnader med 8% under senaste året. Detta som en bakgrund till varför protesterna blev så starka när busspriserna också höjdes med hela ca 30%. Några ytterligare protester har ägt rum mot de höga levnadskostnaderna den senaste veckan och polisen sköt ytterligare 3 personer. I förrgår skötpolisen också 3 bankrånare i Maputo, som var på väg att råna en bank! TV visade de döda kropparna i bild. Polisen har säkert gjort misstag och flera av dödsskjutningarna var kanske inte meningen. Dålig utbildning erkänner myndigheterna. Men jag kan inte släppa tanken på att man kanske skjuter lite i avskräckande syfte också; Försök er inte på något för då kommer polisen och då vet man inte hur det kan gå!

Regeringen har dock fått en del beröm trots allt. De lyckades lugna ner folket och efter två dagars protester var allt mer eller mindre som förut igen.

...men nu strejkar busschaufförerna

2008-02-07T22:35:00.000+02:00

Idag var det lugnt i staden. Inga slagsmål och inga "chapas." Chappa-shaufförerna har gått ut i strejk. Regeringen har lovat att subvensionera bussturerna för att få slut på våldet. Men de har inte sagt med hur mycket och hur. I väntan på mer info vägrar chafförerna köra. En och annan sågs dock, men de hämtade bara upp vänner och familj! Jag kan förstå att de inte vill släppa in samma människor som för två dagar sedan kastade sten mot dem...
Tre personer dog under första dagens tumult, de blev skjutna av polisen av misstag. Alla tre troligtvis ej inblandade i kravallerna...
Idag var det långa köer till bensinstationerna dock. Man har inte vågat fylla på bensin i pumparna i rädsla för fler kravaller och nu hotas det med bensinbrist. Idag skulle alla hamstra. Vad gör har hört finns det dock bensin i staden, det är bara det att den inte är utkörd.

Demonstranterna segrade?

2008-02-06T08:59:00.000+02:00

Idag är det lugnare i Maputo igen. Vägarna är fortfarande avspärrade av bildäck m.m. men en del chappor har börjat att köra igen där vägarna är framkomliga. Information gick ut sent i går kväll att busspriset inte kommer att höjas och de nådde ju demonstanterna sitt mål. Biskopen talade i radio igår och uppmanade till lugn och fredliga metoder. Hela Maputo blev avskuret från omvärlden igår, alla in- och utfarter blockerades av demonstanter, som tuttade eld på bildäck och sopor m.m. Flera vanliga bilar brändes också ned. All flygtrafik till Maputo stoppades och jag känner en vän som nu väntar på sina bröder från sverige. De är antagligen i Johannesburg tills trafiken öppnas igen. Det var en otäck krigsstämning som rådde i Maputo igår och skottlossning hördes regelbundet från Poliser som försökte skapa ordning i kaoset. Alla banken stängdes och de flesta affärer. Barn och ungdomar var ute med påkar och slogs. Tror gårdagens händelser blev en påminnelse för många om inbördeskrigets dagar, och att freden kanske inte är så kassaskåpsstabil som många trott. Fattigdomen skapar desperation. Prishöjningen som skulle genomförts igår var trots allt bara 2,50 MTN, dvs ca 75 öre per busstur... De flesta som demonstrerade igår vet inte mycket om växthuseffekt och höjda bensinpriser, bara att pengarna tar slut.

Kaotiskt upplopp i Maputo

2008-02-05T11:57:00.000+02:00

De lokala bussarna i Maputo, de s.k. "chapas" höjde priset idag. Från 5 Mtn till 7,50 inne staden och från 7,50 till 10 Mtn från staden till yterrområderna. Regeringen har godkänt prishöjningen men många har klagat, då ku lönen är ofärändrad. Även brödpriset har nyligen höjts vilket bidrar till irritationen.

Jag körde just till seminariet fram och tillbaka och situationen är inte trevlig. Nu ska jag stanna hemma tills det lugnar ned sej. Ena huvudgatan är blockerad av brinnande soptunnor och jag mötte två ambulanser som körde på trottoaren för att kunna at sej förbi.
I ytterområderna är det helt kaos. Folk har lagt upp bildäck på vägarna och spärrat av hela Maputo från in och utgående trafik. Flera chappor har hindrats handgripligen att ta sej fram och nu står hela chappatrafiken stilla. Även en polisbil har övermannats.

Människor är frusterade och jag såg flera människor springa iväg från aggresiva folksamlingar. Några kastar, slår och förstör saker även inne i city.

Vi hörde just att en av skolorna har låst in barnen så att de inte ska åka chappa hem förrän deras föräldrar hämtat dem.

Jag själv känner mej inte rädd här hemma, men situationen förvärras och är mycket kaotisk. Förhoppningsvis är det lugnt igen i morgon. Kanske var detta bara en demonstration???

Jag blev diakon

2008-01-31T09:18:00.000+02:00

Hej,
Förberedelser pågår som bäst inför det tredje brölloppet inom ett år i den sengulaneska familjen. Förra året gifte sej Theo med Gina och Fidélia med mej. I morgon fredag är det dags för Chris att gifta sej med sin Olga. Fidélia tas mycket i anspråk och är ständigt på resande fot för att hämta grytor och kastruller på olika platser. Själv har jag hitentills bara hämtat 10 backar med läsk tillsammans med Theo. Fidélia och jag hade 4 biskopar som vigselförättare, Chris väljer en annan strategi: familjens präster. Även jag ska alltså vara med och viga dem och det blir min tur att sitta 4 timmar i skrud... Intressant är dock att de bett mej vara diakon! I den anglikanska kyrkan blir alla präster diakonvigda innan de vigs till präster, ca ett år senare. Denna diakonvigning tar inte slut med prästvigningen, lika lite som tex en biskop ju inte förlorar sin prästvigning vid biskopsvigningen. En präst här bär alltså även diakonens identitiet i sin tjänst, egentligen en fin symbolik. Nu ska jag alltså jobba som diakon vid vigseln, men jag blev ju aldrig diakonvigd i sverige! Den som vill reda ut telogiska spetsfyndigheter har alltså en möjlig avhandling på detta tema... Kul med ekumeniska erfarenheter! I sak ser jag dock ingen problem eftersom allt jag ska göra i gudstjänsten som diakon kunde jag lika gärna gjort som präst. Vad de menar här med diakon är den präst som assisterar de andra prästerna.

Annars har det varit en lugn vecka. Mina studenter börjar inte förrän nästa vecka. Jag gjorde i går något väldigt afrikansk som jag ångrar att jag inte börjat med tidigare. Jag gick ut och satte mej utanför huset! I sverige gör vi ju det i sommartid för att njuta av luften, men här gör man det mer av sociala skäl tror jag. Min sitter och hälsar på folk som går förbi. Eftersom jag bor vid kyrkan hälsande jag på säkert 20 personer inom en timme där jag satt med min tiding och kaffekopp. Kvällen var så skön. I solen är det mellan 30 och 35 grader varje dag, men framåt 5 tiden blir det mindre soligt och man kan njuta av 28 grader i skuggan...

Politiskt talar vi mycket om kenya förtås samt valet av Zuma som ny ANC president i Sydafrika. Många är ledsna över vad som händer, att tribialismen tycks skörda framgångar. Även i Mocambique skulle det kunna bli motsättningar mellan olika stammar menar några jag pratat med. Nationalstaten är ju en rest från kolonialtiden och många kommer att vilja återgå till mer traditionella styrelsesätt, en slags afrikansk "stamnationalism". De mer intellektuella som jag pratat med menar dock att nationalstaten är den enda möjliga vägen framåt och de tycker de tendenser som kommit fram i sydafrika under Zumas ledning är oroväckande. "Vi förstärker västs fördomar om oss afrikaner, att vi lever i klaner och bara vill kämpa vår för egen grupp."

Kanske är dock Afrikanska fotbollsmästerskapen som pågår just nu ett bra exempel på motsattsen? Där närs ju stoltheten över att få tillhöra just en nation.

slutligen: Bilden högs upp visar en julkrubba i St Tiagos kyrka. Önksar jag tagit fler bilder på krubbor jag sett. Två av de innehöll gosedjur och det var omöjligt att veta vem som var Jesus resp vis man! Man tar vad man har och jul blev det ju i alla fall! Tror det är en fågel som står utanför denna hundkoja.

REMOSIDA

2008-01-22T20:42:00.000+02:00

Hej,
ännu en vecka har passerat och kommer aldrig åter. I Mocambique är det förstås översvämningarna som står i fokus för nyhetssändningarna. Vi här nere i Maputo provinsen har klarat oss än så länge så vi tänker inte på det dagligdags. Kyrkan i Maputo har börjat samla in kläder och grönskaer som delas ut i de norra delarna av stiftet. Majsskördarna m.m. ligger där under vatten.

Jag fick i biskopens ställe delta på ett allreligiöst möte om HIV/Aids. Det var i stort sätt samma ledare som var med på malariamötet förra veckan. Initiativet som kallas REMOSIDA, är lovvärt men rent konkret vet jag inte hur långt det leder. Eftersom den katolske ärkesbiskopen satt med i presidiet var väl locket mer eller mindre på vad gäller t.ex preventivmedel. De andra kyrkorna, inkl Islam är inte mycket mer radikala de.

Detta med sexualitet och Aids är ofta ett svårt ämne för kyrkorna i syd att prata om, hur de än vände sej är ändan bak. Det som är positivt här i Mocambique är att tystanden kring HIV/aids är bruten sedan länge. Många får bra information om smittvägar och hur man kan skydda sej och kontrollera sin status. Det är också bra att kyrkorna jobbar mot diskriminering, de visar på olika sätt att HIV smittade också får tillhöra kyrkan och kan fungera normalt i samhället. Men när kyrkan uttalar sej om hur man ska hjälpa till så att inte fler människor ska smittas, så hamnar man ändå i en slags omedveten moralisering. Lösningen är den traditionella; avstå från sex tills du är gift och när du är gift ska du leva i trohet. Vi som hör informationen får ett dubbelt budskap: Det är inte ditt fel att du har HIV men om du får HIV så är det ditt fel...

På det möte som jag nu deltog i lyckades jag få in en ny paragraf i deras målinriktning. Mötet beslutade nämligen efter mitt förslag att kyrkorna också ska arbeta mot sexuellt utnyttjande. Att få kyrkorna att dela ut kondomer kan vi glömma inom rimlig tid, men med uttalandet mot sexuellt utnyttjande blir det lite rimligare för kyrkan att tala om trohet och avhållsamhet. Då medger man i alla fall att all sexualitet inte är frivillig. Vi vet alla att tex många manliga lärare inte delar ut betyg till tjejerna om de inte ger något i utbyte. Även traditionellt i mocambique finns sedvänjor där flickornas oskuld skall tas av någon äldre släkting etc. I ett samhälle där kvinnans ställning är låg är också deras äganderätt till sin egen kropp låg. Att säga till dessa tjejer att de inte ska skaffa kondom utan leva i avhållsamhet blir väldigt syniskt. Många får också HIV av den partner som de är just trogna med...

Det positiva i sammanhanget är dock att kyrkorna ofta samarbetar med regeringen när det gäller information runt HIV/Aids. De allmänna foldrar som regeringen gett ut med hälsoråd ang HIV finns därför också i de många kyrkor. Tanken tycks vara: Låt staten prata kondomer så pratar vi om trohet. Och så länge båda får prata öppet och inte mot varandra så är det ju i alla fall nästan acceptabelt.

Myggor på helig mark

2008-01-16T08:55:00.000+02:00

Hej igen,
Nu har jag återigen varit på ett möte om malaria. Den nyligen bildade organisationen PIRCOM, Programa inter-religiosa contra a Malaria, hade årsmöte i Chamanculo. Man kommer alldeles snart att börja sjösätta de projekt som man fått pengar för från bl.a Laura Bush. Vice presidenten i PIRCOM berättade om alla förberedelser i Zambezia, där man kommer att börja. Sedan kommer arbetet ske på nationell nivå, men man börjar med en provins åt gången. Ledorden kommer att vara utbildning, kommunikation och sensibilitet.

Det var intressant att höra om de olika problem som PIRCOM möter på i egenskap av interreligiös grupp. Bl.a finns det några mindre kyrkor som inte tillåter sina medlemmar att äta medicin. De kyrkorna får helt enkelt inte vara med. Andra kyrkor är för små, kanske har de bara en församling i hela landet, men för att få vara med i PIRCOM måste man ha ett nationellt nätverk. Syftet är ju att andvända de religiösa nätverken för att nå ut till så många som möjligt.

Man samarbetar med hälsoministeriet och PIRCOM hoppas att myndigheterna allt mer ska se vilken resurs kyrkorna kan vara när det gäller at sprida information. Just nu drabbas landet av stora översvämningar, inte minst i Zambezia, och det gynnar ju myggfortplantningen. Även i Maputo är det mer myggor än vanligt just nu.

PIRCOM vill bla uppmuntra folk att pulvrisera sina hus med bekämpningsmedel. Ofta görs denna pulvrisering av myndigheterna gratis, med skiftande resultat. Några imamer vittnade om att bekämpningsmedlet ibland är utspätt med så mycket vatten att det bara räcker några veckor istället för 6 månader... Volontärer från PIRCOM kan visa runt de som besprutar var det behövs och hjälpa till att övertala folk att släppa in bekämpningsmännen i sina hus och hyddor. Kyrkan och moskérna ska föregå med gott exempel och pulvrisera i sina heliga rum. Myggorna vet inte när de är i heliga rum, sa biskop Sengulane, så vi måste bespruta även där!

När mötet var slut fick vi alla varsitt myggnät, som vi skulle ge till ngn kvinna med inbjudan om att vara med i PIRCOM. Alla religiösa ledare utom en var nämligen män...

Nyår i Tofo

2008-01-06T07:58:00.000+02:00

Ca 2 mil utanför Inhambane ligger stränderna Tofo och Barra.
Fidélia och jag hyrde en liten stuga alldelses vid stranden vid Tofo. Härlig utsikt över det turkosblåvattnet och sanddynerna.
Vi firade nyårsaftonen på sranden till ljudet av Timbilas, eller Marimbas som instrumeneten också kallas. Det visade sej vara samma timbilaorkester som spelade på vårt bröllop tidigare! de kände igen oss och spelade "vår låt" som de skrev till oss för bröllopet.
Vi var vid Inhambane i 9 dagar och hade det lugnt och skönt, provade även på lite snorkling, men den stora atraktionen, att simma bredvid Whalesharks, valhaj, vågade vi oss inte på i de höga vågorna.

Tyvärr fick resan ett sorgkantat avslut. Fidélias gamla barndomskamrat blev sjuk under sin nyårsvistelse strax norr om Inhambane. Fidélias pappa ringde och sa att hon vårdades på Inhambanes sjukhus. När vi åkte dit för att hälsa på så fick vi beskedet att hon just avlidit. Vi ägnade därefter den 3:e januari åt att skjutsa hennes bror och andra vänner med vår bil för olika göromål. Redan den 5: blev begravningen! Hon begravdes i sin mans hemby i Maxixe, ca 6 mil från Inhambane. Hela byn slöt upp och det var en mäktig syn att se folk vandra från alla små sandvägar för att delta på begravningen. Dianora, som hon hette, blev bara 27 år. Hon var som en yngre syster, eller dotter, till Padre Carlos och många av prästerna var med och vi begravde tillsammans. Dianora hade inte varit sjuk innan utan fick plötsliga kräkningar och andnöd. För sex månader sedan förlorade hon sin 3-månader gamla son. Hennes man har nu förlorat dem båda...

...och så detta så förundrande i mocambique: Livet går vidare. Man gråter, ler och skrattar om vart annat. De sjunger länge vid den öppna kistan. De tackar Gud för den tid Dianora fick leva.

Jag anar allt mer vad hemligheten består i: Ingenting göms undan. Döden finns där mitt ibland dem, bland barnen och de gamla. Allt från hönsen som nackas till kohuvudet som kokas med hornen kvar. Vid en begravning görs allt av vänner och storfamilj: Man tvättar kroppen, lägger den själv i en kista, fraktar kroppen till graven i en sin egen bil, gräver ned den för hand. Igår hade man grävt en vid grav så karlarna stod i graven för att kunna lägga ner kistan utan bärremmar. Lite komplicerat, men jornära och livsnära.

Gott nytt ar

2007-12-30T14:27:00.000+02:00

Hej,
Jag och Fidelia ar vid tofo, en strand nara Inhambane. Harligr turkosblatt vatten och sol, lagom hoga vagor for magsurfing.
Onskar er alla ett gott nytt ar!

Den öppna dörrens goda jul.

2007-12-22T19:30:00.000+02:00

Bilderna visar förskolans avgångselever i bagamoyo. Dessa barn ska börja skolan nästa år. Det är examentider i hela Maputo för alla åldrar. Även mina präststudenter ska examineras. På måndag går min första "kull" ut det tredje året och de kommer at diakonvigas om ca en termin. Nästa termin ska de göra självständiga arbeten och praktik, samt några intensivkurser i chamanculo.

I juldagarna ska jag predika; den 23:e i Bagamoyo, den 24:e predikar biskopen i Zimpeti men jag ska medverka och den 25:e ska jag predika i Mahlazine. Jag kommer följa samma tanke som jag hade under luciaandakten med svenska skolan:

1. Maria och Josef mötte stängda dörrar i Betlehem.

2. Det finns många unga gravida mammor i Mocambique som är på väg.

3. Det finns fler och fler stängda dörrar i Maputo; elstängsel, taggtråd och beväpnade vakter.

4. En man gav ngt väldigt lite, ett rum bland djuren i stallet.

5. Det lilla betydde mycket för både Josef och Maria men också för stallets ägare.

6. När jesus blev vuxen öppnade han många dörrar. Mellan människor av olika "sort" men också vägar vidare i livet, nya lösninar och öppningar.

7. Jesus kallar sej själv för "grinden", han är en öppen dörr för oss.

8. Julen får vara en tid för oss att öppna yttre och inre dörrar. Till våra hus och till våra hjärtan.

9. Jesus öppnar dörren till Guds rike, och Gudriket öppnas för oss; Immanuel.

Önkar er alla en God Jul och gott nytt år!

Island ligger 171 platser före i utveckling

2007-12-14T16:53:00.000+02:00

I tidningen Zambezia, en oberoende tidning i Mozambique som utkommer med ett nummer i veckan, läste jag om en ny världsranking kallad PNUD 2007-2008. Den redovisar följande statistik över hur mänskligt utvecklade olika länder är. Jag bryr mej inte om här att vända in och ut på begreppet utveckling utan redovisar bara vad som framkommit.

Mocambique har trots sin stadiga ekonomiska utveckling backat från 168:e plats till 172 plats. Endast 5 länder anses mindre utvecklade och alla dessa ligger också i Afrika. Mest anmärkningsvärt är att Zimbabwe fortfarande rankas högre än Mocambique, de är på plats 151. Det mest utvecklade landet i Afrika är Seychellerna på plats nr 50. Island leder världligan framför Norge. USA ligger på 12 plats.

Anmärkningsvärt är att 3 afrikanska länder som talar portugisiska igger bland de 16 minst utvecklade länderna. Moc, Angola och Guiné-Bissau. Brasilien har plats 70 medan portugal själv når upp till 29 plats.

Den förväntade livslängden i Mocambique är 41,7 år och i Angola 42,8 trots att landet står för 16% av USA oljeimport! Endast 25,6% av barnen går i skolan i Angola medan siffran är bättre här; 52,9%. 38,7% kan läsa och skriva i Mocambique av de som över 15 år.

I den statliga tidningen Noticias stod det dock idag som huvudrubrik att det går bra för Mocambique. Ett citat av presidenten. Skönt att veta...

Nu väntar Lucia

2007-12-12T10:45:00.000+02:00

Hej,
Igår kom värmen tillbaka till Maputo igen. Det har varit några regniga dagar med skyfall under helgen. Studenterna har examenstid nu innan jul, jag ska ge mina slutprov på fredag och måndag. Tack vare en donaton från präststudenterna för Västeråsstift har jag kunnat sammanställa ett material i kyrkohistoria som kommer vara till stor hjälp i den framtida undervisningen.
I går träffade jag Martin, en frilansjournalist från Sverige. Han skrev en artikel om ungdomsgruppen som var här i oktober och den har tydligen publicerats i tidningen Dagen nyligen. Vill ni se en video om deras resa här i Mocambique så finns den nu på Västerås stifts hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/vasterasstift/
Nu väntar Lucia med skandinaviska skolan här i anglikanska kyrkan i Maxaquene. Jag har blivit ombedd at säga några ord.
allt gott!

Gifta på nytt

2007-12-05T07:58:00.000+02:00

Nu har vi även varit i rådguset i Matola och registrerat vårt äktenskap!

Advent, Aids och Kolera

2007-12-03T07:18:00.000+02:00

Hej,
Igår firade vi 1 advent uti i Bagamoyo! 1a advent är inte en stor högtid här som i sverige, så det var som vanligt ungerfär, dvs kyrkan var fullsatt ändå... Med anledning av världsaidsdagen den 1 december så valde jag att predika om Aids. Upptäckte på nätet till min stora glädje att alla 14 biskoparna i sverige skrivit ett biskopsbrev om HIV/Aids till världsaidsdagen så det var lätt att samla material till predikan. Här i Maputo är folk ganska trötta på praktiskt information om Aids. De allra flesta vet hur man skyddar sej m.m. På landsbygden är det svårare att få ut den informationen förtås. Här kändes det viktigare att tala mot diskriminering och att uppmunntra folk till att testa sej. Många vill inte söka hjälp förrän det är försent för man är så rädd för vad folk ska tycka. På själva världsaidsdagen hade det också firats en speciell aidsmässa i Bagamoyo. Vi upptäckte inte att det var världsaidsdagen förrän vi gick och handlade i lördags. Då stod det några damer och samlade in mat utanför affären. Istället för pengar kunde vi alltså köpa ngn vara som vi ville ge till aidssjuka och la den sedan i en speciell kundvagn.

Kolare har brytit ut nu i hela mocambique. Den spreds snabbt norrifrån ner mot Maputo. Alla uppmanas nu att koka allt vatten i minst 5 minuter och att inte äta frukt och grönskaer som inte tvättats i tvål och kokt vatten!

Igår hade vi ett 30 tal gäster i vårt hus. Enligt afrikansk tradition ska man efter vigseln bjuda hem alla som var på bröllopet i olika omgångar för at visa huset och visa vad man fått. I går var det dags för den närmsta släkten att komma, så vi bjöd på mat och tårta.

En god och glad adventstid önksas er alla!

Nyimpine Chissano begraven

2007-11-21T19:53:00.000+02:00

Idag var det fullt med folk utanför huset. Jag bor ju alldeles vid kyrkan och den var fylld när förre presidentens son, Nyimpine Chissano begravdes. Poliser och svarta limosiner samsades om utrymmet utanför kyrkan. Nyimpine var son till Joaquim Chessano, Mocambiqes förra president. Han dog i en trolig hjärtack i måndags.

I november år 2000 mördades journalisten Carlos Cardoso. Nyimpine misstänktes i rättegången vara ansvarig för mordet på Cardoso som var en sanningssökande jornalist. Nyimpine med sina kontakter och rikedom blev aldrig satt i fängelse. Tydligen är målet ännu inte helt avslutat och i och med Nyimpines död kommer kanske inte hela sanningen i dagen. Eller blir det tvärt om? Kanske törs fler träda fram och tala nu när han är död?

Mocambique ökar mest...

2007-11-16T21:17:00.000+02:00

Läste just en artikel om att Mocambique är det afrikanska land som haft den största ekonomiska tillväxten de senaste tio åren, runt 8% per år i genomsnitt. Det tycks som om det också har börjat märkas på olika håll i landet att det är lite närmare till sjukvård, medicin och skolor är tidigare. Detta betyder ju dock inte att det finns problem. Det nyöppnade parlamenetet har dock utlovat en nolltolerans mot korruption. Det låter ju lovande, men jag gissar att det inte är första gången ngt likande utlovats...

Ett intressant dilemma när det gäller sjukvården är läkares rätt till att bedriva kliniker. Läkarna protesterade nyligen mot ett regeringsförslag att inga läkare fåt bedriva privata kliniker. Läkarna menade att om de inte får ha kliniker så får de ingen (vettig) inkomst. Under kollonialtiden fick läkarna ha klinikerna öppna på eftermiddagar men aldrig före ett visst klockslag. Nu har dock läkarna sina kliniker inne på centrallassarettet och de prioriterar alltid sina privata kunder. De som inte har pengar får alltså sitta hela dagen i väntsalen och se hur mindre sjuka, men rikare patienter, ständigt kommer fram före i kön. Läkarna vågar inte annat då ju deras kunder betalat just för att få vård snabbare och enklare.

Trots att tillväxten ökar snabbt och att Maputo varje månad ser nya lyxlägenheter poppa upp så är det fortfarande ett land där den som inte är frisk eller rik få lida oerhört. För att citera Pontos på svenska ambassaden: Det intressanta är ju inte om människor tjänar 15 dollar i månaden eller inte (gränsen för absolut fattigdom), utan att vi i sverige faktiskt lever dubbelt så länge som en medelsvensson i Mocambique. Det finns ingen rättvisa i det.

Ikväll hade jag en välgångsmässa för anglikanska studenter som ska ha examen i november. Jag predikade om deras dubbla uppdrag, att vara kristna i studentvärlden och att vara studenter i kyrkvärlden.

Veckans samhällsanaly är över för denna gång. Eftersom jag utlovat bilder från bröllopet kommer här några till: Ha det så bra!

Tack för besöket

2007-11-07T22:11:00.000+02:00

Nu har i alla fall hela gruppen från Västerås stift kommit hem igen, efter övernattning både i Johannesburg och London. Det förstärker min övertygelse om att det är "säkrare" att flyga med TAP över Lissabon eller KLM över Nairobi. De flesta besökare som kommit hit över Johannesburg har någon gång haft problem med bagage eller förseningar i Johannesburg eller London.

Vi hade en väldigt bra tid ihop här nere tycker jag. Vi besökte olika projekt, för barn till Aidssjuka föräldrar och gatubarn t.ex. Vi hade möten mellan ungdomarna från Sverige och de unga i kyrkan här. Vi diskuterade rikedom och fattigdom samt olika teologiska frågor, men hade också mycket tid för sång och musik. En journalist från sverige var med så det kommer snart ett reportage i tidningen Dagen och i Vlt. Vi gjorde många kulturella inblickar med museebesök och konserter. Vi såg bla nationella danskompaniet uppträda. Vi deltog på stiftsfesten i Macienne, där de flesta mocambiqaner var vakna hela natten i kyrkan och sjöng. Vi hade också en avkopplande dag på stranden vid Tofo.

Tanken är nu att ni i olika församlingar ska bjuda in deltagarna från resan så att de får berätta om sina upplevelser!

Själv vill jag bara säga tack för besöket, det var roligt att ni ha er här! Hoppas att ni fått mycket att ta med er hem!

Igår hade jag en begravning av en norrman som bott här nere många år. Det var mycket folk i kyrkan, både norrmän och mocambiqier. Hans fru var muslim så det var inte helt lätt att hitta en ritual som var rätt för alla, men de hade valt att låta det vara en Luthersk begravning. Jag hade dock Padre Elias vid min sida vilket var skönt. Vi kunde leva upp till några av de mocambiqanska traditionerna också. Bl.a invigde han gravplatsen innan kistan sängtes ned, det hade jag säkert missat om jag varit själv. Eftersom kyrkogården är religionsneutral i Maputo så välsignas varje grav för sej!

Det var allt för nu! Ha det gott.

Försenat flyg Info!

2007-11-04T20:51:00.000+02:00

Hej,
Idag lämnade gruppen från Västerås stift Maputo. Vi har haft fantastiska dagar tillsammans och allt har gått väldigt bra. Fick just besked om att gruppen kommer att övernatta i Johannesburg inatt. Flyget hem är alltså framskjutet. Jag har ingen information om när de kommer att landa på Arlanda.

26 svenskar på besök

2007-10-25T22:41:00.000+02:00

Hej,
Vill bara berätta att västerås stift är på besök med 26 deltagare. Alla har kommit fram med tillhörande bagage! Vi har redan träffat flera kyrkgrupper och sjungit tillsammans och besökt nationella danskompaniet. På lördag åker vi till stiftsfest i Maciene!
Jag ska lägga ut fler bröllopsbilder efterhand! Tack för alla fina uppvaktningar och hälsningar från sverige som vi fått!
kram

Bröllop!

2007-10-23T22:36:00.001+02:00

15 år av fred

2007-10-07T07:28:00.000+02:00

Mocambique firade 15 år av fred den 4 oktober. Man hade en stor sammandragning i Maputos basketarena för att fira. Alla religiösa samfund deltog samt repressentanter för regeringen och de två stora partierna; FRELIMO och RENAMO. (Renamos ordf. boykottade dock då han inte tycker att landet har fred och att arrangemanget var FRELIMO styrt.)

Alla religioner hade sina symboler på väggarna; judendom, konfucianism, jainism, islam, kristendom, buddhism, hinduism, traditionell religion m.m. Det leddes bön av katolska ärkebiskopen (känd i hela världen för sitt uttalade om HIV smittade kondomer från europa), en hinduisk dansgrupp dansade en bön och av en muslimsk imam reciterade koranen. Jag tyckte dock att kyrkorna tog väl mycket plats, mellan varje tal var det gospelkörer som sjöng om Jesus och även mötesledare uppmanade publiken att ropa "Immanuel" och Halleluja. Det märkliga med mocambique är dock att ingen verkar bry sej! De andra religionerna kommer snällt år efter år och tycks finna sig i att höra att det är Jesus som ger fred. Biskop Sengulane delade ut fredskonst av återvunna vapen till president Guebusa och till de som undertecknade fredsfördraget i rom 1992.

Stämningen var god och när reprsentanter för FRELIMO och RENAMO kramade om varandra under "Herrens frid" jublade hela publiken.

Igår var jag och Fidélia på äktenskapsskola hemma hos biskopet tillsammans med 5 andra "nya" par. Det var en väldigt bra dag måste jag säga. Dagen hade 4 teman: Skrattet, allvaret, gråten och förnyad glädje. Vi fick lära oss det mesta och även prata med varandra på plats(parvis) om visa frågor; vad uppskattar vi mest hos den andra? vilka välsignelser har vi taget emot de senate 6 månaderna? vad är våra största problem? hur kan vi arbeta med dem? vad vill vi att den andre tänker på? Biskopen talade om äktenskapet från bibelns perspektiv och jag måste erkänna att jag blev överaskad över hur många perspektiv han hittade som jag aldrig tänkt på. Även Angolas biskop var där och han talde om våld i hemmet, HIV, demokrati i familjen etc. Sengulane talade om hur man ska undvika att använda extremt språk till varandra, som att inte säga "du gör aldrig... eller du gör alltid..." Vi fick blanketer att fylla i inför vår egen begravning. Vi fick tips om hur man gör med hushållsekonomin och att inte mannen får hemlighålla sin ekonomi från kvinnan tex. Mannen får inte heller komma hem och säga at han köpt eller byggt ett nytt hus till familjen. Överaskningar får man ge men inte hur stora som helst!

Hur som helst var det en bra dag och jag blev inspirerad att göra ngt liknade i sverige med våra perspektiv. Jag vet att en del församlingar har äktenskapsskola men jag trodde aldrig att det skulle kännas så här värdefullt att delta.

Jord och vatten

2007-10-02T22:36:00.000+02:00

Nu är det inte längre bara i badrummet som vattnet forsar fram. Himlen öppnade sej i förrgår och vi drabbades av ett äkta afrikanskt skyfall. Det gick inte att sova när vattnet sköljde ner över husets plåttak. Idag var det dock inget regn, men det märks att regnperioden närmar sej och den tycks börja lite tidigare i år än förra året. Regn i brudkronan måntro? Lyckligtvis kommer nästan allt regn under nattetid så det ska nog ordna sej.

Eftersom vår bröllopsfadder, Vittor, förlorade sin bror förra veckan så har jag och Fidélia följt en begravning på nära håll. Ungefär så här går det till när någon dör i Mocambique.
1. Vi samlades vid lassarettet och hade bön vid kistan.
2. De flesta följde med till broderns hus och satt där en stund. Någon läste ur bibeln och prästen började planera inför begravningen med alla närvarande. Fri bön för den döda och de anhöriga. Några stannade och åt efteråt.
3. Begravningen i kyrkan ägde rum bara 3 eller 4 dagar efter dödsfallet. Man firar mässa i kyrkan med kistan stängd, men vid avskeded tas locket av. Jag var med som en präst av 4. Traditionen här är att alla präster som kan medverkar. I sakrestian innan begravningen gjorde dem upp vem som skulle predika etc. Flera av bibelorden läste vi präster upp redan i processionen in i kyrkan!
4. Efter kyrkan åkde vi ut till begravningsplatsen. Där var många olika begravningar samtidigt så vi såg flera processioner med sörjande på väg till olika gravar. Den stora skilnaden mot en svenskyrklig begravning var att alla som ville öste jord på kistan. All jord (eller sand...) låg i stora högar vid graven. När kistan var nedsänkt öste vi ner jord på den. Bara mot slutet kom dödgrävarna och öste i med spadar. När all jord var tillbakalagd satte de anhöriga ned blommor i jorden och några hademed sig vatten som de vattnade med. När vi lämnade graven var alltså allt redan klart och i ordning. Jag tyckte faktiskt om detta konkreta sätt att begrava. I europa har så mycket symbolik blivit bara symboliskt. Här upplever jag att symboliken har dubbla funktioner, både en symbolisk och en praktiskt. Kistan ska ju grävas ned! I nattvarden lfinns liknande praktiska symboler; handtvagning sker symboliskt men prästen ska ju ha rena händer när nattvarden ska delas ut etc etc...

För min egen del handlar mycket om bröllopsförberedelser nu. På söndag ska jag på äktenskapsrådgivning. 4 präster ska dela med sej av sina äktenskapliga erfarenheter! Även på lördag är det äktenskapsskola, men då inte bara för mej, utan för alla som gift sej de senaste 6 månaderna eller kommer att gifta sej i år. Vi ska alla ta med oss en present till vår partner. Jag har köpt ett tennisracket (ingen sa att det skulle vara romantiskt) till Fidelia. Det får symbolisera att vi ska spela ihop från och med nu.

Vattnet brusar

2007-09-23T18:57:00.000+02:00

Vattnet brusar numer fram ur kranarna. Jag har haft mina bästa duschar på länge de senaste dagarna. Min elektriker var här och borrade ett hål i väggen så jag kunde stänga fönstret och han har intallerat en vattenpump utanför huset. Istället för att vattnet bara rinner ut av sin egen tygnd ur kranarna så har jag nu ordentligt tryck. de har också installerat en vattentank så att jag har vatten dygnet runt. Halleluja.

Hunden Baloo har lärt sej att ligga. När jag säger "sitt" så lägger han sig. Jag behövde bara hårdträna i två dagar för att detta under skulle ske. Att hans svenska inte är perfekt har jag överseende med.

Idag var jag på "mottagning av en död" på centralsjukhuset. Vår bröllopsfadder förlorade sin bror i går i Inhambane. Fidelia förklarade att vi måste vara träffa honom varje dag nu, för när någon har sorg i det här landet så lämnas man inte i fred, tvärtom. Vi var ¨säkert 100 personer som var på sjukhuset och tog emot hans brors kropp. En präst var där och ledde förbön. Jag var positivt överaskad av ordningen på sjukhuset. Kyrkogården ser så kaotisk ut så jag trodde att det här skulle vara ännu rörigare, men sjukhuset hade gott om stora kapell och alla fick plats. Pratade just med en svensk vän här nere om hur många det är som dör. På varje arbetsplats avlider folk med jämna mellanrum och ganska ofta utan förvarning. Vår fadders bror som dog nu fick diare för ett några dagar sedan och igår så dog han. Det får en att inse hur mycket våra svenska sjukhus faktiskt gör för att rädda liv. Men vi är så vana vid att sjukvården fungerar så vi tror att det är normalt at överleva de flesta typer av sjukdomar. Här nere inser man att det är lika normalt att inte överleva.

Till sist några ord om dagens gudstjänst. Jag ledde mässan för den engelsktalande församlingen idag. Det var mycket folk i kyrkan då en hel släkt med Nigerianer var där. De hade tacksägelse för ett par föräldrar som försökt få barn i 4 år och som nu fått tvillingar. Glädjen var påtaglig när de klämde in med världens gospelös. In tågade hela släkten med stolar, tvättmedel, frukt och Gud vet allt till församlingen. De såg alla väldigt coola ut med solbrillor m.m. Jag fick välsigna deras två barn och jag kände mej som en gråsosse bredvid dessa skinande divor. Efter gudstjänsten fick jag ett kuvert i handen med motsvarande 800 kr som var till prästen. Jag kommer självklart inte att behålla pengarna, men det var en överaskande upplevelse i detta konstrasternas land. Hade nog inte räknat med det på min missionärsutbildning, att jag skulle få så bra betalt för en barnvälsignelse i Maputo! (P.S. Temat för men predikan var "den ohederlige förvaltaren"...)

Johan

Dagliga bestyr

2007-09-17T19:37:00.000+02:00

Det Mocambiqanska fotbollslandslaget, "As Mambas", har gjort en av sina bättre säsonger. de slog Tanzania med 1-0 förra veckan på bortaplan och kom tvåa i kvalet till Afrikas cup. Tyvärr räcker troligtvis inte andraplatsen efter Senegal till avansemang. Ser dock ljust ut inför framtiden. Deras nya Holländska tränare tycks ha gjort storverk.

Idag prövades mitt tålamod vad gäller mitt hus igen. Stiftet har lovat att mitt vatten ska fungera perfekt tills min mor kommer och hälsar på i mitt hus i oktober. Idag skulle det sista göras, en elektriker monterade in en vattenpump. Hur? Han drog en sladd från mitt badrum ut till vattentanken där pumpen sitter. Han drog sladden ut från badrummet genom att öppna ett fönster ovanför badkaret! Dessutom ett plåtfönster med vassa kanter! Jag ringde direkt till stiftets administratör som lovade att skicka tillbaka elektrikern så fort som möjligt. Men det händer alldelses för ofta särskilt i mitt hus känns det som, att hantverkare bara löser sin uppgift att att ägna en tanke åt att jag ska bo och trivas och helst även överleva i huset efteråt...

Jag har dock hemfallit åt att ordna upp saker billigt och enkelt även jag. Förra veckan stals mina två bakljus på bilen. På Nissan var det slut på lyktor så köpte "nya" på marknaden istället. Som tur var hade de just fått ett ett par som passade min bil. Har inget bevis för att det är mina egna som jag köpt tillbaka men troligtvis var det det.

Störtsta dramatiken förra veckan var att hunden Baloo blev överfallen. 4 hundar rymde ut på gatan från en tomt när jag rastade honom. Jag skäppte kopplet direkt men de kastade sej ändå över honom och han kom hem med sukat ben och fyra blödande sår... Han repade sej dock snabbt igen.

Nästa veckan ska jag äntligen få predika i stadens fina centrala kyrka i Maxaquene, dessutom på en engelskspråkig gudstjänst. Biskopen förbjöd mej att arbeta där när jag kom för att han ville att jag skulle undvika engelska. Nu är tiden dock mogen!

ciao!

Otto den stores skogar

2007-09-12T10:15:00.000+02:00

På 1200 talet ägde kyrkan runt en tredjedel av all jord i europa. Otto den store började på 900 talet dela ut jord till biskopar med motiveringen att de inte har några arvingar. På så sätt höll kejsaren mer kontroll över de jordegendomar som fanns.

Idag får biskoparna både gifta sej och skaffa bbarn så det behövs andra motiveringar för att kyrkan äger jord. Igår kom jag hem från en intensiv men givande resa tillsammans med några olika investerare. Vi besökte skogar och skogsplantage i Lichinga, Gurue, Milange och Makuba. Vi besökte även hamnen i Quilimane. Enligt obekräftade uppgifter är nästan hälften av all timmerexport från den hamnen ilegal. Någon åker runt i byarna och erbjuder sej köpa några träd. Den utan arbete och lön nappar naturligtvis på detta erbjudande. En lastbil åker runt och samlar ihop stockarna från olika byar och skickar de senare till någon affärsman i Kina som kan tillverka billigt och konkurenskraftigt. En av investerarna som varit i Kina hade fått som svar på frågan, varifrån kommer ert virke? "- From the market"

Största problemet för skogen i Mocambique är annars skogsbränderna. Svedjebruk är utbrett och var vi än åkte såg vi bränder. Vid ett tillfälle var vi tvunga att köra bilen över eld för att inte bli fast innan elden spred sej ännu mer. Varför elda? Få bort gräs och djur på ett enkelt sätt.

På iniativ från Västerås stift finns nu hederligt och miljöcertificierat skogbruk på flera håll. Alla arbetare och traditionella chefer som vi träffade var oerhört glada över att deras by fått arbetstillfällen och en möjlighet att få stopp på den iligala trädexporten. Många svårigheter och hot finns kvar men så här långt känns det roligt att kyrkan har vågat satsa lite större än vanligt. Avkastning från nyplanteringar kommer ju ta mer än 20 år. Vilket inhemsk mocambiqansk firma skulle ha råd att tänka så långt frammåt? Otto den stores arv lever i modifierad form...

Skogsutflykt

2007-09-05T20:50:00.000+02:00

I morgon flyger jag till Lichinga i norra mocambique. Där träffar jag en större grupp med olika investerarare som ska se på våra olika skogsprojekt. Vi åker vidare till Zambesia och Sofala innan jag åter kommer hem den 11:e.

Resan hit från Sverige gick bra. Har hittils inga klagomål på KLM/kenya airways, bagaget har alltid kommit i tid liksom jag.

Första veckan här nera har inte innehållit några större nyheter. Jag började undervisa igen och igår vågade jag mej på att diskutera homosexualitet med förstaårsstudenterna. En svår fråga att ta upp här nere då de flesta tycker att det självklart är fel ur en kristen synpunkt. Kändes viktigt att få ge några västerländska pespektiv på saken och jag hjälpte studenterna se olika infallsvinklar på diskusionen. Nästa år hålls Lambeth konferensen då anglikanska kyrkan förväntas ta beslut över hur den ska hålla ihop som världsvid gemenskap även i framtiden.

När det gäller hunden har den lugnat ner sej. Fidelia har lärt den att inte skälla på alla som passerar huset så det känns bra.

vi hörs mer snart!

Världens fest

2007-08-28T11:52:00.000+02:00

Hej,
Har du verkligen inte packat ännu? Jodå, jag har även kommit fram till sverige och varit här en månad. idag åker jag tillbaka till Maputo igen. Jag ber om överseende med att bloggandet legat nere under sverigevistelsen. Namnet på min blogg antyder ju dock att den bör skrivas just i Mocambique...

Många av svenska kyrkans utsända var på ett missionärsseminarium på Hållandsgården utanför Åre under vår sverigevistelse. Vi delade erfarenheter av religionsdialog och atityder kring HIV/Aids m.m. Många av oss deltog också på Världens fest i Åre efteråt. En konferens med 1700 deltagare. Detta var min tredje Världens fest jag deltog i, efter Linköping och Västerås. Tyvärr regnade något av fjällupplevelsen bort under lördagens seminarievandringar på fjället. Vi gick en förkortad promenad vid Åresjön.

För mej var det roligt att få vara Pastor Holger ännu en gång. Han har ju sovit sedan Världens fest i Västerås. Nu framträdda han på missionärsseminariet med vissa ideer inför framidens missionsarbete. Bla ville han att Lutherhjälpen skulle byta namn till Holgerhjälpen, med motiveringen att Martin Luther ju både är tysk och död, medan ju Holger är både svensk och vid liv...

Jag har också träffat den grupp på 26 personer som ska besöka Mocambique i slutet av oktober. De var fyllda av frågor och förväntningar som jag själv kände igen från när jag själv gav mej ut för 1,5 år sedan. Det är märkligt hur snabbt det gått för mej att tycka att det som var konstigt och anorlunda nu känns vanligt och som en del av mitt liv.

Nu återvänder jag till Maputo för denna gång. Det har varit väldigt roligt att få träffa familj och många vänner under dessa veckor. Många han jag inte träffa, så det får bli nästa gång!

Goda nyheter

2007-07-21T06:46:00.000+02:00

Hej,
Dagarna rusar fram och på onsdag ska jag åka till Sverige. Har inte ens börjat packa än. Mycket annat ska hinnas göras först, inte minst massor av bestyr inför det stundande bröllopet.

Den bästa nyheten på länge är att Moisena har börjat sin fysioterapi. Hon går redan med sitt nya ben men hon använder det inte på rätt sätt. Hon går bara med höftleden, inte med knäet. På Centralsjukhusets fysioterapi har hon inte fått hjälp. De säger bara åt henne att gå omkring i lokalen tillsammans med andra. Ingen ger henne individuell hjälp. Fick då tips om en klinik med en duktig mocambiquansk fysioterapeut som fått utbildning i Tyskland. Han har nu gjort ett program för Moisena då de ska träffas 12 gånger intensivt i 2 veckor. Hon började i torsdags. Och bäst av allt! Han gör det alldelses gratis! Han tyckte att vi gjort så mycket för Moisena redan att vi inte skulle behöva fler utgifter!

En annan rolig nyhet när det gäller Moisena är att hon via en svensktysk läkare fått kontakt med en kille som också går på protes. Han blev skadad i en stor tågolycka utanför Maputo för några år sedan. Han bor i en av SOS barnbyar, men vill nu hjälpa andra i tacksamhet över att han själv blivit så frisk efter olyckan. De ska träffas, vi får hoppas att det kan bli ett bra stöd för Moisena. Han vill ge henne hopp som han uttryckte det.

Roligt är också att hunden Baloo har slagit sej ner utanför mitt hus. En veterinär har varit här med vaccin och han har även avlusats och avmaskats (hunden alltså...). an är en utmärkt vakthund men tyvärr lite för bra... Hoppas dock att den vänjer sej med alla människor som passerar, tycker redan att den skäller mindre för varje dag. Tyvärr var jag dock tvungen att köpa en munkorg åt den för att den ska vara tyst på nätterna. Vill ju ej att hela kvarteret ska vara sömnlösa pga av Baloo nattliga samtal med hundar i andra sidan av stan. Den tycks dock inte lida av detta. Vi leker på kvällen så mycket vi kan så att den sover i stort sett hela natten.

Flera nyheter?
- I slutet av oktober kommer en stor grupp från Västerås stift ner för att möta mocambiques musikliv. Planerar för fullt och det ska bli roligt att ta emot dem.
-Aproppå musik: Mocambiques egen "Britney Spears", Dama de Bling är gravid. Tidningarna är mycket upprörda då hon ännu ger konserter med bar mage, i 7 månaden. Alla talar om detta eftersom konserterna ständigt visar på TV, särskilt magen.
- Jag har fått mitt DIRE! (uppehållstillstånd). Jag har väntat sedan den 3 februari på ett DIRE som aldrig ville komma. Varje dag sa de på "migrationsverket" att jag skulle komma tillbaka "i morgon". Jag har tillbringat massor av tid på köande och väntande på "migracao". Till sist, via kontakter i kyrkan fick vi en person att börja undersöka vad som hänt. Han upptäckte då att min fil inte existerade. Jag fanns över huvud taget inte i landet! Undet mitt köande träffade jag många utlänningar i samma situation. Min teori är att någon eller några på imigracao säljer gamla DIRE till illigala invandrare. Varje år ska man nämligen lämna in sitt DIRE för förnyelse, vilket jag hade gjort. Det är nu någon passar på att smuggla ut DIRET. Det finns ju redan stämplar etc klart i dokumentet och det är bara att byta foto... Sedan ler de i luckan och säger att du behöver inte betala om du vill söka ett nytt DIRE, eftersom du redan betalt för förnyelsen! Alla dumma utlänningar ler då trött tillbaka och säger att det var ju snällt och så så börjar vi om från börjar. Stölderna av nya DIRE kan fortsätta utan att någon bryr sej. Men som sagt, detta är bara min teori. För min egen del är jag nu lycklig över att åter ha fått ett nytt DIRE, nästan 6 månader försent men ändå 5 dagar innan jag åker hem! (vilket gör att jag kan komma tillbaka!)

Hunden Baloo och australienarna

2007-07-02T20:05:00.000+02:00

En grupp unga "pilgrimmer" från Australien har anlände i går till Maputo och Chamanculo. Två av dem bodde inneboende i mitt hus i natt, två teologer för säkerhets skull. Vi hade en samling igår då vi som var i Zimbabwe på pilgrimsresa fick träffa dessa pilgrimmer. Syftet med deras resa är att upptäcka nya kulturer och sammanhang, bo i nya miljöer och träffa nya människor. De besöker inga turistmål utan de är helt inriktade på vanliga människors vardagsliv. Under samlingen berättade Biskop Sengulane att under vår pilgrimsresa till Zimbabwe bildades två nya församlingar nära zimbabwiska gränsen. Ett 20 tal personer kom överens om att innan november i år ska de ha bildat hela 50 nya församlingar i det området! Så kan det gå om man åker på pilgrimsresa... (För att förtydliga för den svenska läsekretsen; det är inte fråga om pastoratsdelningar...)

Baloo har vi döpt hunden till. Den såg så lat ut där den låg utanför mitt hus. Vi trodde att den var svårt skadad för den rörde sej inte. När vi lockade med mat kom den dock upp på benenen stund. Kanske är den gammal eller bara skrämd av något??? I tre dagar har den nu bott utanför mitt hus och jag har börjat ge den lite mat. Vore inte så dumt om den ville stanna och vakta huset. Har den lagt sej här för att dö? Kanske är det så. Är den kvar några dagar till tillkallar vi nog en veterinär som får ta en titt på den. Den ser dock relativt fräsch ut, bara lite insektsbett här och där. I sverige är det ju oftast människor som väljer hund men här är det alltså tvärt om. Och alldeles gratis!

Laura Bush

2007-06-27T22:17:00.000+02:00

Så kan jag då lägga Laura Bush till listan över människor som jag aldrig planerat att träffa men som var roligt att träffa ändå...
Jag visste inte att hon skulle till Maputo förrän igår eftermiddag då biskop Sengulane frågade om jag ville följa med och träffa henne. 5 anglikanska präster var inbjudna. På bilden ser ni även en av kyrkans körer som sjöng både om och för Laura Bush. De hade även skrivet en sång om malaria som var rolig med rörelser.
Biskopen är ordförande i en "inter faith" organisation mot malaria. Den samlar anglikanska kyrkan, katolska kyrkan, kristna rådet, Metododist kyrkan, 7 dags adventisterna, Bahai, Hindusamfundet samt två muslimska paraplyorganisationer. Jag var riktigt stolt över min blivande svärfar (!) då han världsvant hälsade Laura välkommen till Maputo. Förutom Biskopen och Laura var även hälsoministern och Presidentens hustru där. Dessa fyra höll varsit kortare tal om malaria. Laura berättade att USA nu stödjer mocambiques regering med ca 19 miljoner US dollar som ska användas mot Aids, malaria och tbc. Det som var spännade för oss var ju dock att Sengulanes interreligiösa förening får hela 2 miljoner US dollar. Bakom detta ligger att George Bushs regering vill satsa på "faith based" bistånd. Egentligen ganska intressant och modigt. Laura berättade att det är de religiösa organisationerna som bäst når in i de byar där ingen annan hittar in. Varje by har någon religiös tillhörighet. Lyckas man utbilda de religiösa ledarna och bistå dem med myggnät m.m. når man grupper som andra organisationer inte kommer åt.
Det var en riktigt munter och trevlig tillställning. Vill man vara kritisk kan man ju dock fråga vad Lauras resa hit kostade. Eget flyg, mer än 200 egna vakter, egen metalldetektor etc etc. Seminariet fick hållas inne i ett av univeritetshusen mitt i stan. Kyrkan i Chamanculu underkändes av säkerhetsskäl. Vägen dit ansågs för smal!
Dock: Visst känns det som västvärldens intresse för afrika håller på att öka något?? Må vi nu bara be att att dessa religiösa organisationer förmår hantera 2 miljoner US dollar på ett klokt sätt...

Mocambique 32 år

2007-06-25T20:54:00.000+02:00

Idag firar Mocambique sin 32:a självständighetsdag med en helgdag. Vi har haft fint väder och jag promenerade lite på stranden, där en slags fridfullhet infann sej. Vatten som slår in mot stenarna och rinner ut igen, likadant här som på västkusten i sverige.

Jag fikade med Bato idag som berättade om mocambiques historia. Även TV var fulla av dokumentärer. Inte så många firar denna dag aktivt då de menar att den blivit för politiserad. Det är mer firande av FRELIMO än av själva självständigheten. Bato berättade att även de som röstar på RENAMO, FRELIMOS motståndare i inbördeskriget, också gillar självständigheten och ibland även Samora Machel. Det var först efter 1975 som RENAMO bröt sej ur FRELIMO och bildade ett motstånfd mot FRELIMOS kommunistiska ideologi. Innan 1975 var många av dagens RENAMO anhängare även medlemmar i FRELIMO.

Igår var det Johannes döparens dag och jag predikade svenska midsommar och mocambiquansk midvinter. Intressant att Johannes och Jesus födelsedagar firas just på midvinter resp midsommar, var på jorden man nu befinner sej. Symboliken måste vara att nu vänder det, nu ser vi fram mot något nytt.

Jag välsignade mitt första hus igår tillsammans med padre Juliao. (Mitt hus välsignades ju av två biskopar.) Det var en stor fest ute i Mahota där Nasson och hans fru just ska flytta in. De firade inflyttning och dopdag av deras nyfödde. Kändes fint att få be för deras hus. Anglikanska kyrkans liturgi för husvälsignelse är mycket vacker och vardagsnära. Man ber för alla husets rum, ett för ett, och bestänker det med välsignat vatten. I sovrummet för vila, i hallen för gästfrihet, i köket för mat och hälsa, i toaletten för renhet, i vardagsrummet för gemenskap etc.

Så har jag återigen blivit stoppad av polisen. Jag blir det ca en gång i veckan då de tycks ha en förkärlek till välvårdade bilar med vita förare... Denna gång hade de inget att anklaga mej för tyckte jag. Alla papper var i ordning och inga lyktor stulna. Men vilken tur de hade! Efter att ha granskat bilen med ficklampor såg de att mina nya däck hade storlek 145. Och i bilen papper står det att det ska vara 135! De hotade med att konfiskera bilen och var mycket hotfulla med sina skramlande vapen. När jag började ringa med min mobil till "kyrkan" blev de dock lite knäsvaga och vinkade till sist iväg mej. I morgon ska jag ta reda på om de hade rätt att beslag ta bilen eller om de bara skrämdes. Polisen är tyvärr mycket mer korrumperad nu än när jag kom hit för 1,5 år sedan. Det går i vågor och nu är det poliser på var och varannan nyhetssändning som åker dit eller anklagas för korrumption. Jag blir dock både förbannad och trött när jag vet att jag förmodlingen har en av maputos trafiksäkraste bilar, men de vet att stoppar de en gammal risig bil får de inga mutor. Men när jag har däck som har nummer 145, då lyser det pengar i deras ögon.

Pilgrimsresa

2007-06-18T18:06:00.000+02:00

Vi var ca 250 Mocambiquaner som deltog i firandet av Berhardo Mizeki i Zimbabwe. Vi var på landsbygden nära mocambiqanska gränsen vid Manica. Sammanlagt var vi ca 4-5 000 deltagare från Sydafrika, Botswana och Zimbabwe m.m... Firandet i sej var en intressant upplevelse med många intryck, resan är dock väl lång för att kännas helt meningsfull, hela 300 mil tur och retur. Fidelia, hennes farbror, svägerska och jag valde att åka i egen bil. Hade varit skönt att åka buss men vi visste med rätta att även den resan skulle bli tröttsam av olika skäl. Jag är dock mycket glad över att ha gjort denna resa för den gav verkligen en insikt i både Afrika och kyrkans liv, långt bortom skrivbordsproducerad expertlitteratur.

Resan: Vi stannade var 20: mil och hade korsvägsandakter. Vid andakten i Inhambane kom en man fram till oss och nedkallade förbannelser över vår resa. Han bad att vi skulle få möta hagel och åska under vår färd. Jag kan dock inte skylla på honom att vi fick punktering (på ett av mina nyköpta däck!) redan på vägen från Xai Xai. Vägen som stundtals är mer hål än asfalt lyckades till sist pysa ut ett däck... I vår fullpackade bil hittade jag inte domkraften, men Fidelias bror körde bilen bakom och kunde hjälpa oss.

Kl 18 kommer mörkret och det är inte kul att köra i mörkret. Som tur var var det dock inte mycket trafik. En av anledningarna till min skeptisism till dessa resor är just att vägarna har mycket olyckor. Även denna natt... Mannens förbannelser tycktes slå in för bussen gick sönder och blev stående. Vi hade precis reparerat vårt däck och kört i fatt bussen som stannat för kisspaus trodde vi. Men icke, en bil hade kört om bussen och tappat sitt ena hjul samt den axel som hjulet sitter på. Detta hjul rullade in under bussen och slog sönder kylvattenbehållaren. Jag trodde Padre Carlos skojade när han sa att vi skulle stanna på vägen över natten, men det var bara att inse att en buss lagar sej inte själv i en handvändning; inga garage eller back up bussar inom de närmaste milen. Som tur var kom dock en annan buss och bogserade bussen till närmsta samhälle där vi kunde stå lite vid sidan av landsvägen. Första övernattningen blev alltså i bilen för min del i Inhassoro. Kl 4 nästa morgon(?) körde vi vidare. Då hade nämligen en ny buss kommit och alla passagerare flyttat över sina saker som varit fastbunda på taket. Kl 5 stannade vi igen; nu var det Fidelias brors tur att få punktering...

Fortsättningen kunde bara blir bättre och det blev den också... Zimbabwe släppte in oss, visseligen bara 100 st den första dagen, ty bara 100 hade blivit föranmälda som pilgrimmer till gränskontrollen, de resterande bussarna kom på morgonen därpå. Pilgrimsorten i sej är svår att beskriva med ord. Tusentals människor ihoprullade i filtar under natten i friluftskyrkan. När de ville sjunga och dansa reste man sej ett tag medan andra sov vidare. Underhållningen (predikningar och musik) höll på hela natten. Ett 50 tal eldar sken upp i mörkret, där folk värmde sej eller grillade mat. Ett drama spelades upp om Berhardo Mizekis liv. På morgonen hade vi mässa och vi var ett hundratal präster som alla var klädda i liturgiskt rött. Vi hade bönevandring till det ställe där Mixeki sägs ha gått upp till himlen efter att ha flytt från våldsverkarna.

Till ljuspunkterna hörde att arrangörerna gav alla mocambiquier mat 2 gånger om dagen. Detta var nytt för i år, vi hade också fått ett tält att sova i. Vi i vår bil valde dock att sova i bilen. Det gick bra men var kyligt; runt 6 grader på natten. Ett väldigt svenskt klimat för övrigt: torr luft, varm sol och kall natt. Till det negativa hör förtås bristen på hygien och toaletter, tur att man bara är där i två dagar... Likaså hade arrangörerna brist på inlevelse när man ofta glömde bort att alla inte talar Shona. Hela nattprogrammet var på shona och värst av allt: Man bjöd in alla mocambiquanka kvinnor till ett stor möte med "Mothers union". Hela mötet var på Shona... Oförskämt mot alla mocambiquaner och även andra utlänningar för övrigt. Predikan på högmässan var det änså som översattes till engelska och portugisiska.

Har inte smällt resans innehåll än men känslan pendlar mellan att uppskatta folkfesten och hängivenheten. (Den zimbawiska körmusiken höll hög klass) men också en ängslan för den helgonkult som finns med tilltro till mirakel, heligt vatten som ska ge hälsa m.m. Man lockar ut många människor på deras livs resa, men med mina mått mätt är resan väl slitsam för många. De hajkar i 6 graders värme utan resurer att göra det. De klarar sej genom att dela mat och kropsvärme och genom att sjunga så att trötthet och hunger inte känns; men är det hela värdigt? Svaret hos de flesta är ja. I sverige skulle vi svara nej. Tänk er en pensionärsresa till hultsfredfestivalen utan bajamajor och rinnade vatten... Å andra sidan: Om inte ens ens tro och hopp får ta sej utryck och växa, vad återstår då av en människa?

Hemresan gick betydligt bättre än ditresan, vi sov även nu i bilen men vi valde det av fri vilja.

P.S: Mocambique spelade 0-0 mot Senegal i fotbollskvalet till Afrikas cup 2008. De mocambiqanska folket tycker det är en god bedrift då ju Senegal en gång i tiden besegrat sverige i VM...

Bernard Mizeki

2007-06-13T20:10:00.000+02:00

...åkte till Kapstaden 1891. Biskop Knight Bruce var en modig man med fast tro och ville utöka sitt stift (Mashonaland) till att omfatta hela Zimbabwe, samt delar av Mocambique och Botswana. Bernard från Mocambique hade blivit kristen i Kapstaden och ansökte om att arbeta som volontär för att delta i det nya missionsarbetet. Väl i Zimbabwe blev Bernard attackerad av banditer och alla trodde att han skulle dö. Till allas förvåning förvann han istället i ett starkt ljussken. Ingen har någonsin sett honom efter detta. Däremot fick missionen ett starkt fäste! Den anglikanska kyrkan i Mocambique och Zimbabwe ska pilgrimsvandra till den ort i Zimbabwe där han gick upp i ljuset. Det är för att uppmärksamma en av de första martyrerna i angliakanska kyrkan, troligen den första svarta. Kl 4 i morgon bitti börjar vi med gudstjänst i Maputo. Jag har laddat upp med sovsäck, täckjacka, mössa, ficklampa m.m. för att nu möta afrika på allvar. I Zimbabwe är det kall vinter så jag har förnyat hela garderoben! Tur att jag tycker om att campa för nu blir det primitivt några dagar, kör dock min egen bil. Återvänder till Maputo på måndag kväll. Alla som deltar i pilgrimsresan har blivit lovade av arrangörerna att vi kommer att få något av Gud! Spännade att se vad det blir... P.S Ni kan väl be för mej för säkerhets skull!

God nationaldag!

2007-06-05T20:50:00.000+02:00

Denna veckas nyheter börjar med trädfällning. Den stora stubben på bilden till vänster har en särskilt anknytning till mitt hus. Det var stort och väldigt för några år sedan och växte aldeles utanför (det som nu är) mitt hus. Med ålderns rätt föll en gren av och gjorde hål i mitt tak, vilket var orsaken till att mitt hus genom gick en störe renovering innan jag flyttade in. När jag bad om att få ett stängsel runt mitt hus, då det ju ändå fanns en grind kunde det ju få vara svårt att gå in vid sidan av grinden var min enkla tanke, men det stupade på detta träd. Biskopen tyckte att man skulle vara rädd om träd i innerstaden och låta dem växa, just detta träd växte dock så att den mur där man skulle kunna fästa ett stängsel ständigt sprack och krackerade. Nu har dock trädet dött helt och hållet en naturlig död och ni ser det här släpas bort av en traktor. Nu har jag alltså varken träd eller stängsel som skydd mot mina grannar, eller dem mot mej för den delen.

Bild 2 visar mej och min flickvän Fidelia. Vi är här på "presentation" hos hennes familj. Jag fick välja t en mocambiquansk familj att vara min familjs representanter. Jag valde Bato och hans föräldrar och vi gick till Fidelias familj med dricka, blommor och en ring och de fick presentera mej för hennes familj. Att vi känt varandra i drygt ett år höre inte dit utan detta var en viktig ritual för att markera att vi nu officiellt är ett par. Vi kan alltså träffas utan att behöva gömma oss!

Bild 3: Mosena har två ben! Vi har just varit hos en ortoped i Nelspruit som tagit fram en protes som hon nu ska lära sej gå med. Vi ska försöka hitta en bra fisioterapeut i Maputo som kan hjälpa henne gå på rätt sätt utan kryckor. Nu på söndag ska Moisena gå fram för en "accao de graca" i kyrkan, dvs tacka gud för att operationerna gått bra. Vi är dock inte nöjda med ansiktet ännu så vi hoppas kunna hjälpa henne med ännu en ansiktsoperation. Kirurgen sa det redan samma dag, att han inte vågade operera bort mer just då men att det skulle behövas en operation till... Det stora arbetet återstår dock för Moisena; att våga sej ut ur sin blyghet och börja leva som en frisk. Det kommer nog ta lång tid när man aldrig har fått öva.

I helgen var jag så förkyld att jag stannade hemma när Juliao firade sin graduation. Hoppas dock snart kunna visa bilder på honom i sin fina akademikerdräkt!

Veckans buuu: Alla TV kanaler jag hade valde att visa portugals EM kval istället för danmark-sverige. Lär inte bli bättre på onsdag. Heja Sverige! Nationaldagen firar vi hos Ambassadören med mat och dans!

Några mindre nyheter...

2007-05-22T08:31:00.000+02:00

1. Var på en fantastisk musik och dansupplevelse tillsammans med Fidélia i fredags. Timbila Muzimba, Mocambiques främsta Timbila (Marimba) grupp hade 10 års jubiléum och bjöd på en oeerhörd konsert. Sångerskan sjöng och dansade oavbrutet i tre timmar utan att se trött ut. De var grymt tajta, alla de som spelade trummor o timbilas. Några yngre tjejer hoppade in på scenen ibland och hade mer vild dansuppvisning, medan en äldre Herre, säkert grundaren av gruppen, bara spelade två låtar, då han oavbrutet satt och slog sej själv i huvudet och bröstet med sina trumpinnar...

2. Padre Juliao har varit på "graduation" i Sydafrika. Han har avlagt en teologie examen i missiologi. Detta är visserligen en stor nyhet, men jag återkommer till den om två veckor då han har haft sin examensfest här hemma i Maputo.

3. Maputos golfklubb har haft årsmöte och de har bestämt att den ska säljas till ett sydafrikanskt bolag. Maputs golfklubb har onekligen haft sin egen karraktär, liknar få andra banor på jorden; Getter betar, gummor går över fairway med korgar på sina huvuden, i vattenhålen springer det upp naka barn som tagit sej ett morgondopp eller en äldre herre som tvättat sina fötter. banan är inte instängslad och den smälter samman med omgivningen. På ett av hålens fairway pågår för det mesta en fotbollsmatch. När man slår ut där får dagsformen avgjöra om man ber de sluta och gå åt sidan eller om man chansar på att slå över båda lagen...
Jag lämnade en gång Västerås golfklubb, som student, med motiveringen att jag hellre la mindre pengar på en klubb som hade längre gräs och ruffigare greener, än mycket pengar på att bekämpningsmedel ska hålla banan i ett skick som egentligen bara proffs vet att utnytja. Maputs golfklubb har bevisat för mej att jag hade rätt. Den har mer sand än gräs och greenerna har mer hål än en rochfort ost, Men: Det är lika för alla och vi har minst lika kul som på andra banor, inte minst för att även många mocambiquaner har råd att spela på banan. Priset för en runda är ca 25 kr. Nu kommer alltås ett sydafrikansk bolag köpa området, stängsla in det, locka fler turister genom en toppbana,men på bekostnad av alla dem som bor där nu...

I söndags predikade jag i kyrkan i aeroporto om kristi himmelsfärd (så passande...) Kören berättade at de skulle sjunga i TV på samma eftermiddag. Jag gick till konsertsalen och fick avnjuta en fin körfestival i direktsändning och i entren ingick en fin "golfkeps"! En släkting till Bato, Tina, är ara 13 år men sjunger ofta solo och är en stor talang. Hon sjöng världsvant även i TV och hon skriver även egna sånger berättade hon. Blir något för Rock for Moc snart hoppas jag!

En större nyhet kommer inom kort!

Sverige var inte bättre!

2007-05-13T19:02:00.000+02:00

Hej,
Slog mej ner framför TV'n för att avnjuta årets schlagerfetival. Hade ju hört och läst att sverige var storfavorit. Själv gillar jag The Ark sedan länge och såg fram emot denna kanonlåt. Men jag måste erkänna; jag blev inte imponerad. Ni i sverige har säkert hört låten spelas flera gånger och tycker den är bra, men om man sitter på behörigt avstånd från Europa och lyssnar med opartiska öron så var nog 18 plats ett rättvist resultat. Själv tyckte jag mycket Serbien som vann men även Ryssland gjorde avtryck.

På bilden ser vi Padre Elias, Batos pappa, vid skolan som ligger granne med hans församling i Aeroporto. Han har fått skolmaterial av en förening som heter "Mana" att dela ut till föräldralösa skolbarn. Han bad mej följa med för att fotografera dessa bildbevis.

Idag predikade jag i Zimpeti församlimg, mest känd för att jag var 3,5 timme försenad dit för ett år sedan. I dag kom jag i tid och jag fick välsigna två nysnickrade "knäfall". Predikotexten idag var samma som vi använder på pingsdagen i Sverige. Vi ligger lite före här tydligen!

ha det så gott.

S.t Monica

2007-05-06T14:43:00.000+02:00

S.t Monica var mamma till den afrikanske kyrkofadern St Augustinus. Enligt Augustinus var det hans mor som ledde honom in i sin kristna tro. I St Monicas församling i Malhazine var det fest idag. Biskopen var där och predikade om mammors betydelse och att vi alla är utvalda av Gud redan i moderlivet. Eftre gudstjänsten hade vi fundraisnig för att återuppbygga kyrkan som ju blev skadad när Paiol exploderade. Vi bjöds också på en god lunch och tårta.

Paiol är ännu ett stort samtalsämnde i Maputo, många är ju fortfarande bostadslösa och vi ser spår av explosionen runt om oss. Vad är det som folk pratar om? Jo, att Paiol, vapenförådet med sovjetiska vapen från inbördeskriget skulle ha flyttats ut ur staden redan i slutet av 80 talet. Sydafrika hade experter här redan då och erbjöd hjälp, av olika anledningar sköts projektet upp. Flera gånger har det varit mindre explosioner i Paiol, senast så sent som i februari och så nu då den 23 mars, då det mesta sprang i luften. Officiellt säga att explosionerna beror på det rekordvarma vädret. Folkets sanning är dock en annan; under flera års tid ar soldater utvunnit kvicksilver från vapendepån! Detta kvicksilver behövs vid guldvaskning och har sålts eller används till det. För att utvinna kvicksilvret måste man ha höga temperaturer och det är eld från denna utvinning som lett till explosionerna. Så ni får väl välja vilka ni tror på, folket eller regeringen. Mot regeringen talar att det var rekordvarmt i Maputo, men först dagen efter explosionen...

Förra veckan var jag på bröllop i Jardim do namoradas. Biskopens äldste son, Theo, gifte sej med Gena. Många celebriteter var där bland de 350 gästerna; Mandelas hustru Graca Machell, biskopen i pretoria och flera ministrar, bl.a en just nu inte så populär försvarsminister... Bröllopet var förtås pampigt med dansuppvisning m.m.

Resumé

2007-04-23T08:43:00.000+02:00

Mycket har hänt senaste månaden och jag har inte bloggat så som man bör. Därför kommer här en resumé av senaste månaden i bilder. Min dator fungerar nu, men TV och Skrivare är ännu sönder efter förra veckans kraftiga åskväder.

Missionärssamling i Tanzania, för både södra och östra Afrika. Temat var Guds mission. En av dagarna gick vi på safari till fots! Härlig upplevelse, såg både buffel och giraff på mycket nära håll.

Här ser vi Moisena på morgonen innan vi åker till operationen i Pretoria med sin familj och Padre Juliao i Maputo. Bilden därpå visar en fysioterapeut som hjälper Moisena med sina första steg utomhus efter amputationen.

Påsk i Maputo, fotatvagning på skärtorsdagen. Det liturgiska livet är rikt under hela stilla veckan med palmprocessioner och lång långfredagsvaka etc. Därför kändes det lite snopet när den stora påskdagsmässan skulle firas i St Monicas kyrka. Explosionen i "Paiol", vapenförådet, hade ju förstört taket. Just denna påskdag hade det regnat kraftigt hela natten så det blev inte mycket till fest... De få tappra som kom trängde ihop sej hemma hos en familj istället. Egentligen en mer autentisk påsk, de de första församlingarna ju ofta bad på morgonen i någons hem.

Lebombostiftet har ett vänstift i USA, Connecticut. Här ger de symboliskt ekonomiskt hjälp till prästlöner, översvämningskatastrofen, cyklonskadorna, torkan och Paiol explosionen, kanske på ett ngt amerikanskt vis, men välbehövliga pengar... Jag ska själv samla in kläder och skolmaterial till dem som blivit hemlösa efter explosionen. Krista rådet och vår diakon Sergio arbetar bland de drabbade och han kommer förmedla kläder etc eter behov, många förlorade allt de hade. Regeringen har sagt att de kommer hjälpa till med att betala för husen som förstörts, men inte för det som fanns i husen.

Dator ur funktion

2007-04-15T14:44:00.000+02:00

Har mycket att beratta men tyvarr har blixten slagit ut min dator. Som tur var har bara batteriet gatt sonder sa den blir latt att laga. Skriver dessa rader hos en van bara for att ni ska veta att jag lever och har det bra.
Paken har varit fylld av gudstj'nster och jag ska visa bilder fran dem snart. Mocambikanska kristna radet har borjat arbetet med att hjalpa dem som drabbats av explosionen. Idag firade jag gudstjans i Maraquenes lilla strakyrka. De ska bygga en ny kyrka dar med betong som ska vara klar i juli. I morgon ska hela forsamlingen sta pa led och langa sand, block och vatten med mer sa att erbetet kommer igang sa fort som mojligt. Jag frgade var kyrkan skulle sta men det hade man inte bestamt annu!!
Hoppas vara tillbaka i etern snart igen, ber om overseende med att jag ijte kan lasa och skriva mail tills dess!
Johan

Kyrkornas tak blåstes ned

2007-04-02T21:50:00.000+02:00

Jag förstår att det skrivits om vapenolyckan i Maputo även i svenska media. Jag var i Pretoria när explosionen ägde rum så jag klarade mej bra. De som var här var ordentligt uppskakade. Hela maputo skakade som av ett jordskalv och på den bifogade bilden ser ni hur ett eldklot steg upp mot himlen och sände ut bomber åt olika håll.

Både kyrkan i Zimpeti och Mahlazine fick taket helt nedblåst av tryckvågen. Även kyrkan i Bagamoyo fick taket skadat och utblåsta fönster. I Maputo dog ca 200 msk, varav en församlingsmedlem i Zimpeti. Ett grannhus till kyrkan i Bagamoyo totalförtördes efter att ha träffats av en bomb, men ingen var hemma som tur var.

I sydafrikanska medier och även från politiker kritiseras Mocambique relativt hårt nu vilket är bra. Regeringen här skyller bara på värmen vilket ju är helt befängt. Man kan inte ha gamla sovjetbomber mitt i Maputo utan att tänka på vad som kan hända. Tydligen har det brunnit i depån flera gånger tidigare men inte fått så stora konsekvenser som nu. Försvarsministern är släkt med President Guebuza och lär inte bli sparkad... Läste i någon tidning att det är ironiskt att just Mocambique som gjort sej känt som fredens mirakel skulle drabbas på detta sätt. Kristna rådet och staten har ägnat mycket resurser åt vapeninsamling och ofentlig förstöring av vapen för att visa befolkningen att freden är verklig. Vad jag har förtått känner regeringen inget ansvar för att ersätta dem som skadats och drabbats, allt berodde ju på värmen...

I söndags firade jag palmsöndag i bagamoyo. Vi gick som förra året i processioner genom bostadsområdet och viftade och sjöng med stora palmkvistar. Det var riktigt roligt med sången och festen. Värmen i de fullsatta kyrkan är dock inte att leka med. Jag har nu nästan fått igenom ett beslut om att införskaffa fläktar att sätta i taket!

Hemma igen...

2007-03-30T21:08:00.000+02:00

Hej,
Igår kom jag och Moisena mfl. hem igen från Pretoria. Resan gick bra. Vi stannade i Pretoria 10 dagar, men det var klokt av oss. Moisena fick en bra eftervård och fysioterapeuterna var förundrade över hur stark hon var och snabbt kunde lära sej hoppa på kryckor. Nu återstår bara att fortsätta hålla såren rena, ta bort stygnen om 2 veckor samt "kona" in en protes om 6 veckor.

För mej har det varit väldigt lärorikt att följa sjukvården på nära håll. I Sydafrika är tex. religion fortfarande ngt helt naturligt. Alla läkare och vårdare, sjuksystrar m.m. talar självklart om hur mycket bönen har betytt för Moisena. När hon gick med kryckor första gången, redan 2 dagar efter operationen sa fysioterapeuten: "Oj, det måste ha kommit in mycket bön i den kroppen!". När operationen var över sa kirurgen: "Nu pastorn är det din tur att jobba, nu kan jag inte göra mer".

Maputo ser sej likt ut det lilla jag sett idag, men många berättar om explosionerna som var skrämmande. Man tror att runt 150 personer dog och de flesta av dem var barn. Mahlazene, där st Monicas församling ligger, "min" egen församling, hör till de mest drabbade områderna. Tydligen var det där som vapnendepån låg.

Mocambique är ett drabbat land just nu av många skäl. Översvämningar i Zambezi, cyklonen i Inhambane och torka på många andra håll. När vi hade prästmöte i Macienne förra veckan samlade biskopen in information från alla präster om vilka behov som fanns i deras områden och regioner. Man räknade med att ca 10 000 msk var i mer eller mindre akut behov av mat, utsäde eller nya hus. Enligt nyheterna evakuerades hela 60 000 msk pga av översvämningarna.

Jag känner at jag äntligen är hemma. Har rest så mycket att jag inte hunnit sätta mej in i allt som händer. Sedan februari har jag rest till Macienne, Niassa, Zambesia, Tanzania, Macienne igen och så nu till Sydafrika. Allt har varit bra ochhelt fantastiskt egentligen. Men nog är det skönt med sin egen säng som omväxling...

Explosion i Maputo

2007-03-23T16:49:00.000+02:00

Igar exploderade ett vapenlager i Maputo, nara flygplatsen. Enligt nyheterna ar ca 72 peroner dodade och sjukhusen i Maputo fylls av personer som skadats. Explosionen varade i mer an 3 timmar. Jag har talat med Juliao idag, som rest tillbaka till Maputo. Han sager att vad han vet sa mar de flesta bra som jag kanner. Kyrkorna i Bagamoyo och Zimpeti har dock skadats. Manga hus har gatt sonder i hela maputo, aven i centrala delarna.
En egoistiskt tanke nu ar att det var tur att Moisena inte har eftervarden i Maputos centrallasaret. Manga av manniskor har amputerats pa sina ben under explosionen och sjukhusen overfylls.
Moisena har just atit for forsta gangen sedan i tisdags och jag har sett henne le. Hon trande pa att stalla sej upp och terapeuterna sa att hon var starkare an de trodde. Skona budskap mitt i kalabaliken...

operation

2007-03-22T15:30:00.000+02:00

Jag ar kvar i Pretoria. Moisena opererades igar och lakarna sager at allt gatt bra. Hon ar dock valdigt trott och sover mest hela dagen idag. Vi har flyttat henne fran sjukhuset till en vardcentral dar de ska trana med henne, kryckgang m.m.
Vi blir kvar i Pretoria till onsdag antagligen. Jag har agnat mycket tid at ekonomin. Jag har ansokt om at fa sa billig sjukvard som mojligt, men eftersom manga ar inolverade sa blir det till at forklara samma sak flera ganger.
Personlaen pa sjukhuset har dock varit valdigt bra och Moisena har behadlats som en princessa. Sjuksystrarna samlade ocksa in klader till henne och familjen i en spontan gest av givmildhet.

Under utanför ramarna

2007-03-17T16:59:00.000+02:00

"Den som vill se under måste gå utanför ramarna". En präst i Västerås skrev det till mej och det blev inspiration till att verkligen göra någonting för Moisena, en 20 årig tjej i Bagamoyo. Måndagen den 19 mars har hon fått tid för operation i Pretoria, Sydafrika på ett privat sjukhus. Tack alla ni som stött henne med pengar och böner. Jag har fått en lista av Bertil Ramnerö från Stiftgården i Rättvik med namn på alla er, vänner, ungdomar på Stiftgården och syföreningar, som skänkt pengar till operationen. Jag ska göra mitt bästa för att tacka er mer personligt så snart operationen är avklarad. Till dess får ni följa utvecklingen här på bloggen. Vi åker tidigt i morgon bitti med bil till Pretoria; Jag, Mosiena och hennes mamma och Padre Juliao.

När vi hade SKM's missionärseminarium var en av uppgifterna att skriva om en person vi träffat genom vårt arbete. Jag skrev om Moisena och publicerar nu ett utdrag så ni får en bild av vem hon är.

"Moisena Johane är en tjej på 19 år och är näst äldst i en syskonskara på 7 personer. Hon bor i ett hus med sina föräldrar i Bagamoyo, ett ytterområde i Maputo. Henna pappa är pensionerad bilmekaniker och hennes mamma säljer frukt och grönsaker på den lokala marknaden. Alla hennes syskon studerar. Moisena slutade skolan redan efter årkurs 3 pga sina sjukdomssymptom som gav sej till känna redan när hon var bara 1,5 år gammal.

Moisena lider av två tumörsjukdomar. Hon lider av samma sjukdom som den s.k ”elefantmannen. ”Dels är hennes ena smalben ordentligt svullet och kan bäst liknas vid ett elefantben. Troligtvis går benet inte att rädda, men vi vill at hon får en fin protes som gör det lättare för henne att gå än vad hon kan göra nu. Hon har också en kärltumör i ansiktet som växer sej allt större. Den påverkar hennes talförmåga men kanske framförallt hennes sociala liv och möjligheter. Moisena är egentligen en jättesöt tjej, men ena halvan av ansiktet är ordentligt vanställt och hon kommer ha stora svårigheter att få arbete eller gifta sej. När jag promenerar med Moisena ser jag hur alla vänder sej om efter henne och stirrar, särskilt hennes ben är uppseendeveckande.

Jag tror att det finns goda förutsättningar för Moisena att få ett bättre liv. Dels har hon en fungerande familj, visserligen fattig men den ger henne ett socialt stöd och hjälper henne så gott den kan. Hon har träffat flera läkare men ingen som har haft kompetens nog att vara till någon hjälp. Familjen har lagt ut massor av pengar under årens gång på mediciner som inte gjort någon nytta. Jag träffade henne redan 2003 då hannes far besviken talade om att pengarna de samlat in inte räckte till medicin, bara till en läkartid.

Jag gläds över att kyrkan är en plats där Moisena är accepterad. Hon går i kyrkan i Bagamoyo varje söndag och det är så skönt att se att hon inte isolerat sej från omvärlden trots sin vanställda kropp. Hon går däremot ofta fram för förbön och vill förstås inget hellre än att bli frisk. När jag delade ut nattvard till Moisena första gången rös jag till, jag var så oförberedd på hur hon såg ut.

Jag och en svensk läkare beslutade oss för att hjälpa Moisena med en operation som ska äga rum i mars. Jag vet att jag går utanför det som är min arbetuppgift. ”Det enskilda fallet” är ofta den person som Jesus kallar vår nästa. Just nu är Moisena vår nästa. En präst i Västerås sa ”att den som vill se under måste gå utanför ramarna”. Familjen har själv redan ordnat med pass och visum m.m. för att hon ska kunna åka till Sydafrika.

När Moisena träffar mej är hon alltid blyg men glad. Hon säger väldigt lite. Hennes far säger dock att hon är en glad tjej som ofta går omkring och sjunger när hon är hemma. Hon har höns och getter inne på gården och hon hjälper till hemma med det mesta. I Guds ögon är Moisena vacker. När jag ser på henne med nya ögon ser jag att hon inte är ful, man vänjer sej liksom. Samtidigt är hon handikappad och lider av sitt ben. I Guds rike kanske hon skulle kunna leva som hon är, accepterad av alla. I Bagamoyo däremot är det ett stort kors hon måste bära genom att alltid vara den annorlunda."

I Tanzania

2007-03-06T11:53:00.000+02:00

Jag skriver bloggen fran Uhuru hostel i Arosha i Norra Tanzania, i foten av det hoga Mount Kilimanjari. Resa hit gick bra forutom att fisken pa kenyas flygplats i Nairobi inte var god. Fran Nairobi till Kilimanjari flog jag med Precios airways, med ett litet propellerplan. Det sag inte sa nytt ut men det tog mej ju hit...

Resan med bil i Mocambique var lang och harlig. Simon Strom, Anders hagman och jag korde upp en av de bilar som ska anvandas av Tectona Forest. Vi besokte tre skogar som drivs av Vasteras Stift: Levas Flor i Sofala, Tectona i Zambesia och Chiqweti ni Niassa. Har tyvarr ingan bilder att ladda upp annu men landskapet var majestatiskt i Zambesia, med hoga berg och boljande grona landskap. I Tectona invigdes hornstenen till ett laberatorium och jag och Anders Hagman fick halla champagne pa den forsta byggstenen, tillsammans med borgmastaren.

Nar vi var i Levas Flor fick vi besked om att en cyklon var pa vag at vart hall. David som ar direktor pa Levas Flor skickade en mattransport till Beira for att vi skulle klara oss tre veckor om cyklonen skulle forstora vagarna dit. Cyklonen vande dock soderut igen. Inhambane och Vilanculo fortordes dock av cyklonen. Lodgen som vi bodde i forsta natten vid Inhambane finns kanske inte kvar idag. Pa vagen stannade vi ocksa vid Esperanca Bertas memorial. Det ar biskop Sengulanes hustrus dodsplats. Ett sjukhus, kyrka och skola dar arr uppbyggt och uppkallat efter henne. Vi tog manga kort dar, de sista korten som togs innan cyklonen antagligen, det mesta sags vara forstort nu.

Det var roligt att fa se skogarna som stiftet driver. De ger ca 1200 manniskor jobb under hogsesang. Samtaidigt finns fortfarande manga problem att brottas med. De flesta som fatt jobb har aldrig haft lonearbete tidigare. Vi fick hora om arbetare som slutat efter 2-3 manader for att de var nojda med den lon de fatt! Det finns ju ingen orsak att arbeta om man redan har pengar!? Andra kanske ville dela med sej av arbetet till sina syskon etc. Det ar helt klart mycket som hander nar manga i en by far jobb, affarer och kiosker oppnas och fler far jobb nar pengarna borjar cirkulera. Skogarna ska ocksa utbilda sin personal i HIV och Malaria fragor och har kommer den anglikanska kyrkan in som viktig samarbetspartner. De ska ocksa hjalpa arbertarna att planera sin hushallsekonomi.

Har i Tanzania har alla SKM medarbetare i Ostra och Sodra Afrika samlats for konferens om mission. Kul att traffa alla avlagsna kollegor!

hemma

2007-03-01T18:32:00.001+02:00

Hej,
Jag ar tillbaka valbehallen i Maputo efter en fantastiskt men intensiv resa pa 300 mil i bil!
reseberattelse kommer inom kort!

Hälsa och trolldom

2007-02-18T08:46:00.000+02:00

Hej,
Jag är återigen på blixvisit i Maputo. Renoveringen har inte börjat av mitt hus så jag kunde sova hemma inatt vilket var skönt. Idag ska jag möta studenter från Mälardalens högskola på flygplatsen samt byta bil, från Kia minibuss till Toyota Land Cruiser... Ikväll börjar resan till skogsprojekten i Sofala, Zambesia och Niassa.

Seminariet i Maciene om Bibel och hälsa har avslutats. Mycket om att handla om medicinalväxter. De treditionella medicinmännen "curandeiros", har fortfarnade stort inflytande. Själklart finns det olika typer av curandeiros, de seriösa och de mindre seriösa. Gemensamt för de är att de alla jobbar med andeutrivningar m.m. i kombination med läkande växter och örter. Det som kyrkan nu vill göra är att lära sej mer om örter. Man vill inte slänga ut barnet med badvattnet när man kritiserar mycket av det som medicinmännen håller på med. Dessutom fins en konkurenssituation om själarna och många går både till kyrka och curandeiro när man behöver en välsignelse i livet, vid barndop, bröllop, sjukdom etc.
En katolsk nunna från Brasilien som jobbar i Manica i Mocambique var kursledare om den alternativa medicinen. Jag ser både för och nackdelar. Jag tror det är bra att människorna får kunskap om alla växter som de har billigt runt omkring sej. Bra också att bryta medecinmännens monopol på växtkunksap. Risken kan väl vara dock att man tror på växterna för mycket på bekostnad av "riktig" behandling av sjukdomar. Mig veterligt finns ingen bot mot HIV vare sej hos Jesus eller i Örterna. Jag är så arg på alla TV predikanter som sitter i USA, brasilien och sydafrika och pratar om att Jesus helar allt från Aids till hosta. Begriper dessa predikanter att 1000 tals mocambiquaner sitter framför TV'n som man just fått el till och faktiskt tror på det som sägs väldigt okritiskt??? Det är så ansvarslöst! Min fundering på denna konferans om bibel och hälsa är alltså om inte många bybor kommer ännu längre från läkarvården om man ska prova både Jesus och växter innan man går till sjukhuset?

En annan del av seminariet handlade mer om själva bibeltolkningen. Att tolka bibeln i sin kontext och överföra det till vår kontext. Denna befrielseteologiska metod att läsa bibeln, som härstammar från latinamerika, ska nu på allvar börja läras ut i församlingarna i Lebombostiftet. Det kan bli början på något stort, men det är en lång väg att vandra. De flesta prästerna här är tex. helt övertygade om att att Aids beror på att det delats ut för många kondomer gratis i ssmhället. En ordentlig översyn av kyrkans syn på äkytenskap och relationer är på plats för det är något som haltar ordentligt; kyrkans officiella ståndpunkt och verkligheten som den ser ut. Kontextuell teologi byger på att man först ser hur verkligheten ser ut. Därefter läser bibeln för att se om den har något att säga till vår situation. Detta är dock lättare sagt än gjort. Metoden byger på att man kan förtå i vilken situation bibeln var skriven och se strukturerna i samhället. Det vi kom fram till på seminariet var i alla fall att den största synden inte är sjukdom eller felsteg i livet, utan att de som är sjuka och gör felsteg i livet blir utesluta ur gemenskapen och nedvärderade!

Pa resande fot

2007-02-15T12:25:00.000+02:00

Hej,
tacka alla som uppvaktat pa fodelsedagen. Jag hade en stor fest hemma med en grupp svenskar fran sverige, svenskar fran maputo och mocambiquaner fran mocambique.
Jag ar i Maputo nu for att hamta anders fran flyget. Vi ska sedan tillbaka till Maciene dar det pagar en kurs om bibeln och halsa. Mycket intressant, men hinner inte skriva mer nu tyvarr. Ledare for kursen ar tre tewologer fran Brasilien.

pa mandag aker jag, anders och simon bil upp till Sofala och Zambezia. Darifran far vi skjuts med bil eller flyg till Niassa. Fran Lichinga i Niassa flyger vi tillbaka till Maputo den 2 mars... Vet ej om jag hittar internet under resan, men hoppas det fortas sa jag kan beratta om upplevelserna och skogsprojekten vi ska besoka.

Hej da for nu!

Upptakt

2007-02-06T22:23:00.000+02:00

Hej!
Idag har jag träffat mina nya studenter. 13 st var samlade i seminariet i Chamanculo tillsammans med lärare och biskop. Vi lärare presenterade oss och studenterna välkomnades och fick förhållningsregler. Tankarna förde mej till stiftsgården i Rättvik och hur vi välkomnar våra konfirmandgrupper där. Denna blandning av -kul att ni är här! och -Förstör inte alltihop!

Det är inget enkelt liv dessa studenter har valt. Varje lördag och söndag ska de arbeta i en församling som ungdoms- och barnledare samt delta i gudstjänsterna på söndagen. Under veckorna förväntas de delta i veckomässor, städa, studera, etc. De får inte studera utanför seminariet uta förväntas vara tillgängliga som kyrkans tjänare när det behövs.

Situationen påminner om den i sverige: Hur tar vi tillvara på dem som vill arbeta friviligt för kyrkan utan att ngn känner sig utnyttjad. En kvinna från Rädda barnen, USA, besökte mej idag. Hon tyckte att de som arbetade med gatubarnsprojektet där jag bor hade för dåligt betalt. Det är helt sant, kyrkan betalar under minimilönen som är ca 400 kr i månaden. Å andra sidan: Några av de som jobbar gör det för barnens skull och inte för sin egen = idealitet. Ska kyrkan vara ett föredöme som arbetsgivare och vårda sin personal, eller ska kyrkan tillvarata människors frivilliga engageman med risken att kallas för slavdrivare? Helt klart är att svenska kyrkan och den mocambiquanska kan lära av varandra.

De som är vana att leva i fattigdom kan ha svårt att tänka att det finns pengar att använda. Ett exempel på det fick jag igår. Min byggmästare här, jag kallar honom Mr M, har sparat pengar genom att fixa elektriciteten i mitt hus, trots att SKM kunde betala vad det kostar med en dyrare firma. Denna Mr M, drog en kabel till mitt hus från ett av gatubarnsprojektets hus. Denna kabel har legat ock skaft mot husets plåttak och i går när det blåste och regnade så gick kabeln av och låg öppen mot plåttaket. Om ngt av barnen hade rört vid taket eller bara stått i regnet som rann från taket hade de kunnat dö. Nu upptäcktes felet av en elekriker som undersökte varför jag inte hade ström i mitt hus och allt slutade lyckligt. Tror dock att några av oss fick en tankeställare; billigt och enkelt är inte alltid det bästa! Under de närmaste veckorna ska jag resa omkring en del i landet och tider tiden kommer mitt hus både få nytt tak, ytterbelysning och bättre el...

Med riskt att upprepa mej: Min främsta upptäkt i Maputo: Fattigdom är inte så mycket att inget ha, som att ha det som inte fungerar.

I lördags visade TV 1, radiohjälpen, i sverige en 5 minuters informationsfilm om gatubarnsprojektet. Du kan se filmen om du klickar på denna länk: http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=37591 Klicka sedan vidare på "Samhälle och dokumntär" och sedan på "Världens barn", till sist på "Diakonia i Mocambique"

ha det så gott!

Vardag

2007-01-31T09:38:00.000+02:00

Hej,
Det är snart dags att summera mitt första år i Mocambique. Kände för första gången att jag inte riktigt vet vad jag vill skriva om i bloggen. Det är nog ett tecken på att det mesta här nere börjar kännas mer normalt för mej. Det som man i början tyckte var tropiskt, exotiskt, konsigt, annorlunda, fattigt, smutsigt etc, är nu mer sådant jag börjar vänja mej med. Det krävs mer än att se en åsna vid vägkanten för att jag ska känna -Åh det här måste stå i bloggen!

Hur är det då när inget särskilt händer?
Jo, man läser nyheter på språkkursen tex. Igår läste vi om barn som gifter sej för tidigt. På landsbygden gifter sej många flickor efter första mentruationen de de anser som vuxna. En del är alltså inte mer än omkring 12 år. Vi pratade om förhållandet mellan statens lagstiftning och traditionella lagar och hur fortfarande de tradionella lagarna väger tyngst för de flesta på landet. Vår lärare gav ett exempel: En svensk familj vill hjälpa sin hemhjälp, empregada, med att ge henne ett hus att bo i. Empregadan bor själv men är gift med en man som kanske har 4 hustrur. När huset är klart flyttar hennes man dit eller ger huset till någon av sina andra fruar. Allt hennes är ju hans...

Jag har sett filmen Blood Diamnd. Den handlar om diamantsmuggling i Sierra Leone. Filmen är dock inspelad i Maputo med omnejd så vill ni se hur mocambique ser ut så kan ni se filmen. Den behandlar ett viktigt ämne men är våldsam.Leonardo DiCaprio kundes ses på Maputos gator i våras och jag såg bland annat den resturang som brinner upp i filmen!

Jag ser på film ganska ofta, säkert 2 gånger i månaden. Det är skönt att slippa välja vad man ska se, här visas bara en film åt gången på biograf Xenon. Förra veckan såg jag "Käleken tar aldrig semester". (svensk titel?) Ikväll såg vi just "O jardim do outro Homen" En mocambiaquansk film som var klart sevärd. Dn visas på Göteborgs filmfestival stod det i ingressen. Se den gärna, dels visar den verkligen Maputo, dels visar det hur det kan vara att vara ung kvinna i Maputo och den ständiga rädslan för Aids.

I helgen predikade jag i St Monica i Malhazine om "att inte förspilla tillfällen". Under gudstjänsten kom ett brudfölje in i kyrkan på säkert 25 personer. De var där för att presentera sej, då brudgummen tillhörde församlingen. Festligt med mycket sång. Hade även mässan i st stefans församling där jag bor för en gångs skull. Prästen här var på semester. Jobbmässigt så förbereder jag just nu ankomsten för en grupp med 7 svenskar och lika många brasilianare som ska studera kontextuell teologi tillsammans i Macienne under 10 dagar.

Jaha, det blev ju en blogg denna gång med!

En lyckad resa

2007-01-19T10:05:00.000+02:00

Hej,
Några av er känner till att jag, Juliao och Dr Olle hjälper en 19 årig tjej med kärltumörer som behöver opereras. Jag har nu rest med henne och hennes mor till Pretoria för en ordentlig undersökning av specialister. Juliao och Fidélia studerar i Pretoria/Johnnesburg så de följde med som extra bonus. De var till stor hjälp som tolkar när läkarna började ställe svåra frågor!

Vi träffade tre läkare under samma dag, en sprecialist i kärlkirurgi, en amputatör och en plastkrurgiker. Det har varit spännande att sätta sej in i denna sjukdom och få vara med från början. Moisena som flickan heter har haft sjukdomen sedan födseln men de har inte haft ekonomi och kunskap i Maputo för att kunna göra något åt det.

Mosena lider av en kombination av två sjukdomar visade det sej, därför har läkarna i Maputo inte lyckats med sin behandling de gjorde 2003. Moisena har Haemangiomatumör och Neurofibromatosis. Detta är också vad den sk. "elefantmannen" hade under 20 talet i USA. Han visades upp på cirkus pga sitt utseende. Även Moisena är vanställd i ansikte och ben. Hennes vänsterben ser helt likt ut som en elefants ben. Hon väcker allas uppmärksamhet där hon går fram och hennes handikap är mer socialt än medicinskt "farligt". Benet är dock så illa att det behöver amputeras. Tumören i ansiktet går inte att ta bort utan att man också tar bort hennes nervsystem i ansiktet. Därför kommer den att få vara kvar, men en plastkirurg kommer att snygga till den och ta bort så mycket som går.

Detta var första gången somn Mosisena och hennes mamma var utanför Mocambique, för Mosena tom första gången utanför Maputo. Vi bodde på att enkelt vandrarhem som drivs av "Insitute for Urban Ministry", IUM. Skönt att inte bo på hotell, med dess rikedom och stiliga resturanger. Här kunde vi rå oss själva och laga egen mat. Vi gick däremot på Zoo i Pretoria och det var härligt att se Mosena skratta och le, något hon knappt gjort tidigare i min närvaro. Jag hyrde en liten golfbil som jag körde runt dem med i parken. En rolig episod var att vi åt ute på en enkel resturang nära IUM med Juliao och andra studenter på institutet. Efter maten var Moisenas mamma borta och vi undrade var hon tagit vägen. Vi hittade henne i köket! Hon hade gått in i köket och hjälpte till med disken! Vi fick förklara för henne att när man äter på resturang så behöver man inte göra det, men hur skulle hon kunna veta det? De som jobbade på resturangen såg besvikna ut när vi hämtade ut deras oväntade diskhjälp!

Det var också fantastiskt att komma hem igen. Hela Moisenas familj stod ute vid vägen och väntade, pappa och 8 syskon samt grannar. Vi hälsades välkomna tillbaka med stor värme och jag inser att en resa till Sydafrika kan vara större än vad jag trodde, inte bara för operationen utan också för äventyret i sej. Stort tack till er som stödjer Moisena med bön och bidrag!

En spännande tanke är också att jag kanske också ska börja studera på IUM. Jag passade på at prata med Sakkie som är ansvarig för utbildningen. Han tipsade om olika saker som kunde vara intressant att forska omkring. Det som är roligt med IUM, som samarbetar med UNISA, University of South Africa, är att all forskning ska ha en social förankring. Många forskar tex. om de sociala projekt som de är med och bedriver. I mitt fall skulle jag alltså kunna skriva om något av det som jag arbetar med i Maputo. IUM har också samarbete med Stiftsgården i Rättvik så det är ju som skräddarsytt för mej!

Nya friska tag

2007-01-11T08:21:00.000+02:00

Hej igen,
Jag har haft en innehållsrik och skön semestervecka och ser nu fram mot nya friska tag i Mocambique.

Jag firade nyår i Xai Xai hos en kusin till Bato. Min kompis Anna från sverige och kristna Freds hade just kommit och följde också med. Vi bodde hos en familj på ca 7 personer, de bodde redan trångt innan vi kom. Vi var 5 personer till från Maputo men vi klämde ihop oss och det gick bra. Som tur var så regnade det och det blev aldrig så varmt som vi fruktade... Tyvärr så regnade det, kan man också säga, för det utlovade folklivet på stranden uteblev.

Därefter var vi på Ilha de Inhaca under tre dygn. Ön är verkligen mycket vacker, med härliga stränder, utan mycket folk. Jag snorklade för första gången och insåg varför jag gillar akvarium. Vilken värld det finns där under ytan! Jag simmade rakt in i massiva fiskstim med vackra färgglada tropiska fiskar. Såg även koraller och rockor m.m...

Sista etappen i Annas semester här ägnade vi åt Krugerparken. Vilken fantastisk rikedom att ha den bara 8 mil från Maputo! Det här var 4:e gången jag var in. Denna gång såg vi lejon! Två familjer precis vid vägen. De låg och sov, slickade varandra i öronen, vände på sej och hade det allmänt skönt och avslappat. En av dem hade tom svansen ut på vägen. Vi såg även vildhundar, vilka anses vara mycket svåra att upptäcka.

Vi besökte även Mocambiques krista råd som driver ett avväpningsprojekt sedan många år. Man samlar in och förstör vapen i utbyte mot hus och plåttak m.m. Kände till detta arbete men det var kul att få veta mer. Konstnärer använder några av de gamla vapnen och gör konstverk av: "Svärd till plogbillar"

Nu är det dags att se fram emot ett nytt arbetsår: Många saker vet jag ligger framför mej:
Diakonvigning i Macienne,
Operationen av Moisena, en tjej med kärltumörer.
Möte med kontextuell teologi, en grupp från brasilien och en grupp från sverige kommer at studera bibeln med en grupp mocambiquaner i Macienne.
Missionärsträff i Tanzania
Resa till stiftets skogsområden
Ny klass på seminariet
Fler möten med Instituto para Minesterio comunitario
Möte med Anglican student federation i Inhambane
M.m, m.m